I maj kan nyvalet vara ett faktum

Förtroendet för både Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och regeringen överlag, har sjunkit stadigt den senaste tiden. Sifo visar att S får de sämsta siffrorna sedan mätningarna startades 1967 – 23,2 procent. Samtidigt är Stefan Löfvens förtroendesiffror de lägsta en statsminister haft på 10 år och är nu nere på 30%.

Miljöpartiet klarar sig inte bättre själva. Deras tillträde i regeringen har lett till ett chockartat uppvaknande där ideologi krockar med verkligheten.  Demoskops första väljarbarometer 2016 ger Mp 5,7 procent. Det lägsta på sju år.

Det är nu genom Miljöpartiet Sverige kommer att få sitt nyval. Många lokala företrädare för partiet har krävt språkrörens avgång. Redan i maj 2015 krävde t.ex. författaren och publicisten Bertil Torekull, som är nära vän till Fridolin, att Åsa Romson ska avgå efter sina misstag där hon jämförde krisen i Medelhavet med Auschwitz och blandade ihop romer och zigenare. (DN 12/5 2015)

Detta krav upprepas nu för båda språkrören. Både Torekull och Grön Ungdoms språkrör Lorentz Tovatt anser att de bör avgå. Att Miljöpartiet har förlorat sin själ och att måttet var rågat när de gick med på gränskontrollerna (Expressen 15/1 2016)

Dessa röster är långt ifrån ensamma och kraven om att språkrören ska avgå och att Miljöpartiet ska lämna regeringen hörs oftare och oftare. Värt att notera är valresultatet 2014 för Miljöpartiet, som redan då sågs som katastrofsiffror. Dessa har nu sjunkit ytterligare 1%. (Opinion.se)

Väljarbarometer val 2014 med jan 2016

Valresultatet 2014 mot undersökningen i januari 2016

Partier skillnad

Skillnaden från bilden ovan i siffror

I maj kommer regeringens ödesdag. 13–15 maj är Miljöpartiets årskongress och sannolikheten att partistyrelsen tvingas följa medlemmarnas beslut att lämna regeringen är högst reell och inte osannolik. Deras väljare, och många representanter, ser inte hur partiet kan vara i regeringsställning och ta de beslut de tvingats till.

Men besluten som Mp tvingats ge efter för är bara en del av problemet. Den borgerliga bloggaren Rebecca Uvell gjorde en mycket talande sammanställning av Åsa Romsons många klavertramp. Att övriga miljöpartister börjat tröttna förvånar nog inga andra än partistyrelsen. (Uvell.se)

57150227-3zpYc 57156380-IYfS4

Slutsatsen man kan dra av detta, med kongressen i åtanke, är att Sverige återigen kommer ställas inför ett mycket speciellt parlamentariskt läge. Miljöpartiet kommer att lämna regeringen och språkrören tvingas avgå. Det är vad som krävs för en nystart för ett parti som aldrig behövt ta ansvar i regeringsställning och nu tvingats till insikt om hur verkligheten fungerar.

13-15 maj 2016 kommer vara viktiga datum för Sverige. Speciellt när både S och Mp minskar och Alliansen ökar.

DÖ:s fall innebär en händelserik vår

Spekulationerna går heta i tidningar, tv och sociala medier nu när Decemberöverenskommelsen definitivt har fallit. Vad detta i realiteten kommer att betyda är fortfarande oklart.

Däremot kan man med största sannolikhet säga att ingenting kommer att förändras förrän tidigast till våren. Det kommer inte att bli ett extra val på grund utav detta ännu eftersom respektive parti röstar på sitt egna förslag, läget förändras inte även om Sverigedemokraterna skulle få för sig att rösta på något av de andra alternativen än sitt egna.

Alliansen har inte heller skydd av DÖ längre, vid en eventuell valvinst 2018. Senast. Ett extra val kommer att ske under 2016. Vänta och se.

