På grund av Socialdemokraternas skattehöjningar stagnerade Sverige

Det finns ett intressant fenomen man bör ha i tankarna när man blickar bak i tiden, speciellt när man hör fraser som ”Socialdemokraterna och arbetarrörelsen byggde välfärden”. Det är hur svenskarnas levnadsstandard, fram till 1950 ökade snabbare än resten av den utvecklade världen. Detta fenomen brukar förklaras, av de röda, genom att Socialdemokraterna höjde skatterna mer och därigenom fick igenom en ökad levnadsstandard tack vare välfärdsstaten.

Detta är dock inte sant. Återigen är det boken ”Sossesverige” av Fredrik Segerfeldt som tar upp denna felaktiga historiebeskrivning.

Att ovanstående påstående florerar beror mycket på att Socialdemokraterna har haft makten i Sverige under större delen av 1900-talet och att Sveriges välfärdsstat nästan har blivit synonymt med ett socialistiskt styre. Men påståendet stämmer inte, det beror inte bara på att skatterna och välfärden främst är en rundgång, utan på att välståndet kom före skatterna.

Robert Barro, professor i nationalekonomi vid Harvard, visade hur västs välstånd först växte fram och hur välfärdsstaterna senare växte fram. Hans rapport går att läsa i sin helhet här. Han förklarar hur länderna först tog sig ur misären tack vare den kapitalistiska produktivitetstillväxt som gjorde väst såpass välbärgade, och sedan byggdes de omfattande offentligt finansierade välfärdssystemen fram. Det är inte förrän ett land har nått en viss välståndsnivå som man har råd med de skatter som krävs för en sådan ordning, och de negativa konsekvenser för tillväxten som kommer av skatterna.

Nämner man detta för en socialdemokrat kommer denne med stor sannolikhet hävda att skatter inte hämmar välståndsutvecklingen, utan att höga skatter och en omfattande välfärdsstat i stället är en förutsättning för tillväxt och välstånd.

Även detta är ett felaktigt påstående. Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi, har tillsammans med Andreas Bergh skrivit en bok som visar hur detta är en missuppfattning. Boken kan läsas online här. Boken tar upp och går igenom den vetenskapliga litteratur som finns på området och visar på ett negativt samband mellan skattetryck i form av skatteintäkter som andel av BNP, och ekonomisk tillväxt som ökning i BNP per capita.

Hur väl stämmer då detta?

Fram till 1950 hade Sverige ett mycket lågt skattetryck. År 1950 var det endast danskarna som låg lägre.

Källa: Sossesverige 2014

Källa: Sossesverige 2014

Men efter denna period förvandlades Sverige ganska snabbt till någonting helt annat. Från att ha varit ett lågskatteland gick Sverige till att få högst skatter i Världen.

SkattetryckFram till 1950 hade Sverige en snabbare standardökning än de flesta jämförbara länder. Under den perioden var dessutom skatterna lägre. Mellan 1950 och fram till början av 1990-talet var det tvärtom. Då hade Sverige istället högre skatter än jämförbara länder och en långsammare standardökning. Är man intresserad kan man läsa en del av boken som beskriver och går igenom denna förvandling här. Passande nog heter den ”Sagan om välfärdens återkomst”.

Visar man detta för en socialdemokrat ska man inte bli förvånad om deras förklaring på detta ligger i hur de höga skattehöjningarna var absolut nödvändiga eftersom intäkterna behövdes för utbyggnaden av skola, vård och omsorg. Men, det som ökade var transfereringarna (bidragen). 1980 gick till exempel varannan skattekrona till bidrag. (Schön, 2000)

Det var mellan denna tid som Astrid Lindgren hamnade i kläm med den socialdemokratiska skattepolitiken och fick betala 102% i skatt. Den 10 mars 1976 skrev hon en artikel i Expressen med titeln ”Pomperipossa i Monismanien” som handlade om en författarinna som skriver barnböcker och en dag får veta att hon betalar 102% i skatt och utbrister ”Du pratar. Så många procent f i n n s ju inte!”

Detta ledde till att Sverige förlorade två decennier av standardökning. Mellan 1975 och 1995 steg inte reallönerna över huvud taget. Sverige hade sämst ekonomisk utveckling av alla jämförbara länder i den rika världen.

OECD rangordnar varje år medlemsländerna i den så kallade ”välståndsligan”, det vill säga köpkraftsjusterad BNP per capita. 1975 låg Sverige på fjärde plats. 1994 var Sverige på trettonde plats. Sverige hade med andra ord gått från att vara ett av de länder med högst levnadsstandard och snabbast ökning till att ha blivit ett mediokert västland.

