Orättvis rättvisa. Fairtrade gynnar endast företagarna, inte de som har det sämst.

Vad är Fairtrade och vad har det med politik att göra? Problematiken med Fairtrade behandlas först och den politiska kopplingen kommer längst ner eftersom förståelse för FT:s orättvisa är viktig att inse.

Värt att notera i början är att Fairtrade Sverige ägs till stor del av LO, som i sin tur ger 100-tals miljoner i bidrag till Socialdemokraterna i valtider. (Fairtrade 15/12 2014).

Rättvisemärkt (Fairtrade) beskriver sig själva som en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor som syftar till att bidra till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.(Fairtrade.se)

Detta låter förstås alldeles utmärkt. Vem vill inte att arbetarna i utvecklingsländer ska få bättre förutsättningar och betalt för det de exporterar till rikare länder? Men Fairtrade håller inte vad de lovar.

  • Lite pengar når fram till bönderna.
  • Rättvisemärkts certifikat är dyra, det drabbar de allra fattigaste.
  • Konsumenter gör mer för fattiga bönder genom att inte handla Rättvisemärkt.

Vad grundas då dessa påståenden på? Fairtrade menar indirekt att

  1. Producenter, till exempel kaffebönder, får för lite betalt på världsmarknaden. De tvingas sälja sina varor under produktionskostnaden.
  2. Mellanhänder; upphandlare och återförsäljare, tar alltför stor del av profiten och ger inte producenterna chans att utveckla sitt lokalsamhälle och investera i demokrati, hälsa och sjukvård.

Vilket leder till en slutsats om att marknadskrafterna har misslyckats och att de välståndsskapande effekter som förknippas med handel och produktion har satts ur spel. Istället för att utveckla samhället bidrar detta system till att cementera u-ländernas fattigdom.

Verkar rimligt, inte sant? Detta stämmer dock inte och den fakta Fairtrade lämnar ut kan mer ses som spekulationer.

  • Producenter får det pris som folk är beredda att betala för en vara. Om producenter inte får sin verksamhet att gå runt betyder det att de bör byta bransch. En prissättning kan aldrig vara moralisk eller omoralisk. På en fri marknad kostar en vara vad människor är beredda att betala för den, i förhållande till hur många varor av samma typ som det finns.Fairtrade tar själv upp kaffe som ett exempel och har i en reklamfilm från 2007 med nedanstående diagram.
    Råvarupris kaffe
    Rättvisemärkt beskriver prissvängningarna som ett marknadsmisslyckande. Detta är helt enkelt inte sant. 1989 förändrades kaffemarknaden drastiskt genom att The National Coffee Agreement föll och då släppte marknaden helt fri från att ha varit hårt kontrollerad. Inte helt oväntat bidrog den snabba avregleringen till att kaffepriserna sjönk kraftigt. Rättvisemärkt har rätt i att fasta priser skulle ha skyddat många bönder från konkurs på en marknad där det är svårt att nå lönsamhet. Men att förespråka en sådan lösning är att bara berätta halva sanningen. För under samma period som bönder i Centralamerika förlorade sina jobb, kom en våg av välstånd till Vietnam. Från att ha varit 300 000 personer som arbetade i kaffeindustrin 1999, försörjer sig i dag 4–5 miljoner vietnameser på samma industri. Hade Rättvisemärkt fått bestämma, det vill säga att bönderna erbjudits ett fast pris, skulle denna utveckling aldrig ha skett. Bönderna i Centralamerika hade fortfarande odlat kaffe med 300 år gammal teknik och de vietnamesiska bönderna, ja, de hade inte odlat alls. (Timbro 29/12 2007)
  • Att producenterna får dåligt betalt för sina kaffebönor menar Rättvisemärkt beror på mellanhänderna. De skriver ”…flera mellanhänder som själva tar en stor del av förtjänsten.” (Fairtrade.se)Uppköpare och återförsäljare tar alltså ut alldeles för mycket vinst. Vid första anblicken kan påståendet verka rimligt – en kaffe på 7-Eleven kostar 20 kronor medan man för samma pris får ett helt kilo kaffe på råvarumarknaden. Men här missar man grundläggande ekonomiska förutsättningar. Man tar inte hänsyn till personalkostnader, lokalhyra, själva koppen, eventuell mjölk/socker o.d. Själva kaffet utgår bara en liten del av priset man betalar. Det var inte mellanhändernas fel att missväxt drabbade Brasilien under 1990-talet, eller att ny teknik har utvecklats.