Så det enda som i praktiken har skett nu är att Alliansen kan fällas om S och SD bryter praxis igen när Alliansen styr. Att Alliansen skulle bli såpass stora att detta inte kan ske är osannolikt.

Det finns risk (eller chans, beroende på hur man ser på det) att Miljöpartiet kommer att ramla ur Riksdagen vid ett extra val med tanke på hur deras opinionssiffror har dalat sedan de tagit sin in i regeringsställning. Det har varit smärtsamt uppenbart att Mp inte är redo att axla detta ansvar efter att ha varit ett parti i evig opposition. Detta kan komma att straffa dem hårt.

Om detta kan ses som en framgång för Alliansen är osäkert, men demokratiordningen inom Kristdemokraterna är värd att respekteras och visar att partiledningen lyssnar på sina ombud.

Att resterande partiledare så tätt efter detta beslut även själva menade att DÖ var avvecklat visar dessutom på att det inte var en överraskning att detta skulle ske. De var beredda på denna eventualitet och var innerst inne glada över att inte längre vara bundna av överenskommelsen – annars hade beslutet tagit betydligt längre tid för dessa.

Avslutningsvis vill Politikdelen komma med en prognos för resterande 2015 och kommande 2016:

2015: Regeringens budget går igenom, vissa delar bryts ut men i huvudsak får Löfven regera på egen budget.

2016: Lagom till vårändringsbudgeten kommer Allianspartierna att lämna in ett misstroendevotum mot regeringen och talmannen kommer sondera terrängen för en ny regering. Detta kommer med stor sannolikhet visa sig vara omöjligt i dagens läge och ett extra val utlyses och Alliansen kommer ta över regeringsmakten efter att Kd stärkts medan Mp faller ur riksdagen och S noterar sitt sämsta val någonsin.

Decemberöverenskommelsen kan leda till oväntade (S)vårigheter

Minoritetsregerande är inget nytt. Med få undantag har Sverige under de senaste decennierna styrts av, och kommer troligen även framöver att styras av, minoritetsregeringar. Inget parti kan längre ensamt göra anspråk på regeringsmakten i Sverige.

Decemberöverenskommelsen stärker den praxis som innebär att det regeringsalternativ som är störst får sin statsminister vald och sin budget genom riksdagen.

Detta låter vid en första anblick som något önskvärt och att överenskommelsen förmodligen är ett bra beslut, detta får dock tiden utvisa. Vad innebär då uppgörelsen mer exakt?

Överenskommelsen innebär bland annat: 

  • Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
  • En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
  • Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
  • Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal.

De tre områdena som åsyftas är försvars- och säkerhetspolitiken, energiöverenskommelsen och pensionsöverenskommelsen.

Denna överenskommelse betyder nu att Miljöpartiet sitter med i den anrika pensionsgruppen. Pensionsgruppen är ett blocköverskridande samarbete som existerat i över 20 år och består av de fyra borgerliga partierna och Socialdemokraterna. De har gjort upp om det nya pensionssystemet och kommer fortlöpande överens om förändringar, villkor och regler för svenskarnas pensioner.

Att släppa in Mp dit baserat på att de sitter med i regeringen är anmärkningsvärt. Mp är ett parti med en helt annorlunda syn på tillväxt än både S och Aliansen, med bland annat krav på sänkt arbetstid och höjd sjukersättning, som inte går ihop med ett hållbart pensionssystem. Partiet är därmed inte moget att ta ansvar för framtida pensioner.

Förutom detta finns det andra frågetecken. Detta innebär att Alliansen kommer att lägga ner sina röster vid varje budgetomröstning eftersom risken finns att deras förslag skulle vinna.

Detta leder till att det endast kommer finnas intetsägande debatter inför budgetomröstningarna, men som egentligen inte betyder något då den sittande regeringen alltid får igenom sina frågor. Det var t.ex. uppenbart att regering S/Mp inte hade stöd för sin vänsterbudget, men nu ska det inte spela någon roll. De ska få igenom den ändå.