Socialismen gjorde svenskarna fattigare jämfört med andra länder.

 

 

Jag vill återigen uppmana alla som är intresserade av Socialdemokraternas och arbetarrörelsens historia att köpa boken ”Sossesverige” av Fredrik Segerfeldt. Den återger den falska historiespridning Socialdemokraterna och LO använder sig av än i dag.

 

7 tankar på “På grund av Socialdemokraternas skattehöjningar stagnerade Sverige

  1. En av flera viktiga aspekter som bör lyftas fram när Socialdeomkraterna vanstyre diskuteras. Boken ”Den socialdemokratiska maktapparaten (Askild & Kärnekull, 1976)” kan lösas i samma syfte, dvs visa på de historiska snedstegen. Den behandlar den smygsocialisering som ägde rum genom ett ohederligt utnyttjande av föreningar och företag (Konsumentföreningen, Hyresrättsföreningen mf.) för att uppnå mycket tveksamma syften.

    Gilla

  2. Ekonomi hit tillväxt dit. Någonstans får vi väl ändå titta på värdet av att vi fört denna politik. Hade skatterna varot fortsatt låga hade vi haft ett än mer segregerat samhälle. Detta är knappast eftersträvansvärt. Som det är idag har vi redan ett segregerat samhälle, mer idag än för 8 år sedan.

    Det är inte så henskt att betala till någons bidrag. Jag betalar det gärna flr jag tillhör de privilegierade. Kan någon annan få en meningsfull vardag där de slipper stressa för mat så betalar jag gladeligen. Eller för att tillgodogöra sig möjligheter i livet, studera, vara med sina barn osv. Vi ska inte driva ett samhälle till att handla om att jämföra vad vi bidragit med. Vår målsättning ska istället vara att få alla att känna stolthet att de genom sitt arbete ger möjligheten åt fler. Vi behöver inte fler miljardärer eller miljonärer i Sverige, men vi behöver färre fattiga. Den skattepolitik vi har i Sverige har tidigare styrt detta hyfsat. Då ökade istället kapitalets avkastning vilket vi naturligtvis måste se över.

    Möjligtvis kan avsaknaden av standardökning koincidera med att vinsterna för företag och lönerna gick skiljda vägar på sent 70 – tal.

    Gilla

    • Att ha höga skatter är inte = att folk får det bättre.
      Att ha låga skatter är inte = att folk får det sämre.
      Att ha mer bidrag är inte = att folk får det bättre.
      Att ha mindre bidrag är inte = att folk får det sämre
      Levnadsstandarden för människor ökar hela tiden eftersom allting i samhället utvecklas. Vill vi bromsa utvecklingen till högre levnadsstandard för alla i samhället med högre skatter och bidrag?

      Gilla

    • Sant att vi hade en kris som började kring 1993. Men det beror inte på den borgerliga regeringen, krisens ursprung kommer tidigare.

      Skälet var i stället att Sverige, precis som dagens utsatta euroländer, råkade ut för en svår finanskris. Under lånefesten som inleddes i mitten av 1980-talet blåstes en stor prisbubbla upp på fastighetsmarknaden. Efter ett antal år sprack den och bankerna fick allvarliga problem.

      Ekonomen Hans Tson Söderström hade före den svenska krisen tillhört dem som ofta pekat på svagheter i välfärdsstaten och finanspolitiken. Han anförde en grupp kring SNS Konjunkturråd som lanserade begreppet ”normpolitik”; den svenska ekonomin behövde strama regler som låg inflation, budgetbalans och fast växelkurs.

      Men 1990-talskrisen, och inte minst det misslyckade kronförsvaret hösten -92, ledde till ett omtänkande.

      Tittar man på grafer från tiden är det ett mycket intressant mönster som framträder (tyvärr har jag dem inte tillgängliga här men ska försöka leta reda på åtminstone en av dem för att visa att jag vet vad jag pratar om)

      I det läget ser man hur Sveriges ekonomi kraschar precis när de borgerlig tar över – alltså är det något som de röda gjort (tillsammans med globala misstag).

      Mycket kort efter att det varit regeringsskifte ser man hur dessa kurvor börjar peka uppåt igen – och lika kort igen därpå börja dyka.

      Slutsatsen man kan dra av detta är att de borgerliga styrde upp ekonomin under krisen, men resultatet av detta tog tid att få genomslag. Detta ledde till att uppgången kom under den socialistiska regeringen som felaktigt fick berömmet.

      Gilla

Lämna en kommentar