Sannolikheten för att Alliansen skulle sänka regeringens budget den 3e december och därigenom orsaka en regeringskris är ganska liten när man ser på alternativen som en regeringskris kan innebära idag.

Den största anledningen till detta beror på Moderaterna. Genom att både Reinfeldt och Borg lämnade partiet saknar M – och därigenom Alliansen – en tydlig statsministerkandidat. Att utlysa nyval är en risk som Moderaterna helst undviker i nuläget tills de stabiliserats. Med största sannolikhet blir det Anna Kinberg Batra som tar över, men om hon är rätt val för posten kan bara tiden utvisa.

Det sannolika är en misstroendeförklaring. För att det ska bli av måste minst 35 ledamöter föreslå en sådan omröstning. Sedan måste majoriteten av ledamöterna rösta ja till förslaget. Om riksdagen kommer fram till att den inte har förtroende för statsministern måste hela regeringen avgå eller utlysa ett extra val. Om riksdagen kommer fram till att den inte har förtroende för en minister måste ministern avgå.

Detta är enklare att få till när det har gått lite längre tid, för att ha ett större underlag till misstroendet. Redan nu finns det en viss grund för detta genom många brutna vallöften och misskötsel av skattepengarna:

• Pausa Förbifarten som kostar ca 4 miljoner om dagen och som ses som en ”liten fördyring”. (S lovade att Förbifarten skulle byggas, att det inte var förhandlingsbart)
• Stoppa alla investeringar till Bromma Flygplats för att undersöka om flygplatsen kan läggas ner till förmån av bostäder (S lovade att inte lägga ner flygplatsen)
• Inga skattehöjningar för vanligt folk. (Brytpunkten kommer långt nere, pensionen dubbelbeskattas, speciell löneskatt för äldre)
• Barnbidraget skulle höjas.

Skadan av att låta regeringen sitta kvar tills underlaget är tillräckligt stort och opinionen har börjat svänga är den ovisshet företagarsverige kommer att sväva i gällandes stoppade investeringar, nyanställningar och andra regler som försvårar för alla företag inom det privata.

Det tar en väldigt kort tid att förstöra en ekonomi jämfört med att bygga upp den, vilket innebär att om Alliansen tar över om två år, är det inte bara att fortsätta på spåret som fanns innan september 2014. Förtroendet för Sverige måste återhämtas från företag och vår omvärld. Det är inte säkert att företag vågar fortsätta som innan trots ett Alliansstyre när de nu vet hur hårt, och snabbt, det kan slå vid ett regeringsskifte. En del internationella företag planerar förmodligen redan för en flytt, vilket är en dyr och omfattande omorganisation.

Utöver det saknas indikationer på att Sverige, och resten av världen, är på väg in i en högkonjunktur. Analytiker pratar om fortsatta ekonomiska problem för Europa. Den träffsäkre George Soros har nyligen placerat en stor del av hans miljarder ”på en plats där han tjänar pengar om EU:s ekonomi går sämre”. Soros var en av orsakerna som sänkte Sverige genom valutaköp i början av 90-talet. Hans enorma fondkapital är dessutom den fond som går bäst på Wall Street.

Alliansen skulle t.ex. kunna frångå ”praxis” och släppa fram Annie Lööf som interim statsminister tills dess att M har valt en passande som skulle kunna starta efter riksdagens öppnande i september 2015. Detta är inte helt osannolikt, men kanske taktiskt fel väg för M. Ett extraval vore nog INTE till fördel för Alliansen. Det skulle nog SD vinna mest på.

Frågan är således om det är värt av Alliansen att avvakta och släppa igenom regeringens budget och låta dem gräva sin grav lite djupare innan de gör en misstroendeförklaring. Under tiden kan de försöka bryta loss de mest skadliga delarna för Sverige, som t.ex. trainee-jobben, och hoppas att skadan och misstroendet inte hinner bli för alltför djupgående. Det blir en snäv balansgång att gå.