Den feministiska regeringen motarbetar aktivt kvinnor

Det är intressant läsning när man tittar på de förändringar som sker inom RUT och hur dessa kommer att påverka arbetsmarknaden. Det mönster som uppstår är att mansdominerade yrken får vara kvar – eller utökas, medan kvinnodominerade försvinner eller försvagas.

Förändringarna gynnar dessutom direkt de mest välbeställda av folket, inte de mest utsatta.

Detta kommer från en uttalat feministisk regering.

Som bekant försvann möjligheten att få avdrag för läxhjälp redan i augusti 2015 (Skatteverket.se) där främst ungdomar och tjejer arbetar/-de. Att denna arbetsform är kvinnodominerad ser man genom att flertalet av de företag som tillhandahåller tjänsten aktivt uppmanar män till att söka för att få en jämnare könsfördelning. Ett exempel på detta är Läxhjälpen.

Även städ-rut försämrades genom att endast inkludera ”enklare uppgifter” samtidigt som taket halverades. Den som nyttjat städ-rut vet att det till största del är kvinnor med invandrarbakgrund som arbetar med detta. Kvinnor är representerade till 76% enligt SCB. (SCB.se)

I ett slag blev två kvinnodominerade yrkesområden försvagade.

På andra sidan av förändringarna ser man hur mansdominerade yrken däremot frodas. Trädgårdsarbete finns kvar. Tittar man på SCB:s statistik för de yrken som har med trädgård att göra är fördelningen till mäns fördel upp till 75%. (SCB.se)

Utöver detta ska även flytthjälp inkluderas i RUT från och med augusti 2016. Det behövs ingen statistik från SCB för att veta om detta yrke är mans- eller kvinnodominerat.

 

Om man sedan tittar på vilka som kommer att använda dessa avdrag blir det samtidigt tydligt att det är välbeställda som har mest nytta av avdragen. Det är t.ex. sällan som låginkomsttagare äger en villa med en såpass stor trädgård att de behöver hjälp för att ta hand om den.

Samma sak gäller flytthjälpen. Det är billigare för de med lägre inkomster att be vänner och betala med pizza än att hyra in en flyttfirma.

Som en fotnot kan nämnas att förändringarna i ROT även endast gynnar höginkomsttagare i och med att taket är detsamma medan procentsatsen på vad du kan dra av är mindre. Det betyder att du måste spendera MER pengar för att kunna utnyttja hela avdraget.

Rot förändring

Innan förändringen kunde man dra av 50 000 kr om man hade en faktura på 100 000 kr. Efter förändringen kan man bara dra av 33 000 kr på samma faktura. Om du däremot renoverar för minst 167 000 kr så kan du dra av 50 000 kr som tidigare. Med andra ord kan du bara dra av maxbeloppet om du har tillräckligt mycket pengar att renovera för.

Regeringen Löfven är uttalat feministisk och lutar åt vänster. Det väljarna borde fråga sig i det här läget är varför deras beslut då riktar sig mot, och ger extra fördelar till, män och höginkomsttagare.

Ministrar får bo i kollektiv

En minister som har en beslutandefattning får aldrig hamna i den situation där dennes lojalitet ifrågasätts. Det som under den senaste tiden framkommit om utrikesminister Margot Wallström (S) och hennes kopplingar till fackförbundet Kommunal sätter detta på prov.

Först lite bakgrund.

Wallström har genom Kommunal fått en hyreslägenhet mitt i Stockholm. En 3a på 89 kvadratmeter som hon betalar 32 kronor i månaden för efter att ha fått bidrag för sina boendekostnader. Hon behövde aldrig stå i någon bostadskö eller söka lägenhet på egen hand.

Genom att ha tagit emot denna gåva från Kommunal, en privat intresseorganisation, kan man inte utesluta att hon kan utsättas för påverkan och fattar beslut som gynnar Kommunal på ett illojalt vis. Bostaden är dessutom knuten till Wallström som minister, vilket ökar misstankarna för korruption. (DN 18/1 2016)

Ett tankeexperiment: En bankdirektör får en bostad av ett investmentbolag. En kort tid därefter får denne direktör ett brev av investmentbolaget som ber direktören att tänka om en investering och satsa pengarna någon annanstans istället.

Hur ser det ut?