Mer konkret innebär detta att regeringen under nästa års budgetomröstning kan genomföra följande, och Alliansen kommer att låta det ske:

Listan omfattar de förslag som den rödgröna regeringen har presenterat i budgetpropositionen samt förslag som partierna var för sig har presenterat i Riksdagen och som därför kan aktualiseras under mandatperioden.

  • Höjd skatt med ca 1 700 kr för alla med inkomst över ca 36 000 kr/mån genom justerad brytpunkt (budgetpropositionen för 2015)
  • Högre skatt för alla som arbetar och har fyllt 65 år, så kallad särskild löneskatt (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd skatt för inkomster över 50 000 kr/mån (S+MP) (budgetproposition 2015)
  • Höjd skatt för inkomster över 30 000 kr/mån (V)
  • Sänkt och slopat avdrag för pensionssparande (budgetpropositionen  2015)
  • Avskaffad nedsättning av krogmoms
  • Fastighetsskatt för småhus
  • Halverat RUT-avdrag för personer under 65 år, gäller från 2016 (budgetproposition 2015)
  • Återinförd arvsskatt
  • Helt avskaffat RUT-avdrag
  • Sänkt tak i ROT-avdraget
  • Högre skatt för att anställa unga (budgetproposition 2015) 
  • Höjd skatt för banker
  • Höjd bolagsskatt
  • Höjd skatt för småföretagare (3.12)
  • Höjd effektskatt på kärnkraft (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd fastighetsskatt på vattenkraft
  • Avskaffad avdragsrätt för gåvor (budgetproposition 2015)
  • Avskaffad avdragsrätt för förvaltningsavgifter (budgetpropositionen 2015)
  • Avskaffad rätt att göra avdrag för läx-RUT (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd punktskatt på naturgrus (budgetproposition 2015)
  • Införande av skatt för vägslitage
  • Höjd skatt för mikroproducerad el
  • Höjd koldioxidskatt
  • Högre skatt på bränsle som förbrukas i flyg eller fartyg (budgetpropositionen 2015)
  • Klimatskatt på inrikesflyg / Skatt på flygresor
  • Högre skatt på vissa uppvärmningsbränslen (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd skatt på bekämpningsmedel (budgetproposition 2015)
  • Skatt på kreosot
  • Högre skatt på vissa biodrivmedel (budgetpropositionen för 2015)
  • Naturvårdsavgift
  • Avgift djurskyddskontroll
  • Höjd skatt på avfallsdeponi (budgetpropositionen 2015)
  • Koldioxidskatt på torv
  • Skatt på handelsgödsel (budgetproposition 2015)
  • Skatt på flourerande växthusgaser
  • Skatt på avfallsförbränning (budgetproposition 2015)
  • Lastbilsskatt
  • Höjd skatt på diesel (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd skatt på öl och vin med 9 % (budgetproposition 2015)
  • Höjd skatt på sprit med 1 % (budgetproposition 2015)
  • Höjd fordonsskatt för lätta fordon (budgetpropositionen 2015)
  • Höjd koldioxidskatt för vissa fordon (budgetproposition 2015)
  • Höjd skatt på cigaretter med 6 % (budgetproposition 2015)
  • Skatt införs på viss privatinförsel av cigaretter (budgetproposition 2015)
  • Höjd skatt på snus med 12 % (budgetproposition 2015)
  • Slopad gruppregistrering till mervärdesskatt
  • Avskaffade lättnadsregler för oäkta bostadsföretag (budgetpropositionen 2015)
  • Särskild skatt för finansiering av större infrastrukturprojekt

Det krävs inte mycket fantasi för att inse hur detta skulle slå på vår ekonomi och välfärd. Sedan kan man vända på myntet och se det från en eventuell seger för Alliansen 2018. Då skulle oppositionen tvingas lägga ner sina röster och gå med på allt Alliansen lägger fram istället – det blir en tung, ekonomisk, pendel som svingar Sverige ur balans.