En annan aspekt som sällan tas i beaktande är den kostnad som en certifiering betyder för de som väljer att bli Fairtrade-bönder. Fairtrade själva skriver: ”Från och med 2004 tar Flocert ut en avgift av producentorganisationen som täcker den administrativa kostnaden för en ansökan av ett certifikat eller förnyelse av ett certifikat, samt kostnad för kontroller.” (Fairtrade.se).

Minimiavgiften för att få ett FLO-certifikat (Fairtrade certifikat) ligger på motsvarande 22 000 kronor. Utöver det tillkommer en årlig avgift på minst 11 300 kronor. (Flocert). Detta är absolut minimum och ökar snabbt om du har anställda eller producerar/processerar mer än 1 produkt. Sätt detta i relation till att minimilönen i Colombia ligger på ungefär 9000 kr. (Salaryexplorer).

Det kostar alltså mer än en årslön att över huvudtaget ens upprätthålla ett Fairtrade certifikat.

FLO:s policy kan därför drabba de bönder som har det allra sämst ställt, som inte har råd att upprätta ett kooperativ. Vad Rättvisemärkt gör är att peka ut de allra fattigaste bönderna, de som är i störst behov av ekonomisk förbättring, och påstår att deras kaffe är mer orättvist än kooperativets kaffe.

Konsumenter som köper rättvisemärkta produkter förutsätter förmodligen att det höga priset på kaffepaketet oavkortat går till att förbättra situationen för fattiga kaffeproducenter. Så är dock inte fallet. Uppköpare av Fairtrade-produkter, t ex Coop eller ICA, tvingas betala 2 procent av konsumentpriset till Rättvisemärkt AB för att få använda rättvisemärkningen. Denna extrakostnad läggs direkt på priset i butik.

FLO utför dessutom bara kontroller på den transaktion som sker mellan producent och det första ledets konsument, något som möjliggör flera prispålägg som inte kommer odlaren till del. Att FLO lägger mycket av de pengar man drar in på att öka den egna organisationens storlek är också märkligt. Det är mycket ovanligt att en välgörenhetsorganisation prioriterar sin budget på det sättet.

När Rättvisemärkt på sin hemsida skriver att ”När du som konsument köper en Fairtrade-märkt produkt har odlaren redan fått betalt, direkt av företaget som importerar råvaran. Fairtrade administrerar alltså aldrig själva betalningsströmmarna mellan köpare och säljare.” blir det tydligt att det finns blinda fläckar hos organisationen.

Vad har detta med politik att göra?

Upplands Väsby, en norrort inom Stockholms Län som undersökt förutsättningarna för att bli en Fairtrade-märkt kommun. Frågan har utretts två gånger i kommunen och bägge gångerna har de opolitiska tjänstemännen avrått från certifiering.

Enligt den senaste utredningen som endast är någon månad gammal när detta skrivs visade det sig att den årliga kostnaden för att upprätthålla en certifiering kan uppskattas till 170 000 – 200 000 kronor per år. (Upplands Väsby Fairtrade 17/08 2015)

Anledningen till denna avrådan är, som tidigare uppmärksammats, att certifieringen tar mycket tid att upprätthålla, kostar mycket skattepengar och de krav som certifieringen ställer kan uppnås i upphandlingsförfarandet istället. Det är även svårt att visa på vilka effekter som är direkt kopplade till en kommuns diplomering vad gäller en ökad medvetenhet kring etiska produkter. Orsaken till detta är att man i samhället idag genomgående märkt en ökad konsumtion av ekologiska och/eller etiska varor, både i städer som är certifierade och inte är certifierade.