När det sedan framkommer att i princip samma sak har hänt Wallström ökar misstankarna. Kommunals ordförande Annelie Nordström skrev nämligen ett brev några månader efter att Wallström flyttat in i sin lägenhet och bad henne att tänka om de förändringar som FN rekommenderar för deras avdelning för personalärenden.

”Vi ber er därför att se över och föreslå ändringar i ICSC:s förslag så att inga anställda eller deras familjer får det sämre nästa år än vad de har i dag”. (SvD 22/1 2016)

Alltså har Wallström fått en förmån och sedan en begäran om en åtgärd. Det blir uppenbart att dessa hör samman.

En minister får aldrig sätta sig i en beroendesituation, även om den bara är upplevd. När detta sker minskar förtroendet för besluten och politikerföraktet ökar oavsett om ministern sköter sitt jobb efter bästa förmåga eller inte.

Det är mycket möjligt att Wallström är naivt godtrogen, men det räcker inte som ursäkt när man innehar en ministerpost. Detta ska inte få hända.

Men för att återgå till rubriken.

För det första är det självklart att en minister som inte bor i Stockholm men har staden som arbetsplats behöver någonstans att bo för att sköta sitt arbete.

För det andra är det samtidigt lika självklart att denne inte ska få förtur till stora lägenheter. Detta skulle innebära att dessa ministrar inte behöver påverkas av de beslut de fattar vilket lätt kan leda till att man inte förstår vad ens beslut får för resultat.

Därför skulle Politikdelen vilja föreslå en annan, enklare, lösning.

De ministrar som behöver boende i Stockholm för att kunna sköta sitt arbete får bo i kollektiv med andra ministrar under tiden de är i Stockholm – vilket sällan är mer än ett par dagar i veckan då familjen finns på annan ort. Dessa kollektiv skulle vara större än för studenter med högre standard eftersom en minister befinner sig i en helt annan ekonomisk situation.

Detta boende kan antingen vara små lägenheter med pentry, eller med delat kök och vardagsrum med alla bekvämligheter man kan förvänta sig som sedan lämnas efter avslutat uppdrag. Vill man ha med sin familj så får man leta bostad som alla andra, en minister tjänar såpass väl att ett andrahandskontrakt inte är en omöjlighet.

Genom att göra detta får ministrarna ett boende så de kan sköta sitt arbete, men bor såpass enkelt att det inte påverkar bostadssituationen mer än nödvändigt för andra.

Låt ministrar som behöver boende få bo kollektivt och eliminera risken för den korruption som nu tydligt föreligger.

Magdalena Andersson hyllar borgerlig finanspolitik

När den rödgröna koalitionen tog över makten 2014 var finansminister Magdalena Andersson snabb med att konstatera hur ladorna var tomma, att den svenska ekonomin gick på knäna på grund utav Alliansens omdömeslösa finanspolitik.

Igår presenterade hon det ekonomiska läget – ett år efter de tomma ladorna – med att det går ”som på räls” och närmast kan liknas vid en Tesla.

Detta efter ytterligare ett år med borgerlig finanspolitik. Att en socialistisk finanspolitiker uttalar sig så positivt om en borgerlig politik är hoppingivande.

Under debatten med Ulf Kristersson (M) på Aktuellt nämnde även Andersson att arbetslösheten sjunker medan sysselsättningen ökar – i den takt som var under Alliansens tid. Denna takt avtar dock snabbt efter att regeringens budget börjar gälla på allvar, vilket visades på de grader som Andersson kommenterade.

Enligt Anderssons analys kan man dra ett antal slutsatser:

  1. Alliansens vallöfte om över 5 miljoner sysselsatta till 2020, kommer nås redan 2018. Alliansens budget styr ju fram till nyårsafton i år till stora delar.
  2. Denna vecka är Sverige enligt regeringen inte nära en systemkollaps, utan svensk ekonomi är ”urstark” och går ”som en nyproducerad Tesla”.

Dessutom på presskonferensen sa Magdalena Andersson att hon kan tänka sig bredda RUT-avdraget. Detta efter att under flera år kritiserat en reform som är ”ovärdig” och leder till låglönejobb som tvingar in folk i utanförskap. Den har liknats vid en lyxtjänst som endast används av rika för att kunna ha en bartender under fester, men sanningen är att 70% av de som nyttjar RUT tjänar under 32.000kr/mån. UNDER 32.000kr. Utan detta förtydligande tolkas det annars som att alla som använder RUT tjänar precis 32.000kr och då är ”rika”. (Svt 14/8 2014)

Tänk då på att detta sker i samband med att Konjunkturinstitutet meddelar att regeringens reformer kommer att leda till lägre sysselsättning och BNP (Konjunkturinstitutet juni 2015).