I och med denna överenskommelse har dessutom Socialdemokraterna satt sig i knät på både Miljöpartiet och Vänsterpartiet då de är beroende av båda två för att få majoritet för sin budget. Detta leder, som nämnts i tidigare inlägg, till en kraftigare vänstersväng och kommer försvåra det samarbete som nu måste börja ta form.

Det finns dock en ytterligare risk, som absolut inte är osannolik – nämligen att Löfven bryter överenskommelsen vid ett regeringsskifte 2018. Han är inte känd för att hålla det han lovar, vilket få verkar fästa speciellt mycket uppmärksamhet vid:

  1. ”Jag ska gå till talmannen, full av tillförsikt att vi ska få igenom en budget.” (Expressen 24/9)
  2. ”Om den [allians-] budgeten skulle vinna är det uteslutet att jag skulle sitta kvar och administrera den. Det sker inte.” (Dagens Nyheter 2/12)
  3. ”Jag har hela tiden tagit ansvar och tänker fortsätta göra det”, säger Löfven när han meddelar att han ska utlysa ett extra val istället för att avgå som han tidigare sade. (Svenska Dagbladet 3/12)
  4. ”Vi är beredda att ta ansvar för att Sverige ska kunna styras,” säger Löfven och meddelar att det inte blir något extra val. (Dagens Nyheter 27/12)

Det är enkelt att se framför sig hur Stefan Löfven skulle kunna motivera ett brott mot överenskommelsen. Det skulle föranledas av ett tal i stil med att:

”Vi har nu suttit i regering i 4 år och äntligen börjat styra Sverige åt rätt håll, i och med detta skifte riskerar Sverige att återigen gå sönder. Det vore direkt oansvarigt att följa en gammal överenskommelse, som lades under ett helt annat parlamentariskt läge, när borgarnas skattesänkarpolitik återigen riskerar att slå ut våra unga och äldre och sätta välfärden ur spel.”

Om Decemberöverenskommelsen är en god idé eller inte får tiden utvisa. Men det är ett vågspel som gjort många väljare irriterade och frågan är om det går att återta det förlorade förtroendet – speciellt med tanke på risken att det inte finns några garantier på att Stefan Löfven kommer att hålla det han lovar.

(S) fortsätter sin vänstersväng men vill fortfarande samarbeta åt höger

Den gångna veckan har varit märklig med flera utspel från Socialdemokraterna som varit motsägelsefulla. Det har inte varit enkelt att förstå vad de faktiskt vill göra. I måndags skrev Svenska Dagbladet om denna förvirring och sammanfattade det hela på ett mycket träffsäkert sätt:

Så vi har alltså en regering, som inte är en regering när den går till val, men som ändå tänker gå till val som regering, och tänker sitta som regering efter valet. Regeringen har en budget, som inte är regeringens budget just nu, men som samtidigt ändå är en valplattform, trots att den är överspelad och det inte går att gå till val på precis den budgeten.

Nu har Löfven & Co varit på Harpsund för att få ihop sin politik. Beskeden är lite klarare, men fortfarande märkliga med tanke på de gångna månadernas turbulens. Det visar sig att vänstersvängen fortsätter.

S, Mp och V går återigen till val samlade, men med en ny budget. Den gamla är överspelad på så sätt att flera av reformerna inte går att genomföra längre. Det är fortfarande oklart om Vänsterpartiet kommer att få sitta i regeringen, men Sjöstedt såg till att påminna om att deras stöd är nödvändigt för att få igenom nästa budget.

Det viktiga, och intressanta, är att de gör som Alliansen och går till val tillsammans. Att de väljer att göra detta är inte speciellt konstigt, men med tanke på de senaste månadernas aggression Löfven fört mot blockpolitiken ter det sig som ett alternativ vars syfte är att behålla makten, inte sträcka ut handen för blocköverskridande överenskommelser. Den utsträckta handen pekar vänsterut.