Trots detta vill den sittande majoriteten (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Väsbys Bästa) ändå att Upplands Väsby ska bli Fairtrade certifierad. De prioriterar detta fullt medvetna om andra angelägna resursbehov och prioriteringar.

Om en konsument väljer att köpa rättvisemärkt är det en mycket kostsam form av bistånd; samma hjälp skulle kunna ges på ett mycket effektivare sätt. Känns samvetet tungt är det nog bättre att lägga några kronor i Röda Korsets insamlingsbössa vid kassan, i stället för att köpa rättvisemärkt.

Den enda part som garanterat tjänar på att konsumenter köper rättvisemärkta varor är de företag som säljer dem. Efterfrågan på att shoppa sig till ett gott samvete är stor och priserna, sätts därefter.

Slutsatsen är därmed att en Fairtrade certifiering inte gynnar de man vill ska gynnas och kostar mycket mer än det smakar. Det enda riktiga om man vill vara rättvisemärkt är att nå upp till kriterierna som sätts utan att ta certifieringen och skapa en egen symbol för det istället för att slösa skattepengar på något som bevisligen inte ger den effekt man eftersträvar.

Annonser

Ska du passera Stockholm på E4/E20? Från årsskiftet måste du betala för det.

Riksdagen röstade ja till förslaget om ökad trängselskatt i Stockholm. Från 1 januari 2016 höjs avgifterna till 35 kronor under högtrafik. Dessutom höjs taket för maximal trängselskatt under ett dygn från 60 till 105 kronor.

Det beslutades också att trängselskatt ska införas på Essingeleden från och med 2016, alltså 6 år innan vägprojektet Förbifart Stockholm tidigast förväntas stå klart. Det innebär att även långväga resenärer som åker på E4:an och E20 genom Stockholm blir beskattade. På Essingeleden kommer beloppet under högtrafik att bli 30 kronor.

Förslaget röstades igenom trots att Lagrådet efter granskning varnat för att det kan innebära besvär för genomfartsbilister utan anknytning till Stockholm som reser från avlägsna orter genom huvudstaden.

Trängselskatten för alla som åker på E4:an genom Stockholm (Essingeleden):

Siffran inom parentes är dagens avgift för centrala Stockholm.

Tider Skattebelopp (kronor)
6.30–6.59  15 (10)
7.00–7.29  22 (15)
7.30–8.29  30 (20)
8.30–8.59  22 (15)
9.00–9.29  15 (10)
9.30–14.59  11 (15)
15.00–15.29  15 (NY)
15.30–15.59  22 (NY)
16.00–17.29  30 (20)
17.30–17.59  22 (15)
18.00–18.29  15 (10)

Detta betyder med andra ord att resenärer som ska passera Stockholm av någon anledning ska vara med och finansiera utbyggnaden av tunnelbanan och Förbifart Stockholm, Citybanan, Norra länken och Mälarbanan.

Riksdagen har lovat så mycket satsningar att de fortsätter sin lätt panikartade jakt efter nya sätt att öka sina intäkter, och detta måste vara ett av de mest tveksamma beslut som hittills har tagits. Att tvinga alla som passerar Stockholm att betala för infrastruktursatsningar i området som de aldrig kommer att ta del av är lika orimligt som att Stockholms kommunalskatt skulle bekosta ett vägbygge i Åmål.

Att detta sker kommer däremot inte som en större överraskning. Man har lovat guld och gröna skogar i valet och nu har man stora problem med att leverera. Detta leder till att man sparar och höjer allt man kan komma undan med.

För att ta några exempel, även om det inte hör till ämnet trängselskatt:

Utöver detta kan ni läsa om samtliga 41(!) skattehöjningar här.

