Orättvis rättvisa. Fairtrade gynnar endast företagarna, inte de som har det sämst.

Vad är Fairtrade och vad har det med politik att göra? Problematiken med Fairtrade behandlas först och den politiska kopplingen kommer längst ner eftersom förståelse för FT:s orättvisa är viktig att inse.

Värt att notera i början är att Fairtrade Sverige ägs till stor del av LO, som i sin tur ger 100-tals miljoner i bidrag till Socialdemokraterna i valtider. (Fairtrade 15/12 2014).

Rättvisemärkt (Fairtrade) beskriver sig själva som en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor som syftar till att bidra till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.(Fairtrade.se)

Detta låter förstås alldeles utmärkt. Vem vill inte att arbetarna i utvecklingsländer ska få bättre förutsättningar och betalt för det de exporterar till rikare länder? Men Fairtrade håller inte vad de lovar.

  • Lite pengar når fram till bönderna.
  • Rättvisemärkts certifikat är dyra, det drabbar de allra fattigaste.
  • Konsumenter gör mer för fattiga bönder genom att inte handla Rättvisemärkt.

Vad grundas då dessa påståenden på? Fairtrade menar indirekt att

  1. Producenter, till exempel kaffebönder, får för lite betalt på världsmarknaden. De tvingas sälja sina varor under produktionskostnaden.
  2. Mellanhänder; upphandlare och återförsäljare, tar alltför stor del av profiten och ger inte producenterna chans att utveckla sitt lokalsamhälle och investera i demokrati, hälsa och sjukvård.

Vilket leder till en slutsats om att marknadskrafterna har misslyckats och att de välståndsskapande effekter som förknippas med handel och produktion har satts ur spel. Istället för att utveckla samhället bidrar detta system till att cementera u-ländernas fattigdom.

Verkar rimligt, inte sant? Detta stämmer dock inte och den fakta Fairtrade lämnar ut kan mer ses som spekulationer.

  • Producenter får det pris som folk är beredda att betala för en vara. Om producenter inte får sin verksamhet att gå runt betyder det att de bör byta bransch. En prissättning kan aldrig vara moralisk eller omoralisk. På en fri marknad kostar en vara vad människor är beredda att betala för den, i förhållande till hur många varor av samma typ som det finns.Fairtrade tar själv upp kaffe som ett exempel och har i en reklamfilm från 2007 med nedanstående diagram.
    Råvarupris kaffe
    Rättvisemärkt beskriver prissvängningarna som ett marknadsmisslyckande. Detta är helt enkelt inte sant. 1989 förändrades kaffemarknaden drastiskt genom att The National Coffee Agreement föll och då släppte marknaden helt fri från att ha varit hårt kontrollerad. Inte helt oväntat bidrog den snabba avregleringen till att kaffepriserna sjönk kraftigt. Rättvisemärkt har rätt i att fasta priser skulle ha skyddat många bönder från konkurs på en marknad där det är svårt att nå lönsamhet. Men att förespråka en sådan lösning är att bara berätta halva sanningen. För under samma period som bönder i Centralamerika förlorade sina jobb, kom en våg av välstånd till Vietnam. Från att ha varit 300 000 personer som arbetade i kaffeindustrin 1999, försörjer sig i dag 4–5 miljoner vietnameser på samma industri. Hade Rättvisemärkt fått bestämma, det vill säga att bönderna erbjudits ett fast pris, skulle denna utveckling aldrig ha skett. Bönderna i Centralamerika hade fortfarande odlat kaffe med 300 år gammal teknik och de vietnamesiska bönderna, ja, de hade inte odlat alls. (Timbro 29/12 2007)
  • Att producenterna får dåligt betalt för sina kaffebönor menar Rättvisemärkt beror på mellanhänderna. De skriver ”…flera mellanhänder som själva tar en stor del av förtjänsten.” (Fairtrade.se)Uppköpare och återförsäljare tar alltså ut alldeles för mycket vinst. Vid första anblicken kan påståendet verka rimligt – en kaffe på 7-Eleven kostar 20 kronor medan man för samma pris får ett helt kilo kaffe på råvarumarknaden. Men här missar man grundläggande ekonomiska förutsättningar. Man tar inte hänsyn till personalkostnader, lokalhyra, själva koppen, eventuell mjölk/socker o.d. Själva kaffet utgår bara en liten del av priset man betalar. Det var inte mellanhändernas fel att missväxt drabbade Brasilien under 1990-talet, eller att ny teknik har utvecklats.

En annan aspekt som sällan tas i beaktande är den kostnad som en certifiering betyder för de som väljer att bli Fairtrade-bönder. Fairtrade själva skriver: ”Från och med 2004 tar Flocert ut en avgift av producentorganisationen som täcker den administrativa kostnaden för en ansökan av ett certifikat eller förnyelse av ett certifikat, samt kostnad för kontroller.” (Fairtrade.se).