Under presskonferensen som hölls i samband med mötet på Harpsund fortsatte Löfven sin retorik med att kalla Alliansen för de fyra borgerliga. Han vägrar fortfarande att kalla den för Alliansen. Om det handlar om att cementera det ”borgerliga föraktet” eller är ett försök att påvisa att de inte är så sammansvetsade som de påstår är oklart. Att Löfven vägrar ge ett besked om han tänker släppa fram en Alliansregering i minoritet eller inte är även det något som spär på misstroendet för honom.

Höger vänster

Nu är vänstersvängen bekräftad och i det närmaste fullbordad. Alliansen måste ge besked på hur de vill hantera detta och vara kraftfullare i sin kritik på Löfven och deras skadliga politik som är förklätt i humanism och solidaritet.

Det finns ett antal krav som de tydligaste ledarna för Alliansen – Annie Lööf (C) eller Anna Kinberg Batra (M) – bör ställa på Löfven, om han sitter kvar efter extra valet, för att ett samarbete över överhuvudtaget ska vara aktuellt.

  1. Arbetet MOT vinster i välfärden avslutas
    – Bekämpa inte vinster. Reglera och inför kvalitetskrav istället
  2. Brommas avtal förlängs
    – Ett bostadsbygge där slår negativt på hela Sverige
  3. Förbifarten återupptas omgående
    – 4 mkr om dagen är inte en ”liten fördyring”. Förbifarten gynnar alla som behöver åka förbi Stockholm och underlättar för de som bor norr och arbetar söder, och tvärtom. En bil i rörelse är mindre miljöfarlig än en bil som tvingas starta/stanna
  4. Miljöpartiets inflytande över kärnkraften avslutas
    – Risken blir annars att Sverige får ett importberoende bestående av tysk kolkraft eller rysk gas
  5. Socialdemokraterna kommer till mötena om pensionen UTAN Miljöpartiet
    – Det är direkt skadligt att låta ett parti som är emot tillväxt få inflytande över de pensioner som är beroende av tillväxten för att ge någon avkastning

Om Löfven släpper dessa punkter och gör det klart att de inte återkommer, finns en reell möjlighet för blocköverskridande överenskommelser. Fram till dess är det fortfarande samma knutna näve med långfingret uppe som han egentligen visar när han sträcker ut sin arm.

Betalar du omedvetet för Socialdemokraternas valkampanj?

LO är ett samarbete mellan 14 olika svenska fackförbund med ungefär 1.5 miljoner medlemmar.

De ger ett ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna på 6 miljoner kronor årligen. Detta motsvarar ungefär 4 kronor per medlem och år. Det är LO-kongressen som fattat beslut om att LO ska samverka med Socialdemokraterna.

Om man är medlem av någon av följande fackförbund betalar man därmed för en del av Socialdemokraternas valkampanjer:

LO har som idé att vara arbetarens förespråkare, att tillsammans är man stark. De verkar aktivt för en socialdemokratisk framtid, som på många vis är både tillväxt- och företagarfientlig genom de skattehöjningar och avgiftsbelägg som läggs på arbete och företagande – exempelvis dubbelstöten mot ungdomar och äldre, båda grupperingar ska vara dyrare att ha som anställda.

LO utger sig därmed för att vara arbetarens röst, men tittar man närmare på deras årsredovisning ser man en enormt vinstdrivande organisation i en kapitalistisk anda som många röda förmodligen skulle känna sig obekväma inför. LO:s årsredovisning för 2013 är den senaste de har publicerats och går att läsa i sin helhet här.

Men man kan inte räkna med att få något svar från LO om man ifrågasätter deras finansiering.

LO Blockerar

Frågan som ställdes: ”Vad säger ni till era medlemmar som inte är rödgröna om de miljoner av deras bidrag som går till S?”

 

Rebecca Weidmo Uvell, som skriver bloggen www.uvell.se har sammanställt delar av den årsredovisningen och har gjort en del mycket intressanta iakttagelser.

Det framgår från årsredovisningen att de tar emot bidrag från statliga myndigheter, men förtydligas ingenstans vilka myndigheter det handlar om. Det framkommer inte heller exakt hur stora summor det handlar om, den intäkten bakas ihop med andra för att försvåra en noggrannare genomgång.