Höjd bensinskatt är en extra skatt på landsbygd och familj

Som bekant planerar regeringen att höja bensinskatten med 48 öre per liter bensin och 53 öre per liter diesel. Finansminister Magdalena Andersson sade i valrörelsen förra året att det inte fanns något behov av att höja dessa skatter, men eftersom Miljöpartiet är en del av regeringen tvingades Andersson att backa – de måste på något sätt finansiera alla utgifter som är planerade.

Magdabensinskatt

 

Men finansministern planerar höja skatten med ytterligare 4 respektive 5 öre. Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

På den skatten läggs sedan moms. Effekten blir att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15,30 kronor. På tio år höjs skatten med 50 procent. Notera att diagrammet nedanför visar skattebeloppet, inte den totala kostnaden då prispåslaget inte är medräknat.

Prognos över bensinskattens utveckling

Förutom de uppenbara effekterna av detta så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Exempel 1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.

Exempel 2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.

Exempel 3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter. Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.

För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.

 

Några fakta om bensinskatten (Skattebetalarna)

  • En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.
  • En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.
  • I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.
  • Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.
  • Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.
  • Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
  • Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.
  • Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.
  • Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.

Regeringens åtgärder för att driva Sverige framåt kan leda till en krasch

Genom att nu regeringens budget har gått igenom påbörjar de sitt arbete att bygga upp det land som Alliansen, enligt utsago, haft sönder. För att göra detta behövs pengar. Mycket pengar. Dessa pengar hämtas från arbetare och näringslivet.

Nedan presenteras listan på skattehöjningar, som kommer att genomföras, med en avslutning på höjningar som sannolikt inte ligger långt i framtiden då vallöften inte bör ses som riktiga löften.

Lennart Nilsson

 

 