Minimiavgiften för att få ett FLO-certifikat (Fairtrade certifikat) ligger på motsvarande 22 000 kronor. Utöver det tillkommer en årlig avgift på minst 11 300 kronor. (Flocert). Detta är absolut minimum och ökar snabbt om du har anställda eller producerar/processerar mer än 1 produkt. Sätt detta i relation till att minimilönen i Colombia ligger på ungefär 9000 kr. (Salaryexplorer).

Det kostar alltså mer än en årslön att över huvudtaget ens upprätthålla ett Fairtrade certifikat.

FLO:s policy kan därför drabba de bönder som har det allra sämst ställt, som inte har råd att upprätta ett kooperativ. Vad Rättvisemärkt gör är att peka ut de allra fattigaste bönderna, de som är i störst behov av ekonomisk förbättring, och påstår att deras kaffe är mer orättvist än kooperativets kaffe.

Konsumenter som köper rättvisemärkta produkter förutsätter förmodligen att det höga priset på kaffepaketet oavkortat går till att förbättra situationen för fattiga kaffeproducenter. Så är dock inte fallet. Uppköpare av Fairtrade-produkter, t ex Coop eller ICA, tvingas betala 2 procent av konsumentpriset till Rättvisemärkt AB för att få använda rättvisemärkningen. Denna extrakostnad läggs direkt på priset i butik.

FLO utför dessutom bara kontroller på den transaktion som sker mellan producent och det första ledets konsument, något som möjliggör flera prispålägg som inte kommer odlaren till del. Att FLO lägger mycket av de pengar man drar in på att öka den egna organisationens storlek är också märkligt. Det är mycket ovanligt att en välgörenhetsorganisation prioriterar sin budget på det sättet.

När Rättvisemärkt på sin hemsida skriver att ”När du som konsument köper en Fairtrade-märkt produkt har odlaren redan fått betalt, direkt av företaget som importerar råvaran. Fairtrade administrerar alltså aldrig själva betalningsströmmarna mellan köpare och säljare.” blir det tydligt att det finns blinda fläckar hos organisationen.

Vad har detta med politik att göra?

Upplands Väsby, en norrort inom Stockholms Län som undersökt förutsättningarna för att bli en Fairtrade-märkt kommun. Frågan har utretts två gånger i kommunen och bägge gångerna har de opolitiska tjänstemännen avrått från certifiering.

Enligt den senaste utredningen som endast är någon månad gammal när detta skrivs visade det sig att den årliga kostnaden för att upprätthålla en certifiering kan uppskattas till 170 000 – 200 000 kronor per år. (Upplands Väsby Fairtrade 17/08 2015)

Anledningen till denna avrådan är, som tidigare uppmärksammats, att certifieringen tar mycket tid att upprätthålla, kostar mycket skattepengar och de krav som certifieringen ställer kan uppnås i upphandlingsförfarandet istället. Det är även svårt att visa på vilka effekter som är direkt kopplade till en kommuns diplomering vad gäller en ökad medvetenhet kring etiska produkter. Orsaken till detta är att man i samhället idag genomgående märkt en ökad konsumtion av ekologiska och/eller etiska varor, både i städer som är certifierade och inte är certifierade.

Trots detta vill den sittande majoriteten (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Väsbys Bästa) ändå att Upplands Väsby ska bli Fairtrade certifierad. De prioriterar detta fullt medvetna om andra angelägna resursbehov och prioriteringar.

Om en konsument väljer att köpa rättvisemärkt är det en mycket kostsam form av bistånd; samma hjälp skulle kunna ges på ett mycket effektivare sätt. Känns samvetet tungt är det nog bättre att lägga några kronor i Röda Korsets insamlingsbössa vid kassan, i stället för att köpa rättvisemärkt.

Den enda part som garanterat tjänar på att konsumenter köper rättvisemärkta varor är de företag som säljer dem. Efterfrågan på att shoppa sig till ett gott samvete är stor och priserna, sätts därefter.

Slutsatsen är därmed att en Fairtrade certifiering inte gynnar de man vill ska gynnas och kostar mycket mer än det smakar. Det enda riktiga om man vill vara rättvisemärkt är att nå upp till kriterierna som sätts utan att ta certifieringen och skapa en egen symbol för det istället för att slösa skattepengar på något som bevisligen inte ger den effekt man eftersträvar.

DÖ:s fall innebär en händelserik vår

Spekulationerna går heta i tidningar, tv och sociala medier nu när Decemberöverenskommelsen definitivt har fallit. Vad detta i realiteten kommer att betyda är fortfarande oklart.

Däremot kan man med största sannolikhet säga att ingenting kommer att förändras förrän tidigast till våren. Det kommer inte att bli ett extra val på grund utav detta ännu eftersom respektive parti röstar på sitt egna förslag, läget förändras inte även om Sverigedemokraterna skulle få för sig att rösta på något av de andra alternativen än sitt egna.

Alliansen har inte heller skydd av DÖ längre, vid en eventuell valvinst 2018. Senast. Ett extra val kommer att ske under 2016. Vänta och se.

Så det enda som i praktiken har skett nu är att Alliansen kan fällas om S och SD bryter praxis igen när Alliansen styr. Att Alliansen skulle bli såpass stora att detta inte kan ske är osannolikt.