Och i samband med att regeringen bedömer det rimligt att överge överskottsmålet för att börja låna pengar, trots att Konjunkturinstitutet anser det olämpligt att frångå detta. Konjunkturinstitutet bedömer att regeringen överskattar skattehöjningarnas positiva offentligfinansiella effekter. Anledningen är att skattehöjningarna kan förväntas leda till lägre sysselsättning och färre arbetade timmar på lång sikt, vilket utvecklas i Konjunkturinstitutets remissvar till regeringen nyligen. (Konjunturinstitutet 23/10 2014)

Regeringen gör helt enkelt tvärtom mot vad som bör göras

Gunnar Hökmark beskriver detta mycket väl i sin blogg när han skriver:

Regeringen gör helt enkelt tvärtom mot vad som bör göras. Man bryter md [sic] den ekonomiska politik som man hyllar för dess konsekvenser, man ökar utgifter och underskott när finanspolitiken bör vara stramare, man avvisar strukturreformer som krävs för ökad integration och man höjer skatter på jobb i strid med vad bland annat KI säger. Det är tur för Sverige att regeringen förlorade budgetomröstningen 2015 och det är illa att dess politik nu kommer att slå igenom. Just nu är finansministern fullt upptagen med att tömma lador istället för att ladda Teslan.

Systemkollaps förra veckan, som på räls denna. Det är tydligt att vi har en regering på väg att spåra ur.

Höjd bensinskatt är en extra skatt på landsbygd och familj

Som bekant planerar regeringen att höja bensinskatten med 48 öre per liter bensin och 53 öre per liter diesel. Finansminister Magdalena Andersson sade i valrörelsen förra året att det inte fanns något behov av att höja dessa skatter, men eftersom Miljöpartiet är en del av regeringen tvingades Andersson att backa – de måste på något sätt finansiera alla utgifter som är planerade.

Magdabensinskatt

 

Men finansministern planerar höja skatten med ytterligare 4 respektive 5 öre. Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

På den skatten läggs sedan moms. Effekten blir att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15,30 kronor. På tio år höjs skatten med 50 procent. Notera att diagrammet nedanför visar skattebeloppet, inte den totala kostnaden då prispåslaget inte är medräknat.

Prognos över bensinskattens utveckling

Förutom de uppenbara effekterna av detta så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Exempel 1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.

Exempel 2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.

Exempel 3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter. Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.

För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.

 

Några fakta om bensinskatten (Skattebetalarna)

  • En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.
  • En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.
  • I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.
  • Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.
  • Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.
  • Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
  • Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.
  • Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.
  • Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.

Återinförandet av värnplikt endast ett svepskäl?

Alliansen avskaffade den allmänna värnplikten 2010 med motiveringen att det inte är kostnadseffektivt att ha en allmän värnplikt under fredstid och att den då ska vara vilande med möjlighet att aktiveras om läget i omvärlden drastiskt förändrades.

Med Rysslands agerande i åtanke är det kanske inte konstigt att regeringen nu utreder återinförandet av värnplikt, denna gång för både killar och tjejer. (Dagens Nyheter Värnplikt 6/8 2015).

Däremot är det intressant att detta sker med en regering som Miljöpartiet är en del av, ett parti som är kända för sin vilja att avmilitarisera Sverige så långt som möjligt.

Om man läser på Miljöpartiets hemsida om försvar och värnplikt kommer man till en sida med titeln:
Migration, Pension, försvar och vapenexport. Överenskommelse mellan Miljöpartiet de gröna och Socialdemokraterna om migration, pension, försvar och vapenexport.
I slutet av sidan står en fråga och ett svar. Här är de i sin helhet:
” Folklig förankring – innebär det ett återinförande av värnplikten? Det är inte en del av försvarsberedningens förslag.” Ett citat som egentligen inte säger någonting. De slår istället fast att Sverige ska vara alliansfritt och att man bör minska de militära satsningarna för att göra EU säkrare.