  1. Sänkt ROT-avdrag
    Det ska med andra ord endast gå att utnyttja hela avdraget om man är en höginkomsttagare.
  2. Höjd skatt med ca 1 700 kr för alla med inkomst över ca 36 000 kr/mån genom lägre brytpunkt för statlig inkomstskatt
    Detta innebär att det inte lönar sig lika mycket att ta ett välbetalt arbete eller studera vidare för att få ett högre avlönat arbete.
  3. Återinförande av den särskilda löneskatten för personer över 65 år som arbetar, den så kallade Silverskatten
    Istället för att premiera de som arbetar efter 65 år ska de beskattas extra mycket.
  4. Höjd skatt på bensin med 44 öre/l (=55 öre/l inkl. moms)
    Med motiveringen att oljan är billig idag. Blir oljan dyrare kommer priset inte att sänkas.
  5. Höjd skatt på kapitalplaceringar
    Det blir dyrare att spara pengar.
  6. Höjd skatt på diesel med 48 öre/l
    Samma anledning som #4.
  7. Höjda arbetsgivaravgifter för unga
    Istället för att hjälpa ungdomar in i yrkeslivet gör man det lika dyrt att anställa en ungdom som en yrkeserfaren person.
  8. Halverat RUT-avdrag för personer under 65 år
    Det spelar ingen roll om man är en låginkomsttagare. RUT-avdraget halveras för alla, och påverkar inte någon höginkomsttagare.
  9. Höjd effektskatt på kärnkraft
    Tvingar kärnkraftverk att stänga ner och leder till en import av kolkraft från Tyskland eller naturgas från Ryssland när behovet överstiger efterfrågan.
  10. Slopat avdrag för läx-RUT
    Ett av de bästa inkörsportarna för ungdomar försvinner – i kombination med höjd arbetsgivaravgift. Barn vars föräldrar inte har det så gott ställt har inte längre råd att ge sitt barn hjälp. Höginkomsttagare påverkas inte. 
  11. Höjd miljöskatt på naturgrus
    Naturgrusanvändningen behöver minskas. Denna skatt kan göra viss nytta.
  12. Höjd skatt på bekämpningsmedel
    Symbolhandling för att få in pengar från bönder som måste använda bekämpningsmedel. Kommer försvåra deras överlevnad.
  13. Höjd skatt för inkomster över 50 000 kr/mån
    Samma som #2.
  14. Sänkt och slopat avdrag för pensionssparande (sänkt avdrag infördes vid årsskiftet)
    Att spara blir mindre lönsamt, uppmuntrar konsumtion eller andra sparformer som kan vara mer riskabla.
  15. Avskaffad nedsättning av krogmoms
    Restaurangnäringen sysselsätter stora mängder ungdomar, att avskaffa momsnedsättningen minskar deras lönsamhet och villighet att anställa fler.
  16. Höjd skatt för banker
    Det är aldrig banken som står för de avgifter som åläggs dem. Dessa kostnader slår alltid på kunden.
  17. Höjd skatt för småföretagare (3.12)
    Försvårar ytterligare för små företagare att nå lönsamhet och expandera.
  18. Avskaffad avdragsrätt för gåvor till välgörenhet
    Välgörenhetsorganisationer som lever på donationer får mindre pengar att använda till sitt syfte vilket kan leda till neddragningar och mindre hjälp till utsatta.
  19. Avskaffad avdragsrätt för förvaltningsavgifter
    Detta leder till att man i mindre mån väljer förvaltade sparformer eftersom det medger en större kostnad – dvs dyrare att spara och investera.
  20. Införande av skatt för vägslitage
    Förutom ordinarie skatt, försäkring och bensinskatt åläggs trafikanter med en extra skatt för att använda vägarna.
  21. Höjd koldioxidskatt
    Leder till dyrare för bilister och industrin. Även detta en våt filt över produktivitet och anställningsvillighet.
  22. Högre skatt på bränsle som förbrukas i flyg eller fartyg
    Dessa avgifter kommer endast brukare stå för genom dyrare biljetter o.d.
  23. Klimatskatt på inrikesflyg / Skatt på flygresor
    Som #22.
  24. Högre skatt på vissa uppvärmningsbränslen
    Inom industri och viss näringsverksamhet betyder även detta längre intäkter och minskad vilja till expansion och anställningar.
  25. Högre skatt på vissa biodrivmedel
    Även de som kör relativt miljövänligt får betala extra, både privatpersoner och näringsverksamhet.
  26. Höjd skatt på avfallsdeponi
    Att driva en ÅVC blir dyrare och återvinningen mer svårhanterlig när det blir dyrare att ha en avfallsdepå.
  27. Skatt på handelsgödsel
    Förutom bekämpningsmedel blir gödsel dyrare. Att vara lantbrukare är sällan lukrativt, och detta försvårar läget ytterligare.
  28. Skatt på avfallsförbränning
    Samma som #26.
  29. Höjda fordonsskatter (infördes vid årsskiftet för vissa bilar, lätta bussar och lätta lastbilar)
    Samma som #4, #6, #20 och #25.
  30. Höjd skatt på öl och vin med 9 % (infördes vid årsskiftet)
    Det finns ingen debatt om att alkoholkonsumtionen är för hög och behövs begränsas. Detta är endast en skatt för att bekosta vallöften.
  31. Höjd skatt på sprit med 1 % (infördes vid årsskiftet)
    Som #30.
  32. Höjd skatt på cigaretter med 6 % (infördes vid årsskiftet)
    En skatt som däremot kan göra viss nytta då de skadliga effekterna av rökning även påverkar omgivningen.
  33. Skatt införs på viss privatinförsel av cigaretter
    Som #31
  34. Höjd skatt på snus med 12 % (infördes vid årssiftet)
    Endast för att få in extra skattepengar då snus inte har samma skadliga effekter som cigaretter.
  35. Slopad gruppregistrering till mervärdesskatt
    Att underlätta blir istället dyrare.
  36. Särskild skatt för finansiering av större infrastrukturprojekt
    Dessa projekt är redan oerhört dyra och skulle istället gynnas av lägre skatter för effektivare arbete.
  37. Införande av energiskatt på större solcellsanläggningar
    I samband med kärnkraftsskatten ger detta motstridiga signaler. Man vill inte ha kärnkraft eller underlätta för förnybart.
  38. Skatt på finansiella tjänster
    Även detta en skatt som endast slår på konsumenten då kostnaderna skickas till kund.
  39. Högre moms på biobiljetter
    Biljetter som kostar närmare 150kr/st är inte ovanligt. Att gå på bio med sina barn blir svårare för familjer med begränsad ekonomi. Ett biobesök är inte längre ett billigt nöje som alla har råd med. Detta främjar illegal nedladdning.
  40. Avskaffat schablonavdrag för musiker
    Majoriteten av musikerna är inte välbeställda utan arbetar när de får bokningar. Detta är en grupp som sällan helt kan leva på sin musik.
  41. Kemikalieskatt på elektronikvaror
    Kan leda till bättre nyttjande av miljövänligare råvaror i produktionen – i Sverige. Gör dessa varor dyrare och mindre konkurrensvänliga.