Det finns risk (eller chans, beroende på hur man ser på det) att Miljöpartiet kommer att ramla ur Riksdagen vid ett extra val med tanke på hur deras opinionssiffror har dalat sedan de tagit sin in i regeringsställning. Det har varit smärtsamt uppenbart att Mp inte är redo att axla detta ansvar efter att ha varit ett parti i evig opposition. Detta kan komma att straffa dem hårt.

Om detta kan ses som en framgång för Alliansen är osäkert, men demokratiordningen inom Kristdemokraterna är värd att respekteras och visar att partiledningen lyssnar på sina ombud.

Att resterande partiledare så tätt efter detta beslut även själva menade att DÖ var avvecklat visar dessutom på att det inte var en överraskning att detta skulle ske. De var beredda på denna eventualitet och var innerst inne glada över att inte längre vara bundna av överenskommelsen – annars hade beslutet tagit betydligt längre tid för dessa.

Avslutningsvis vill Politikdelen komma med en prognos för resterande 2015 och kommande 2016:

2015: Regeringens budget går igenom, vissa delar bryts ut men i huvudsak får Löfven regera på egen budget.

2016: Lagom till vårändringsbudgeten kommer Allianspartierna att lämna in ett misstroendevotum mot regeringen och talmannen kommer sondera terrängen för en ny regering. Detta kommer med stor sannolikhet visa sig vara omöjligt i dagens läge och ett extra val utlyses och Alliansen kommer ta över regeringsmakten efter att Kd stärkts medan Mp faller ur riksdagen och S noterar sitt sämsta val någonsin.

Ska du passera Stockholm på E4/E20? Från årsskiftet måste du betala för det.

Riksdagen röstade ja till förslaget om ökad trängselskatt i Stockholm. Från 1 januari 2016 höjs avgifterna till 35 kronor under högtrafik. Dessutom höjs taket för maximal trängselskatt under ett dygn från 60 till 105 kronor.

Det beslutades också att trängselskatt ska införas på Essingeleden från och med 2016, alltså 6 år innan vägprojektet Förbifart Stockholm tidigast förväntas stå klart. Det innebär att även långväga resenärer som åker på E4:an och E20 genom Stockholm blir beskattade. På Essingeleden kommer beloppet under högtrafik att bli 30 kronor.

Förslaget röstades igenom trots att Lagrådet efter granskning varnat för att det kan innebära besvär för genomfartsbilister utan anknytning till Stockholm som reser från avlägsna orter genom huvudstaden.

Trängselskatten för alla som åker på E4:an genom Stockholm (Essingeleden):

Siffran inom parentes är dagens avgift för centrala Stockholm.

Tider Skattebelopp (kronor)
6.30–6.59  15 (10)
7.00–7.29  22 (15)
7.30–8.29  30 (20)
8.30–8.59  22 (15)
9.00–9.29  15 (10)
9.30–14.59  11 (15)
15.00–15.29  15 (NY)
15.30–15.59  22 (NY)
16.00–17.29  30 (20)
17.30–17.59  22 (15)
18.00–18.29  15 (10)

Detta betyder med andra ord att resenärer som ska passera Stockholm av någon anledning ska vara med och finansiera utbyggnaden av tunnelbanan och Förbifart Stockholm, Citybanan, Norra länken och Mälarbanan.

Riksdagen har lovat så mycket satsningar att de fortsätter sin lätt panikartade jakt efter nya sätt att öka sina intäkter, och detta måste vara ett av de mest tveksamma beslut som hittills har tagits. Att tvinga alla som passerar Stockholm att betala för infrastruktursatsningar i området som de aldrig kommer att ta del av är lika orimligt som att Stockholms kommunalskatt skulle bekosta ett vägbygge i Åmål.

Att detta sker kommer däremot inte som en större överraskning. Man har lovat guld och gröna skogar i valet och nu har man stora problem med att leverera. Detta leder till att man sparar och höjer allt man kan komma undan med.

För att ta några exempel, även om det inte hör till ämnet trängselskatt:

Utöver detta kan ni läsa om samtliga 41(!) skattehöjningar här.

Höjd bensinskatt är en extra skatt på landsbygd och familj

Som bekant planerar regeringen att höja bensinskatten med 48 öre per liter bensin och 53 öre per liter diesel. Finansminister Magdalena Andersson sade i valrörelsen förra året att det inte fanns något behov av att höja dessa skatter, men eftersom Miljöpartiet är en del av regeringen tvingades Andersson att backa – de måste på något sätt finansiera alla utgifter som är planerade.

Magdabensinskatt

 

Men finansministern planerar höja skatten med ytterligare 4 respektive 5 öre. Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

På den skatten läggs sedan moms. Effekten blir att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15,30 kronor. På tio år höjs skatten med 50 procent. Notera att diagrammet nedanför visar skattebeloppet, inte den totala kostnaden då prispåslaget inte är medräknat.

Prognos över bensinskattens utveckling

Förutom de uppenbara effekterna av detta så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Exempel 1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.

Exempel 2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.

Exempel 3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter. Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.

För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.

