Alldeles för ofta både hör och läser man att våldtäkterna har ökat med flera hundra procent beroende på vilken tidsperiod man använder för att visa sin poäng. Detta är FEL. Det är så fel och så missvisande att det blir snudd på pinsamt – nästan lika pinsamt som det är för alla som okritiskt går på detta och delar denna ”fakta” vidare.

Att våldtäktsfallen har ökat stämmer. Men det har helt andra anledningar än vad som försöker påvisas. Att det t.ex. beror på mängden flyktingar, eller på deras kvinnosyn. År 2008 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) rapporten Våldtäkt mot personer 15 år och äldre, som avsåg 1995–2006. Enligt den har anmälningarna av ”våldtäkter med fler gärningspersoner” ökat kraftigt sedan 1990-talet. År 1995 skattade Brå att det hade anmälts 116 fall. År 2006 anmäldes 553 fall – en fyrfaldig ökning på drygt tio år. Vilket verkar illa. Detta är dessutom en siffra som ökat ännu mer till idag.

Det är dags att reda ut begreppet lite och förklara varför det inte går att jämföra statistiken över längre tid än 2005 eller ens mellan länder.

Varför kan man inte jämföra statistiken över tid, eller mellan länder? Detta har flera anledningar.

Vi har en vidare definition av våldtäkt, rent juridiskt, än många andra länder.

I den nya sexualbrottslagen från 2005 så har vi en skillnad gentemot andra länders lagar. Den bl.a. klassificerar flera olika sexualbrott som våldtäkt. T.ex. Sexuellt utnyttjande räknas numera som våldtäkt. Nedan visas fler av dom parametrar som gör att statistiken ökar t.ex:

• Fler gärningar ska bedömas som våldtäkt. Kravet på tvång sätts lägre.
• När någon har sex med en person som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd på grund av medvetslöshet, sömn eller drogpåverkan, kommer det att kunna bedömas som våldtäkt.
• En särskild straffbestämmelse om våldtäkt mot barn införs. Kravet på tvång slopas helt.
• Preskriptionstiden förlängs för sexualbrott mot minderåriga.
• Om någon våldtar en annan upprepade gånger räknas varje enskilt fall in som en våldtäkt.

Detta innebär att mängden våldtäktsfall ökar dramatiskt om man jämför med t.ex. 70-talet som hade en mycket snävare definition än vad vi har idag. Ovanstående innebär samtidigt att man inte kan jämföra statistiken mellan länder, då vår definition av våldtäkt skiljer sig tydligt åt från dessa.

Anmälningsbenägenheten har dessutom ökat med tiden som också leder till att statistiken visar en ökning av anmälda brott. Det stämmer inte heller att andelen överfallsvåldtäkter ökat dramatiskt. Enligt ovanstående rapport från 2008 anmäldes runt 200 till 300 överfallsvåldtäkter årligen och allt talar för att siffran är runt densamma även nu. (Metro 15/1 2016)

Man kan alltså inte jämföra statistiken över längre tid än från 2005 eller mellan länder. Att Sverige skulle ha en av de högsta våldtäktsfrekvensen i världen blir därmed missvisande. Klara Hradilova-Selin är en utredare hos BRÅ som förklarar det hela mycket väl:

”Vi har en vidare definition av våldtäkt, rent juridiskt, än många andra länder. Och när det kommer till enskilda personer har vi sett en tendens till att fler och fler vill anmäla de här brotten. Och den enskilt kanske största förklaringsfaktorn bakom den höga nivån är hur polisen registrerar brotten i Sverige. Varje enskild händelse som offret kan någorlunda uppge i tid räknas som en händelse i statistiken. Om en person utsatts upprepade gånger av sin sambo kan det alltså bli väldigt många brott. Så är det inte i många andra länder”, säger Klara Hradilova-Selin. (Svt 8/12 2015)

Det är alltså viktigt att hålla huvudet kallt i debatten innan man drar förhastade slutsatser. Sverige har inte blivit så mycket farligare som många vill påskina, var källkritisk till den statistik som visas och tänk på att det är mycket enkelt att vinkla sanningen.