Då vallöften inte gäller kan vi tyvärr inte heller vara säkra på vad som händer med följande förslag:

  1. – Fastighetsskatt för småhus
  2. – Återinförd arvsskatt
  3. – Återinförd förmögenhetsskatt
  4. – Helt avskaffat RUT-avdrag
  5. – Helt avskaffat ROT-avdrag
  6. – Höjd bolagsskatt
  7. – Höjd fastighetsskatt på vattenkraft

Det är inte svårt att se hur detta kan påverka Sverige negativt. Att inte regeringen inser detta är djupt problematiskt.

Det behövs lågavlönade och enkla jobb utan kollektivavtal

Sverige är i en utsatt position. Vi har en väldigt öppen immigrationspolitik i samband med en lågkonjunktur som har resulterat i en bestående hög arbetslöshetsnivå. Det är inte bara flyktingar (till skillnad från arbetskraftsinvandring) som har svårt att få ett arbete, även unga som söker sin första anställning har det svårt när kraven ständigt ökar. Det blir ett klassiskt moment 22: du behöver erfarenhet för att få en anställning, men du behöver en anställning för att få erfarenhet.

Ett exempel på detta är jobbet som ”Junior Managementkonsult” hos Acando. Här krävs naturligtvis en relevant universitetsexamen. Men inte nog med detta krävs även 2-3 års relevant arbetslivserfarenhet. För en junior tjänst. Om man frågar någon som haft en tjänst i 3 år om denne fortfarande ser sig som junior får man med stor sannolikhet ett nej.

Det som behövs idag är dock fler enkla jobb med lägre ingångslöner. Detta betyder att kollektivavtal inte kommer att kunna slutas eftersom miniminivån på en kollektivavtalsenlig lön är relativt hög.

Anledningen till detta är beror, som redan antytts, på den mängd invandrare/flyktingar och arbetslösa ungdomar vi har idag. Tittar man på flyktingarna som kommer till Sverige ser man tydligt varför detta kan bli problematiskt. Enligt migrationsverket så saknar 50-60% av syrianska flyktingar utbildning över grundskolan medan 60% av den totala somaliska befolkningen är analfabeter varav 85-90% som söker sig till t.ex. Finland är analfabeter. (Svenska Yle & Röda korset).

Detta innebär att vi måste tillåta lägre löner i arbeten som inte kräver tidigare eftergymnasial utbildning. Att inte ha kollektivavtal behöver inte betyda oskäliga arbetsvillkor, ett anställningskontrakt skrivs alltid och där kan man avtala om arbetstider, löner och förmåner. Lägre ingångslöner kommer dessutom underlätta för ungdomar att få sitt första jobb och bryta det moment 22 som finns idag. En hög lön innebär en hög kostnad för företaget, som i takt med den ställer högre krav på den anställde.