 

Några fakta om bensinskatten (Skattebetalarna)

  • En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.
  • En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.
  • I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.
  • Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.
  • Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.
  • Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
  • Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.
  • Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.
  • Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.

Återinförandet av värnplikt endast ett svepskäl?

Alliansen avskaffade den allmänna värnplikten 2010 med motiveringen att det inte är kostnadseffektivt att ha en allmän värnplikt under fredstid och att den då ska vara vilande med möjlighet att aktiveras om läget i omvärlden drastiskt förändrades.

Med Rysslands agerande i åtanke är det kanske inte konstigt att regeringen nu utreder återinförandet av värnplikt, denna gång för både killar och tjejer. (Dagens Nyheter Värnplikt 6/8 2015).

Däremot är det intressant att detta sker med en regering som Miljöpartiet är en del av, ett parti som är kända för sin vilja att avmilitarisera Sverige så långt som möjligt.

Om man läser på Miljöpartiets hemsida om försvar och värnplikt kommer man till en sida med titeln:
Migration, Pension, försvar och vapenexport. Överenskommelse mellan Miljöpartiet de gröna och Socialdemokraterna om migration, pension, försvar och vapenexport.
I slutet av sidan står en fråga och ett svar. Här är de i sin helhet:
” Folklig förankring – innebär det ett återinförande av värnplikten? Det är inte en del av försvarsberedningens förslag.” Ett citat som egentligen inte säger någonting. De slår istället fast att Sverige ska vara alliansfritt och att man bör minska de militära satsningarna för att göra EU säkrare.

Att ett parti med detta program går med på en utredning av återinförande av värnplikten är anmärkningsvärt men kan ha en enkel förklaring.

Bortser man från att det är logiskt att återinföra en allmän värnplikt idag med tanke på hur omvärlden ser ut så finns det med stor sannolikhet en annan tanke bakom. Som bekant har Regeringen Löfven målet att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. Ett mål som faller på sin egen orimlighet då jämförelser med andra EU-länder är irrelevanta för den nationella arbetsmarknaden.

Genom att då återinföra allmän värnplikt för både killar och tjejer lyckas man i ett slag minska den synliga ungdomsarbetslösheten med stor marginal, då de i statistiken har sysselsättning. Detta är med andra ord den underliggande orsaken till att Miljöpartiet går med på denna utredning.

Regeringen gömmer ungdomsarbetslösheten i värnplikten, på samma sätt som de kommer att döljas om trainee-jobben inom sjukvården blir verklighet.

Snabba reaktioner tvingar förnuftet att stå tillbaka

I dagarna har Sverigedemokraterna placerat ut reklamtext i Östermalmstorgs Tunnelbana. Detta har väckt reaktioner mot partiet och dess budskap. Många tidningar har tagit upp reklamtricket.

Vad budskapet egentligen är spelar i det här sammanhanget mindre roll. Det som engagerar är avsändaren. Tyvärr reagerar gemene man på ett sådant sätt att det spelar Sverigedemokraterna direkt i händerna. Istället för att ta det som reklam i mängden rasar man mot det på sociala medier såsom Facebook och Twitter – där man uppmanar till skadegörelse och motdemonstrationer.

Tack vare dessa demonstranter har nyheten fått både nationell och internationell spridning, istället för att endast synas på 1(!) tunnelbanestation i Stockholm. Genom detta tillslag har man med mycket små medel nått ut till hela Sverige, vilket naturligtvis var planerat eftersom människorna reagerar precis som förväntat – med hjärtat innan hjärnan hinner i kapp.

Vilket parti hade inte önskat att meningsmotståndarna skulle sköta spridningen av deras propaganda åt dem, och på ett så högljutt vis? Genom demonstranternas enfald spelar de SD i händerna trots en vilja att göra motsatsen.

”Men att tiga är att samtycka”, kanske någon menar. Inte nödvändigtvis. Att känna sig kränkt eller provocerad är inte likställt med att ha rätt. Att ignorera budskap som man inte håller med om minskar istället genomslaget det skulle ha fått. För tänk efter: om inte demonstranterna hade uppmärksammat detta genom att föra krig på sociala nätverk, vandalisera och uppmana till motdemonstrationer – hur många hade då ens vetat om denna reklam?

Detta är ett skolboksexempel på hur förnuftet har fått stå tillbaka för känslorna.

Regeringens åtgärder för att driva Sverige framåt kan leda till en krasch

Genom att nu regeringens budget har gått igenom påbörjar de sitt arbete att bygga upp det land som Alliansen, enligt utsago, haft sönder. För att göra detta behövs pengar. Mycket pengar. Dessa pengar hämtas från arbetare och näringslivet.

Nedan presenteras listan på skattehöjningar, som kommer att genomföras, med en avslutning på höjningar som sannolikt inte ligger långt i framtiden då vallöften inte bör ses som riktiga löften.

