LO och arbetarrörelsen använder ofta paroller såsom internationell solidaritet och att öppna gränser är något som gynnar landet. Men faktum är att rörelsen, och där främst LO, under all sin verksamma tid har varit skeptiska till arbetskraftsinvandring.

Fredrik Segerfeldt tar upp i sin bok ”Sossesverige” historikern Zeki Yalcin, som i sin doktorsavhandling ”Facklig gränspolitik: Landsorganisationens invandrings- och invandrarpolitik 1946-2009” tar upp hur LO:s primära mål genomgående har varit att behålla sin kartell på arbetsmarknaden och möjligheten att själva agera grindvakter. Ett av syftena till detta var att hålla arbetskraften homogen.

På 1950-talet godkände LO invandring av sudettyskar, som föll offer för etnisk rensning, men endast under förutsättning att de var socialdemokrater och sympatiskt inställda till fackföreningar.

Det var dock inte endast ideologi som var avgörande, även rasfrågan spelade roll. 1954 föreslog LO i ett remissvar om nordisk arbetskraftsinvandring att en utökad passkontroll var nödvändig för att ”kunna ge tillräckliga garantier för den ur immigrationspolitiska synpunkter nödvändiga övervakningen av mindre önskvärda icke-nordbor”. Detta låter som något påhittat, men hela Yalcins avhandling går att läsa här.

På 1960-talet drevs denna linje ännu hårdare och LO ville att facket skulle få en roll när det gäller att se om arbetsmarknaden har behov av arbetskraft från utlandet – vilket man också fick. Denna makt använde LO genom att uppmana sina förbund att i sina remissvar till myndigheten svara nej på frågan om det fanns behov av arbetskraft.

Nästa steg LO tog var det så kallade ”luciabeslutet”. Det var den socialdemokratiska regeringen som år 1989 kraftigt inskränkte asylinvandringen. Det kom för många, var argumentet. Värt att notera är hur Sverigedemokraterna idag använder sig av ungefär samma retorik. Mer om den liknelsen nedan. Två år senare upphävde den nytillträdda borgerliga regeringen beslutet.

Som fotnot, innan genomlysningen av LO fortsätter, kan även den felaktiga bild att Moderater har många SD-sympatisörer. En undersökning gjord av SOM-institutet visar tydligt hur Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ligger långt ner i botten när det gäller popularitet bland moderata sympatisörer.

Det är Sveriges mest extrema partier som moderata sympatisörer konsekvent vill hålla på en armlängds avstånd.

Åter till LO.

Genom utvidgningen av EU österut varnade Göran Persson (S) för social turism och LO-facket Byggnads demonstrerade mot lettiska byggnadsarbetare med budskapet ”Go Home!”. Per T Ohlsson, politisk krönikör och utrikeskorrespondent vid Sydsvenska Dagbladet, jämförde den retorik Byggnads dåvarande ordförande Hans Tilly använde med Sverigedemokraternas och fann att de var i det närmaste identiska.

Detta skrev Hans Tilly:

”Att få till stånd en social tillväxt där människorna bor eller i deras närområde är den stora utmaningen, inte att fattiga människor flyttar till rika delar av världen där de riskerar att utgöra kärnan i en ny underklass… Invandring av välutbildade från fattiga länder är betänklig och bör pareras med biståndsinsatser så att vi inte bedriver intellektuell utsugning.”

Jämför ovanstående med Sverigedemokraternas formuleringar:

”Det finns också en överhängande risk för att utvandring av förhållandevis duglig arbetskraft från fattiga länder dränerar dessa länder på behövlig kompetens, vilket allvarligt kan hota dessa länders ekonomiska och sociala utveckling. Ett betydligt mer effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet.”

…inte har någon solidaritet med folk som har konstiga namn och åker hem på helgerna

Detta är inte lösryckta citat. Det finns många andra exempel som visar på den bild LO hade av arbetskraftsinvandring. Till exempel sade Byggnads pressekreterare Monica Swärd att hennes fackförbund ”…inte har någon solidaritet med folk som har konstiga namn och åker hem på helgerna”. Detta sades i relativ nutid – 2004. (Riksdagen 16/11 2005)

I en direktsänd TV-debatt år 2005 sa LO-mannen Ingemar Göransson: ”Det är som att bära ut sopor, det tar aldrig slut. Man kan å andra sidan inte sluta bära ut sopor för då blir det sopor överallt” (Svenska Dagbladet 16/7 2005)

En Peter Kennerfalk på det socialdemokratiska partihögkvarteret uttryckte sig såhär om Maciej Zaremba och hans artikelserie i Dagens Nyheter ”Den polske rörmokaren”: ”Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser”. Detta uttalande ledde till en polisanmälan. (Svenska Dagbladet 1/6 2007)

Men hur ser det då ut idag?

2013 gav LO ut en rapport med rubriken ”Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen”. Titeln antyder en omsorg för immigranterna, men handlar i grunden om att behålla den ovannämnda kartellfunktionen. Genomgående i rapporten förutsägs det att svenskar ska ha förtur till jobben, att det finns en viss mängd arbete som ska fördelas och det är först när svenskarna fått sitt som man ska vända sig utomlands. Det är den som vill hämta människor från andra länder som ska ha bevisbördan, inte den som vill stoppa människor vid gränsen. Det är alltså den svenska arbetarrörelsens behov som ska avgöra vem som får komma hit eller inte. Även detta låter som något taget ur sitt sammanhang för att svartmåla LO och arbetarrörelsen, men rapporten i sin helhet går att läsa här, för den som vill kontrollera de påståenden som lagts fram.

Det står i rapporten (dock felaktigt) att ”LO har aldrig varit emot arbetskraftsinvandring. Fackets uppgift är inte att stänga ute någon från arbetsmarknaden”. Det står inte heller uttryckligen att LO vill minska på invandringen. Men eftersom organisationen kräver en prövning mot den svenska arbetsmarknaden innan det blir tillåtet att rekrytera från länder utanför EU/EES blir konsekvensen att den invandring som idag handlar om yrkeskategorier såsom städare, byggarbetare o.d. – där det inte råder nationell brist – minskar.

Detta reagerade även media på genom rubriker som ”LO vill hejda jobbinvandring” (Svenska Dagbladet & Dagens Nyheter) och ”LO vill begränsa arbetskraftsinvandringen” (Sveriges Radio).

Boken ”Sossesverige” av Fredrik Segerfeldt har varit en stor inspiration för detta inlägg. Boken rekommenderas varmt och går att köpa för ett bra pris på Adlibris.

Eftersom LO grundade Socialdemokraterna och har funnits i 100 år är det mycket svårt att påverka organisationen. Den har blivit en förlängning av Socialdemokraterna och ses nästan som en myndighet i sig – trots att det är en helt privat organisation. Mängden förbund och det stora antalet medlemmar gör det mycket svårt rubba den maktposition LO har. Ingenting kommer att förändras så länge medlemmarna går med på detta beteende – de måste byta till icke LO-anslutna förbund för att en förändring skall kunna ske.