LO:s totala intäkter 2013 ligger på 871 miljoner kronor och har hiskliga 1.3 miljarder i eget kapital. LO består inte enbart av ovanstående fackförbund, utan är en koncern med många olika företag:

  • HB Klockan (51%) med helägda dotterbolaget Klockan Garage AB
  • Örenäs Slott och Konferens AB (100%)
  • Örenäs Slott och Egendom AB (100%)
  • Brunnsvik Förvaltning AB (100%)
  • Strykjärnet i Norrköping HB (75%)
  • LO-tidningen AB (100%)
  • LO-TCO Rättsskydd AB (90%)
  • AB Bantorget (100%)
  • Riva del Sole (68%)
  • Täljö Utvecklings nr 1 AB (90%)
  • KungsLagern Holding AB (51%) med helägda dotterföretaget Lagern 11 samt LO Media AB (100%) med de helägda dotterföretagen Spaden Fastighets AB och LO Service Center AB.

Som tydligt framgår äger LO en stor blandning bolag, bland annat tidningar och slott. De är en relativt stor koncern med stor spridning – precis som koncerner brukar ha.

När sedan LO högljutt protesterar mot stora företag som anses giriga är det inget annat än hyckleri.

Bland annat sa deras ordförande Thorwaldsson det här på kongressen (Uvell):

Den alltmer giriga kapitalismen med överdrivna målsättningar för avkastning har lett till en farlig politik. De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation.

”De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation”. Det låter illa, det låter som riskkapitalism som tar stora risker med pengar som borde gå till tryggare placeringar som förbättrar för de som arbetar. Däremot framgår det inte lika tydligt att LO har värdepapper till ett marknadsvärde på 1.4 miljarder kronor som gett en avkastning på 6.7 miljoner kronor – precis sådana spekulationer som LO fördömer utåt.

Det är uppenbart att LO har enorma resurser till sitt förfogande, genom bland annat spekulationer, vinstmarginaler från företagen de äger, medlemsavgifter och skattepengar från (okända) myndigheter.

LOs valrörelse i siffrorÅrsredovisningen har, av naturliga skäl, inte presenterats för 2014. Men ovanstående sammanställning visar att det inte handlar om små summor som gick till Socialdemokraternas valrörelse. Detta sker dessutom i samband med att LO har visat ett negativt resultat 2 år i rad (-4.7 miljoner 2013 och -6.5 miljoner 2012).

Nu är det ett extra val i antågande och ännu större summor kommer att avläggas till kampanjarbete för Socialdemokraterna. LO:s vice ordförande Tobias Baudin säger till Svenska Dagbladet:

Vi räds inte ett nyval, alla är beredda att komma igång snabbt om det skulle behövas. Vi kallade ihop LO-styrelsen och var helt eniga. Vi kommer att föra en mycket offensiv och intensiv valrörelse.

Den kommer att bli ”offensiv” och ”intensiv”, vilket brukar vara synonymer med ”kostsam”. Istället för att lägga pengar på förbättringsarbete hamnar dessa hos S och Stefan Löfven.

Det intressanta är att det inte handlar om rena bidragspengar till Socialdemokraterna, då skulle 6 miljoner kronor inte räcka speciellt långt. Förutom dessa satsar LO och många av förbunden på många olika opinionsbildande verksamheter, vissa enbart inför valet och andra är alltid en del av deras opinionsbildning men fokuserar vid valrörelse på att föra kampanjarbete åt S.

Hur påverkar då LO opinionen utan att själva stå som avsändare?

Det nyligen bildade fackförbundet 6F är ett exempel, som tillhandahåller IT- och HR-service till flera av LO:s förbund. De hade en tydligt uttalad valplan för 2014 till stöd för Socialdemokraterna och delade ut produkter och affischer med slogans i stil med ”8 år av ökade orättvisor. Säg ifrån! Rösta den 14 september.”