Lennart Nilsson

 

 

  1. Sänkt ROT-avdrag
    Det ska med andra ord endast gå att utnyttja hela avdraget om man är en höginkomsttagare.
  2. Höjd skatt med ca 1 700 kr för alla med inkomst över ca 36 000 kr/mån genom lägre brytpunkt för statlig inkomstskatt
    Detta innebär att det inte lönar sig lika mycket att ta ett välbetalt arbete eller studera vidare för att få ett högre avlönat arbete.
  3. Återinförande av den särskilda löneskatten för personer över 65 år som arbetar, den så kallade Silverskatten
    Istället för att premiera de som arbetar efter 65 år ska de beskattas extra mycket.
  4. Höjd skatt på bensin med 44 öre/l (=55 öre/l inkl. moms)
    Med motiveringen att oljan är billig idag. Blir oljan dyrare kommer priset inte att sänkas.
  5. Höjd skatt på kapitalplaceringar
    Det blir dyrare att spara pengar.
  6. Höjd skatt på diesel med 48 öre/l
    Samma anledning som #4.
  7. Höjda arbetsgivaravgifter för unga
    Istället för att hjälpa ungdomar in i yrkeslivet gör man det lika dyrt att anställa en ungdom som en yrkeserfaren person.
  8. Halverat RUT-avdrag för personer under 65 år
    Det spelar ingen roll om man är en låginkomsttagare. RUT-avdraget halveras för alla, och påverkar inte någon höginkomsttagare.
  9. Höjd effektskatt på kärnkraft
    Tvingar kärnkraftverk att stänga ner och leder till en import av kolkraft från Tyskland eller naturgas från Ryssland när behovet överstiger efterfrågan.
  10. Slopat avdrag för läx-RUT
    Ett av de bästa inkörsportarna för ungdomar försvinner – i kombination med höjd arbetsgivaravgift. Barn vars föräldrar inte har det så gott ställt har inte längre råd att ge sitt barn hjälp. Höginkomsttagare påverkas inte. 
  11. Höjd miljöskatt på naturgrus
    Naturgrusanvändningen behöver minskas. Denna skatt kan göra viss nytta.
  12. Höjd skatt på bekämpningsmedel
    Symbolhandling för att få in pengar från bönder som måste använda bekämpningsmedel. Kommer försvåra deras överlevnad.
  13. Höjd skatt för inkomster över 50 000 kr/mån
    Samma som #2.
  14. Sänkt och slopat avdrag för pensionssparande (sänkt avdrag infördes vid årsskiftet)
    Att spara blir mindre lönsamt, uppmuntrar konsumtion eller andra sparformer som kan vara mer riskabla.
  15. Avskaffad nedsättning av krogmoms
    Restaurangnäringen sysselsätter stora mängder ungdomar, att avskaffa momsnedsättningen minskar deras lönsamhet och villighet att anställa fler.
  16. Höjd skatt för banker
    Det är aldrig banken som står för de avgifter som åläggs dem. Dessa kostnader slår alltid på kunden.
  17. Höjd skatt för småföretagare (3.12)
    Försvårar ytterligare för små företagare att nå lönsamhet och expandera.
  18. Avskaffad avdragsrätt för gåvor till välgörenhet
    Välgörenhetsorganisationer som lever på donationer får mindre pengar att använda till sitt syfte vilket kan leda till neddragningar och mindre hjälp till utsatta.
  19. Avskaffad avdragsrätt för förvaltningsavgifter
    Detta leder till att man i mindre mån väljer förvaltade sparformer eftersom det medger en större kostnad – dvs dyrare att spara och investera.
  20. Införande av skatt för vägslitage
    Förutom ordinarie skatt, försäkring och bensinskatt åläggs trafikanter med en extra skatt för att använda vägarna.
  21. Höjd koldioxidskatt
    Leder till dyrare för bilister och industrin. Även detta en våt filt över produktivitet och anställningsvillighet.
  22. Högre skatt på bränsle som förbrukas i flyg eller fartyg
    Dessa avgifter kommer endast brukare stå för genom dyrare biljetter o.d.
  23. Klimatskatt på inrikesflyg / Skatt på flygresor
    Som #22.
  24. Högre skatt på vissa uppvärmningsbränslen
    Inom industri och viss näringsverksamhet betyder även detta längre intäkter och minskad vilja till expansion och anställningar.
  25. Högre skatt på vissa biodrivmedel
    Även de som kör relativt miljövänligt får betala extra, både privatpersoner och näringsverksamhet.
  26. Höjd skatt på avfallsdeponi
    Att driva en ÅVC blir dyrare och återvinningen mer svårhanterlig när det blir dyrare att ha en avfallsdepå.
  27. Skatt på handelsgödsel
    Förutom bekämpningsmedel blir gödsel dyrare. Att vara lantbrukare är sällan lukrativt, och detta försvårar läget ytterligare.
  28. Skatt på avfallsförbränning
    Samma som #26.
  29. Höjda fordonsskatter (infördes vid årsskiftet för vissa bilar, lätta bussar och lätta lastbilar)
    Samma som #4, #6, #20 och #25.
  30. Höjd skatt på öl och vin med 9 % (infördes vid årsskiftet)
    Det finns ingen debatt om att alkoholkonsumtionen är för hög och behövs begränsas. Detta är endast en skatt för att bekosta vallöften.
  31. Höjd skatt på sprit med 1 % (infördes vid årsskiftet)
    Som #30.
  32. Höjd skatt på cigaretter med 6 % (infördes vid årsskiftet)
    En skatt som däremot kan göra viss nytta då de skadliga effekterna av rökning även påverkar omgivningen.
  33. Skatt införs på viss privatinförsel av cigaretter
    Som #31
  34. Höjd skatt på snus med 12 % (infördes vid årssiftet)
    Endast för att få in extra skattepengar då snus inte har samma skadliga effekter som cigaretter.
  35. Slopad gruppregistrering till mervärdesskatt
    Att underlätta blir istället dyrare.
  36. Särskild skatt för finansiering av större infrastrukturprojekt
    Dessa projekt är redan oerhört dyra och skulle istället gynnas av lägre skatter för effektivare arbete.
  37. Införande av energiskatt på större solcellsanläggningar
    I samband med kärnkraftsskatten ger detta motstridiga signaler. Man vill inte ha kärnkraft eller underlätta för förnybart.
  38. Skatt på finansiella tjänster
    Även detta en skatt som endast slår på konsumenten då kostnaderna skickas till kund.
  39. Högre moms på biobiljetter
    Biljetter som kostar närmare 150kr/st är inte ovanligt. Att gå på bio med sina barn blir svårare för familjer med begränsad ekonomi. Ett biobesök är inte längre ett billigt nöje som alla har råd med. Detta främjar illegal nedladdning.
  40. Avskaffat schablonavdrag för musiker
    Majoriteten av musikerna är inte välbeställda utan arbetar när de får bokningar. Detta är en grupp som sällan helt kan leva på sin musik.
  41. Kemikalieskatt på elektronikvaror
    Kan leda till bättre nyttjande av miljövänligare råvaror i produktionen – i Sverige. Gör dessa varor dyrare och mindre konkurrensvänliga.