Lönegapet mellan en erfaren och oerfaren anställd är såpass liten att arbetsgivaren ofta föredrar en lite högre kostnad för att veta vad denne får – istället för att chansa på en oerfaren. Statistik från Svenskt Näringsliv visar att de flesta med låg lön snabbt klättrar i lönetrappan. Utav de drygt 100 000 personer som år 2004 hörde till den tiondel som tjänade minst låg endast knappt fyra av tio personer kvar där ett år senare. Efter sex år var endast en av tio personer kvar bland den tiondel som tjänade minst. (Svenskt Näringsliv 22/2 2012)

Höga ingångslöner gör att arbetsgivare inte ser det som lönsamt att anställa personer som inte har rätt utbildning och saknar arbetslivserfarenhet. Att investera i ny personal är förenat med stora risker som minimeras genom att välja mer erfaren personal.

Det är dags att på allvar tänka om. Lägre ingångslöner innebär inte att lönen alltid kommer att vara låg, utan att företaget istället vågar anställa människor utan en gedigen arbetslivserfarenhet.

Sätt stopp för fackets maffiametoder

Idag publiceras en debattartikel mot (LO)fackets metoder i Nyheter24. Åtta debattörer skriver att de har tröttnat på att facket använder sina muskler för att tvinga småföretagare i konkurs. 

http://nyheter24.se/debatt/797560-satt-stopp-for-fackets-maffiametoder

Klicka på länken ovan för att läsa debattartikeln i sin helhet.

Fackförbundet Livsmedelsanställdas förbund tvingar småföretagare mot ruinens brant med blockader och stämningar. De motarbetar fri företagsamhet och de samhällsviktiga småföretagen vågar inte anställa. Vi har fått nog och tänker manifestera för den svenska drömmen. Vi står upp för den lilla människan mot de stora mäktiga fackförbunden. Dags att säga ifrån.

De två ägarna till Ingeborgs bageri i Linköping försöker skapa något för att de ska kunna leva ett bra liv, tjäna sina egna pengar och kunna anställa fler personer. Verksamheten går med förlust och de väljer att avstå lön för att satsa på företaget. Det här är två människor som vill vara med och bidra med nya jobb och skattepengar till vår gemensamma välfärd.

Dessa människor är inte ensamma. De finns eftersom Sverige är ett fantastiskt land, ett land där drömmar kan förverkligas och möjligheterna är stora. Men vi måste värna om den utvecklingen. Vi behöver fler människor som vågar förverkliga sina drömmar. Vi behöver fler människor som Sema och Ahmed Mehdi som vågade riskera sin egen ekonomi för att skapa jobb för sig själva och för andra.

Men nu är LO-förbundet Livs på väg att krossa både dem och deras drömmar om ett bättre liv genom en stämning på 650 000 kronor, varav 250 000 kronor som ska gå till fackförbundets egen miljardindustri. Om Arbetsdomstolen går på deras linje kommer bageriet med stor sannolikhet att gå i konkurs.

Fackförbundet Livs har utsatt detta företag för en hetsjakt, med ett enda syfte: att tvinga dem teckna ett kollektivavtal – som är ett frivilligt avtal att ingå. Vi har avtalsfrihet i det här landet – Det vill säga att man har friheten att bestämma vem man vill ingå avtal med och vilka avtalsvillkor som ska gälla. I dag har 60 % av landets företagare inte kollektivavtal.

Om Sverige ska fortsätta vara ett land där drömmar och ambitioner kan förverkligas så måste människor ges möjligheten att fritt få bestämma över sina egna liv.

Det är företagare som driver vårt samhälle framåt. Det är kreativa människor som kan skapa jobb och möjligheter. De senaste tjugo åren har fyra av fem jobb skapats i små företag. Vi behöver fler företag som skapar fler jobb och i sin tur motar bort arbetslöshet och skapar skatteintäkter till välfärden. Det är småföretagarna som satsar sin egen fritid och avstår sin lön, sina kvällar, helger, semestrar och luncher. För att de tror på sin idé, för att de tror att de kommer att lyckas. Men i vägen står fackförbunden med sina miljardimperier, redo att krossa alla som inte gör som de säger. I dag är det småföretagen som är David och fackförbunden som är Goliat. Den lilla människan mot den stora makten och de enorma resurserna.