Att ett parti med detta program går med på en utredning av återinförande av värnplikten är anmärkningsvärt men kan ha en enkel förklaring.

Bortser man från att det är logiskt att återinföra en allmän värnplikt idag med tanke på hur omvärlden ser ut så finns det med stor sannolikhet en annan tanke bakom. Som bekant har Regeringen Löfven målet att ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. Ett mål som faller på sin egen orimlighet då jämförelser med andra EU-länder är irrelevanta för den nationella arbetsmarknaden.

Genom att då återinföra allmän värnplikt för både killar och tjejer lyckas man i ett slag minska den synliga ungdomsarbetslösheten med stor marginal, då de i statistiken har sysselsättning. Detta är med andra ord den underliggande orsaken till att Miljöpartiet går med på denna utredning.

Regeringen gömmer ungdomsarbetslösheten i värnplikten, på samma sätt som de kommer att döljas om trainee-jobben inom sjukvården blir verklighet.

Det behövs lågavlönade och enkla jobb utan kollektivavtal

Sverige är i en utsatt position. Vi har en väldigt öppen immigrationspolitik i samband med en lågkonjunktur som har resulterat i en bestående hög arbetslöshetsnivå. Det är inte bara flyktingar (till skillnad från arbetskraftsinvandring) som har svårt att få ett arbete, även unga som söker sin första anställning har det svårt när kraven ständigt ökar. Det blir ett klassiskt moment 22: du behöver erfarenhet för att få en anställning, men du behöver en anställning för att få erfarenhet.

Ett exempel på detta är jobbet som ”Junior Managementkonsult” hos Acando. Här krävs naturligtvis en relevant universitetsexamen. Men inte nog med detta krävs även 2-3 års relevant arbetslivserfarenhet. För en junior tjänst. Om man frågar någon som haft en tjänst i 3 år om denne fortfarande ser sig som junior får man med stor sannolikhet ett nej.

Det som behövs idag är dock fler enkla jobb med lägre ingångslöner. Detta betyder att kollektivavtal inte kommer att kunna slutas eftersom miniminivån på en kollektivavtalsenlig lön är relativt hög.

Anledningen till detta är beror, som redan antytts, på den mängd invandrare/flyktingar och arbetslösa ungdomar vi har idag. Tittar man på flyktingarna som kommer till Sverige ser man tydligt varför detta kan bli problematiskt. Enligt migrationsverket så saknar 50-60% av syrianska flyktingar utbildning över grundskolan medan 60% av den totala somaliska befolkningen är analfabeter varav 85-90% som söker sig till t.ex. Finland är analfabeter. (Svenska Yle & Röda korset).

Detta innebär att vi måste tillåta lägre löner i arbeten som inte kräver tidigare eftergymnasial utbildning. Att inte ha kollektivavtal behöver inte betyda oskäliga arbetsvillkor, ett anställningskontrakt skrivs alltid och där kan man avtala om arbetstider, löner och förmåner. Lägre ingångslöner kommer dessutom underlätta för ungdomar att få sitt första jobb och bryta det moment 22 som finns idag. En hög lön innebär en hög kostnad för företaget, som i takt med den ställer högre krav på den anställde.

Lönegapet mellan en erfaren och oerfaren anställd är såpass liten att arbetsgivaren ofta föredrar en lite högre kostnad för att veta vad denne får – istället för att chansa på en oerfaren. Statistik från Svenskt Näringsliv visar att de flesta med låg lön snabbt klättrar i lönetrappan. Utav de drygt 100 000 personer som år 2004 hörde till den tiondel som tjänade minst låg endast knappt fyra av tio personer kvar där ett år senare. Efter sex år var endast en av tio personer kvar bland den tiondel som tjänade minst. (Svenskt Näringsliv 22/2 2012)

Höga ingångslöner gör att arbetsgivare inte ser det som lönsamt att anställa personer som inte har rätt utbildning och saknar arbetslivserfarenhet. Att investera i ny personal är förenat med stora risker som minimeras genom att välja mer erfaren personal.

Det är dags att på allvar tänka om. Lägre ingångslöner innebär inte att lönen alltid kommer att vara låg, utan att företaget istället vågar anställa människor utan en gedigen arbetslivserfarenhet.