Då vallöften inte gäller kan vi tyvärr inte heller vara säkra på vad som händer med följande förslag:

  1. – Fastighetsskatt för småhus
  2. – Återinförd arvsskatt
  3. – Återinförd förmögenhetsskatt
  4. – Helt avskaffat RUT-avdrag
  5. – Helt avskaffat ROT-avdrag
  6. – Höjd bolagsskatt
  7. – Höjd fastighetsskatt på vattenkraft

Det är inte svårt att se hur detta kan påverka Sverige negativt. Att inte regeringen inser detta är djupt problematiskt.

V röstfuskade i Landstinget

Voteringarna i Stockholms landsting blir tvungna att tas om då vänsterpartiet ertappats att ”rösta åt” en frånvarande partimedlem.

Detta skedde under gårdagen då man lät någon annan trycka på röstknappen från en tom stol. Den frånvarande ledamoten var Vänsterpartiets fd gruppledare Birgitta Sevefjord. Trots att hon inte var närvarande lyckades hon rösta emot Alliansen.

När man konfronterade V på sittande möte skrattade deras nuvarande gruppledare åt saken, men tvingades till slut att gå med på att ta om en del omröstningar.

Ett tydligt fall av röstfusk, som tillbakavisades av Vänsterpartiet som skyllde på teknikstrul. Vilket naturligtvis är osannolikt för just den stolen under de omröstningar som V ville skulle gå emot Alliansen.

Tack vare att det uppdagades kunde man göra nya omröstningar.

Hanif Bali V röstfuskarDet anmärkningsvärda är hur V skrattade bort det hela och den brist på uppmärksamhet detta har fått. Måhända var just dessa voteringar inte avgörande för Sveriges framtid, men att det över huvud taget sker är ett demokratiproblem som bör tas på stort allvar. Om dylika saker inte uppmärksammas finns risk för upprepning, och ett än större politikerförakt.

Vänsterpartiet bör ta sitt ansvar och inte skratta bort detta och skylla på tekniken. Röstfusk är alltid allvarligt, oavsett vad man röstar om när man är folkvald och representerar folket. När en moderat politiker i Stockholms fullmäktige ertappades för röstfusk genom att betala in medlemsavgifter för att på pappret öka antalet medlemmar fick han avgå.

Vad kommer ske efter detta? Vad hade hänt om det hade varit en rösts marginal?

 

KU enhällig i sin kritik mot regeringen

Konstitutionsutskottet består av politiker från alla partier. Det är därför ovanligt med en enhällig kritik från dessa. När det dessutom är 10 punkter de är helt eniga i är det än mer spektakulärt.

Konstitutionsutskottet kontrollerar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. KU:s årliga granskning består av två delar. Den ena delen går ut på att kontrollera om ministrarna följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den delen bygger på ledamöternas KU-anmälningar. Den andra delen är en allmän granskning. KU går då igenom handlingar från Regeringskansliet för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena.

KU:s granskningsbetänkande går att läsa i sin helhet här.