Många av oss har fått nog. Vi är vänner av Alliansen som vill se en förändring. Vi kan inte acceptera att en fackförening kan sätta dylikt i system genom att försätta företag i konkurs.

Vi är vänner av en politik med minskad statlig styrning, där målsättningen är att individen kan få leva ut sina drömmar. Vän av en politik där alla människor ska känna sig fria och få ta eget ansvar, precis som två kreativa företagare gjort i Linköping.

Därför planerar vi att anordna en borgerlig högtidsdag, en dag fylld av aktiviteter för alla oss som ser att en politik baserad på vad som är bäst för dig och mig också är bäst för hela vårt land.

En dag för alla; företagare, anställda, studenter, arbetssökande, personer med funktionsnedsättning, unga och gamla.

En frihetens och Alliansens dag. En hyllning till den svenska drömmen.

Micke Nylander (FP),
Alexander Guzman Ortiz (Politikdelen),
Rebecca Weidmo Uvell (SlösO),
Andreas Greén (KD),
Emelie Lundgren,
Per Lönnström,
Helen Kristoffersen (M),
Sarah Bilstrup Søndergaard (M)
– Alliansvänner!

Regeringens lösning för att nå Europas lägsta arbetslöshet 2020

Regeringen har presenterat en budget som ska främja arbete och välfärd. Genom detta kommer vi att senast år 2020 ha nått Europas lägsta arbetslöshet.

De hjälpmedel som tas till är bland annat:

  1. Minskar ROT för att få in mer skattepengar.
  2. Tar bort tjänster ur RUT för att få in mer skattepengar. (Dessa förändringar i ROT och RUT kommer naturligtvis inte påverka den svarta sektorn).
  3. Ökar bränsleskatterna för att få in mer skattepengar – de som är beroende av bilen kan cykla eller ta lokaltrafiken.
  4. Tar helt bort den sänkta arbetsgivaravgiften för unga för att få in mer skattepengar. Detta leder inte till något bortfall i arbetstillfällen då mindre företag inte har några problem med att chansa och investera i våra unga och oerfarna.
  5. Slopar överskottsmålet för att kunna spendera mer. Detta leder förstås inte till underskott då ett balansmål ska införas istället. Det föreligger inga större svårigheter att nå en balans jämfört med att försöka nå ett överskott. Detta i sin tur kommer att leda till en minskad statsskuld och tillhörande räntor.
  6. Inkomstskatterna ska höjas för att få in mer skattepengar. Att betala skatt är häftigt och kommer inte att leda till någon utökad skatteplanering. Lafferkurvan är uråldrig.
  7. Äger du en villa eller ett radhus ska du vara med och betala underhåll för gator och vägar där du bor, även om du inte äger en bil. Det frisläpper mer pengar till välfärden och offentliga arbetstillfällen.
  8. 100% subventionerade traineejobb inom vården, trots risk för brott mot EU-regler. Men många jobb (kanske) kommer skapas av detta – och utföras av motiverade ungdomar som drömmer om ett arbetsliv inom vården samtidigt som de utbildade anställda får arbeta lite extra som mentorer när varje ny kull kommer.
  9. Kraftigt höjd A-kassa. Detta motiverar den arbetslöse att söka fler arbeten.
  10. Lägga på en särskild löneskatt på de som är över 65 år och fortfarande vill arbeta. Företag vill gärna behålla äldre arbetskraft även om det kostar mer än någon som är yngre.

Dessa 10 punkter är endast ett axplock av det regeringen är på gång att införa. Allt detta kommer att leda till en lägre arbetslöshet och större investeringsvilja hos företagen.

Eller inte. Folket ville ha en förändring, och nu kommer den.