Sätt stopp för fackets maffiametoder

Idag publiceras en debattartikel mot (LO)fackets metoder i Nyheter24. Åtta debattörer skriver att de har tröttnat på att facket använder sina muskler för att tvinga småföretagare i konkurs. 

http://nyheter24.se/debatt/797560-satt-stopp-for-fackets-maffiametoder

Klicka på länken ovan för att läsa debattartikeln i sin helhet.

Fackförbundet Livsmedelsanställdas förbund tvingar småföretagare mot ruinens brant med blockader och stämningar. De motarbetar fri företagsamhet och de samhällsviktiga småföretagen vågar inte anställa. Vi har fått nog och tänker manifestera för den svenska drömmen. Vi står upp för den lilla människan mot de stora mäktiga fackförbunden. Dags att säga ifrån.

De två ägarna till Ingeborgs bageri i Linköping försöker skapa något för att de ska kunna leva ett bra liv, tjäna sina egna pengar och kunna anställa fler personer. Verksamheten går med förlust och de väljer att avstå lön för att satsa på företaget. Det här är två människor som vill vara med och bidra med nya jobb och skattepengar till vår gemensamma välfärd.

Dessa människor är inte ensamma. De finns eftersom Sverige är ett fantastiskt land, ett land där drömmar kan förverkligas och möjligheterna är stora. Men vi måste värna om den utvecklingen. Vi behöver fler människor som vågar förverkliga sina drömmar. Vi behöver fler människor som Sema och Ahmed Mehdi som vågade riskera sin egen ekonomi för att skapa jobb för sig själva och för andra.

Men nu är LO-förbundet Livs på väg att krossa både dem och deras drömmar om ett bättre liv genom en stämning på 650 000 kronor, varav 250 000 kronor som ska gå till fackförbundets egen miljardindustri. Om Arbetsdomstolen går på deras linje kommer bageriet med stor sannolikhet att gå i konkurs.

Fackförbundet Livs har utsatt detta företag för en hetsjakt, med ett enda syfte: att tvinga dem teckna ett kollektivavtal – som är ett frivilligt avtal att ingå. Vi har avtalsfrihet i det här landet – Det vill säga att man har friheten att bestämma vem man vill ingå avtal med och vilka avtalsvillkor som ska gälla. I dag har 60 % av landets företagare inte kollektivavtal.

Om Sverige ska fortsätta vara ett land där drömmar och ambitioner kan förverkligas så måste människor ges möjligheten att fritt få bestämma över sina egna liv.

Det är företagare som driver vårt samhälle framåt. Det är kreativa människor som kan skapa jobb och möjligheter. De senaste tjugo åren har fyra av fem jobb skapats i små företag. Vi behöver fler företag som skapar fler jobb och i sin tur motar bort arbetslöshet och skapar skatteintäkter till välfärden. Det är småföretagarna som satsar sin egen fritid och avstår sin lön, sina kvällar, helger, semestrar och luncher. För att de tror på sin idé, för att de tror att de kommer att lyckas. Men i vägen står fackförbunden med sina miljardimperier, redo att krossa alla som inte gör som de säger. I dag är det småföretagen som är David och fackförbunden som är Goliat. Den lilla människan mot den stora makten och de enorma resurserna.

Många av oss har fått nog. Vi är vänner av Alliansen som vill se en förändring. Vi kan inte acceptera att en fackförening kan sätta dylikt i system genom att försätta företag i konkurs.

Vi är vänner av en politik med minskad statlig styrning, där målsättningen är att individen kan få leva ut sina drömmar. Vän av en politik där alla människor ska känna sig fria och få ta eget ansvar, precis som två kreativa företagare gjort i Linköping.

Därför planerar vi att anordna en borgerlig högtidsdag, en dag fylld av aktiviteter för alla oss som ser att en politik baserad på vad som är bäst för dig och mig också är bäst för hela vårt land.

En dag för alla; företagare, anställda, studenter, arbetssökande, personer med funktionsnedsättning, unga och gamla.

En frihetens och Alliansens dag. En hyllning till den svenska drömmen.

Micke Nylander (FP),
Alexander Guzman Ortiz (Politikdelen),
Rebecca Weidmo Uvell (SlösO),
Andreas Greén (KD),
Emelie Lundgren,
Per Lönnström,
Helen Kristoffersen (M),
Sarah Bilstrup Søndergaard (M)
– Alliansvänner!