De 10 enhälliga punkterna är:

1. Förslaget om att upphäva kravet på vårdvalssystem i primärvården

Tidplanen för ärendet var dessutom orimligt kort

KU anser att när regeringen beredde förslaget om att slopa kravet på vårdvalssystem borde den ha inhämtat yttrande från Lagrådet och gett remissinstanserna längre svarstid. Tidplanen för ärendet var dessutom orimligt kort för att kunna ta hand om remissinstansernas synpunkter. Lagrådet har granskat hanteringen och menar att regeringen inte uppfyllt regeringsformens beredningskrav.

Regeringen har påpekat att förslaget behövde beredas snabbt, men KU tycker inte att det motiverar att rutinerna frångås. Utskottet kritiserar regeringen för de brister som framkommit.

2. Beslutet att frysa Förbifart Stockholm

KU menar att regeringens hantering inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen.

Regeringen beslutade hösten 2014 att frysa arbetet i projektet E4 Förbifart Stockholm. Skälet var bland annat att ge tid till förhandlingar med Stockholms läns landsting om omfördelning av resurser. Vid tidpunkten för beslutet kände regeringen inte till om landstinget kunde tänka sig förhandlingar. KU tycker därför att regeringen borde ha inhämtat ett yttrande från landstinget i frågan innan den tog beslutet om frysning. Det finns inget som talar för att projektkostnaderna skulle ha ökat om beslutet hade fått vänta i avvaktan på ett sådant yttrande. KU menar att regeringens hantering inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen.

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) kan inte undgå kritik för hanteringen av ärendet, enligt KU.

3. Erkännande av Staten Palestina

Efter regeringsförklaringen hösten 2014 gav regeringen bilden av att man hade tagit ställning i frågan om erkännande innan Utrikesnämnden hade haft sitt sammanträde. Regeringen hänvisade bland annat till ”vårt kommande erkännande av Palestina” och ”Sveriges erkännande av Palestina” i sin kommunikation utan att informera om den pågående beredningen i ärendet.

Det går inte att utesluta att omvärlden uppfattade ärendet som avgjort före Utrikesnämndens sammanträde och att förutsättningarna för ett samråd kan ha försämrats, enligt KU. Kommunikation borde tydligare ha speglat att det pågick en beredningsprocess.

4. Utrikesministerns information till EU-länderna om erkännande

KU har också granskat utrikesminister Margot Wallströms (S) information till EU:s medlemsländer om Sveriges kommande erkännande av Staten Palestina. Utskottet konstaterar att den information som utrikesministern lämnat inte omfattas av regeringens skyldighet att samråda med riksdagen om EU-ärenden.

Reservation från Sverigedemokraterna.

5. Beslutet att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats

När regeringen beslutade att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats fanns ett förslag från trafikutskottet som i väsentliga delar rörde samma fråga.

När regeringen beslutade att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats fanns ett förslag från trafikutskottet som i väsentliga delar rörde samma fråga. Förslaget, som var känt inom regeringen, innehöll ett tillkännagivande om att regeringen inte borde tillsätta någon förhandlingsperson när det gällde frågan om att avveckla citynära flygplatser.

KU anser att regeringen hade skäl att invänta riksdagens beslut, med utgångspunkt i den konstitutionella praxis som gäller vid hanteringen av tillkännagivanden.

6. Anställningen av en statssekreterare i Miljödepartementet

Ett pressmeddelande på regeringens webbplats om anställningen av en statssekreterare på Miljödepartementet innehöll en felaktig uppgift om statssekreterarens arbetsuppgifter. Det gick flera månader efter publiceringen innan en fullständig rättelse gjordes, och först nu har departementet infört nya rutiner för att korrigera felaktig information.

KU tycker att det är otillfredsställande att rättelsen gjordes så sent. Utskottet påpekar också att departementet borde ha inrättat de nya rutinerna långt tidigare, och förutsätter att andra departement inför motsvarande rutiner om de inte redan har gjort det.

7. Statens finansiering av Medelhavsinstituten

Enligt KU har det framkommit att den slopade statliga finansieringen skulle få långtgående konsekvenser för instituten.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 att bidragen till Medelhavsinstituten skulle minska, vilket innebar att statens finansiering skulle slopas. Detta ingick i regeringens beräkning av utgiftsramarna för 2016–2018.

Enligt KU har det framkommit att den slopade statliga finansieringen skulle få långtgående konsekvenser för instituten. KU framhåller att även om tiden för att bereda budgetpropositionen är knapp i samband med ett regeringsskifte så ska regeringen hämta in de upplysningar och yttranden som behövs. KU anser att regeringen i det här fallet inte uppfyllt beredningskravet i regeringsformen.

8. Klimat- och miljöministerns uttalande i frågan om licensjakt på varg

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) gjorde ett uttalande i samband med att Naturvårdsverket beslutade att delegera beslutsrätten av licensjakt på varg till länsstyrelserna. KU anser att ministerns uttalande kan uppfattas som en kritik i efterhand mot Naturvårdsverkets beslut. Det går heller inte att utesluta att uttalandet tog upp frågor som var av betydelse för länsstyrelsernas beslut om licensjakt och Naturvårdsverkets prövningar av överklaganden av länsstyrelsernas beslut.

9. Statsministerns uttalanden i samband med riksdagens budgetbeslut

KU har granskat statsminister Stefan Löfvens (S) uttalande hösten 2014 om att han och regeringen skulle avgå om allianspartiernas budget skulle vinna i budgetomröstningen den 3 december. KU framhåller att en regering som ställt en så kallad kabinettsfråga inte har en konstitutionell förpliktelse att avgå vid ett voteringsnederlag. Det måste finnas utrymme för en regering att i svåra parlamentariska lägen göra nya politiska bedömningar och frångå tidigare uttalanden. Utskottet anser att statsministern har handlat på ett sätt som är förenligt med grunderna för det parlamentariska systemet.

Reservation från Sverigedemokraterna.

10. Infrastrukturministerns agerande avseende EU:s fjärde järnvägspaket

Vid ett möte i ministerrådet om EU:s fjärde järnvägspaket tog inte infrastrukturminister Anna Johansson (S) upp aspekten om successiv marknadsöppning för persontrafik. Successiv marknadsöppning ingick i den ståndpunkt som ministern hade förankrat i EU-nämnden. KU betonar att det är viktigt att en förankrad ståndpunkt fullföljs fullt ut i rådet och att rapporter från rådsmöten korrekt speglar vad som föregick på mötet.

 

Att 10 enhälliga punkter kommer efter knappt ett halvår vid makten visar på det besvärliga läge regeringen befinner sig i. Den socialdemokratiska nyhetstidningen Aftonbladet försöker tona ner kritiken och menar att det är ett drev mot Åsa Romson och menar att de borgerliga politikerna försöker urholka förtroendet för regeringen.

Problemet med det resonemanget är dock den enhälliga kritiken från KU, där även miljöpartister och socialdemokrater är närvarande. Det behövs inget försök till att urholka ett förtroende som redan är på upphällningen – det sköter regeringen gott på egen hand.

Det behövs lågavlönade och enkla jobb utan kollektivavtal

Sverige är i en utsatt position. Vi har en väldigt öppen immigrationspolitik i samband med en lågkonjunktur som har resulterat i en bestående hög arbetslöshetsnivå. Det är inte bara flyktingar (till skillnad från arbetskraftsinvandring) som har svårt att få ett arbete, även unga som söker sin första anställning har det svårt när kraven ständigt ökar. Det blir ett klassiskt moment 22: du behöver erfarenhet för att få en anställning, men du behöver en anställning för att få erfarenhet.

Ett exempel på detta är jobbet som ”Junior Managementkonsult” hos Acando. Här krävs naturligtvis en relevant universitetsexamen. Men inte nog med detta krävs även 2-3 års relevant arbetslivserfarenhet. För en junior tjänst. Om man frågar någon som haft en tjänst i 3 år om denne fortfarande ser sig som junior får man med stor sannolikhet ett nej.

Det som behövs idag är dock fler enkla jobb med lägre ingångslöner. Detta betyder att kollektivavtal inte kommer att kunna slutas eftersom miniminivån på en kollektivavtalsenlig lön är relativt hög.

Anledningen till detta är beror, som redan antytts, på den mängd invandrare/flyktingar och arbetslösa ungdomar vi har idag. Tittar man på flyktingarna som kommer till Sverige ser man tydligt varför detta kan bli problematiskt. Enligt migrationsverket så saknar 50-60% av syrianska flyktingar utbildning över grundskolan medan 60% av den totala somaliska befolkningen är analfabeter varav 85-90% som söker sig till t.ex. Finland är analfabeter. (Svenska Yle & Röda korset).

Detta innebär att vi måste tillåta lägre löner i arbeten som inte kräver tidigare eftergymnasial utbildning. Att inte ha kollektivavtal behöver inte betyda oskäliga arbetsvillkor, ett anställningskontrakt skrivs alltid och där kan man avtala om arbetstider, löner och förmåner. Lägre ingångslöner kommer dessutom underlätta för ungdomar att få sitt första jobb och bryta det moment 22 som finns idag. En hög lön innebär en hög kostnad för företaget, som i takt med den ställer högre krav på den anställde.

Lönegapet mellan en erfaren och oerfaren anställd är såpass liten att arbetsgivaren ofta föredrar en lite högre kostnad för att veta vad denne får – istället för att chansa på en oerfaren. Statistik från Svenskt Näringsliv visar att de flesta med låg lön snabbt klättrar i lönetrappan. Utav de drygt 100 000 personer som år 2004 hörde till den tiondel som tjänade minst låg endast knappt fyra av tio personer kvar där ett år senare. Efter sex år var endast en av tio personer kvar bland den tiondel som tjänade minst. (Svenskt Näringsliv 22/2 2012)

Höga ingångslöner gör att arbetsgivare inte ser det som lönsamt att anställa personer som inte har rätt utbildning och saknar arbetslivserfarenhet. Att investera i ny personal är förenat med stora risker som minimeras genom att välja mer erfaren personal.

Det är dags att på allvar tänka om. Lägre ingångslöner innebär inte att lönen alltid kommer att vara låg, utan att företaget istället vågar anställa människor utan en gedigen arbetslivserfarenhet.