Genom 6f startade LO även tankesmedjan Katalys som beskriver sig själva med orden ”…ett oberoende fackligt idéinstitut som bedriver utredningsverksamhet och opinionsbildning.” Men lägger till i slutet att de värderingsmässigt står med LO, vars styrelse enbart består av medlemmar från LO:s fackorganisationer.

Ett annat sätt som LO använder för att bilda opinion åt Socialdemokraterna är genom plattformen Opinionsverket, som ställer krav på sina opinionsbildare att dela LO:s värderingsgrund. I reglerna står det att man måste dela LO:s grundläggande värderingar och att det man skriver kommer att modereras om detta inte åtföljs. För vanliga användare fungerar sidan som ett nyhetsflöde, man skriver upp sig och får mail om vad som händer och borde tas upp i olika sociala medier.

Hemsidan Alliansfritt:s chefredaktör Robin Zachari arbetar även som utredare på tankesmedjan Tiden, som i sin tur grundandes och finansieras av LO. Därmed är Alliansfritt indirekt sponsrad av LO genom Tiden. Tankesmedjan beskriver sig själva som att dess verksamhet bygger på en solid intellektuell och vetenskaplig grund. Vilket är motsägelsefullt med tanke på deras politiska bundenhet.

Listan kan göras mycket längre, men för att bli mer överskådlig presenteras LO:s samarbete och gemensamma valarbete med Socialdemokraterna i nedanstående lista:

Alla dessa organisationer arbetar för Socialdemokraterna och får finansiering av LO.

Ett fackförbund kan inte gå till val, men de gör sitt bästa för att se till att få Socialdemokraterna valda, trots att LO är kapitalister själva. De för sina medlemmar bakom ljuset och för en socialdemokratisk kampanjrörelse med pengar som borde gå till sina medlemmar.

LO:s Partisympatier totalt, november

LOs partisympatier

Om undersökningen:

SCB har intervjuat över 5 000 personer mellan perioden 29 oktober till 25 november 2014.
Partisympatier tar inte hänsyn tas till om man skulle rösta eller inte. Det är alltså inte samma sak som den vanliga opinionsfrågan: ”Hur skulle du rösta om det vore riksdagsval i dag?

LO har redan påbörjat valrörelsen åt Socialdemokraterna. De behöver inte vänta på det officiella beslutet som kommer i slutet av december.

Källa: LO:s Facebooksida

Källa: LO:s Facebooksida

Istället för att fokusera på vad den andra sidan gör dåligt, fokuserar Politikdelen på det som är positivt. Det är upp till var och en att avgöra vilken kampanjanda man föredrar.

Alliansens värderingarFrågan man nu måste ställa sig är: Kommer Sveriges fackanslutna arbetare stillasittande tiga och acceptera att ytterligare tiotalet miljoner av deras medlemsavgifter används till propaganda i extra valet 2015? Inte alla LO-anslutna är rödgröna och det är ett slag i ansiktet på de som betalar sin medlemsavgift till LO samtidigt som de är medlemmar i ett Alliansparti. En fortsatt svartmålning av Alliansens politik riskerar att regeringen själva tar skada med tanke på sina egna tillkortakommanden under dessa korta månader vid makten.

 

Löfvens hand är utsträckt men visar stopp

Stefan Löfven påstår att han sträckt ut handen och bett om samarbete sedan valresultatet. Att det är Alliansen som har avvisat alla försök till blocköverskridande överenskommelser och att ansvaret ligger hos dem.

Granskar man Löfvens ord i samband med hans handlingar ser man däremot ett annat mönster. Ett mönster som visar på en utsträckt hand med långfingret uppe. 

Det samarbete han pratar om, som främst riktat sig till Centerpartiet och Folkpartiet är ett samarbete där han ber dem om att svika sina väljare och börja föra en politik som på många vis går emot flera av deras kärnfrågor. Han presenterade sin samarbetsregering snabbt, en historiskt svag regering tillsammans med Miljöpartiet. Stefan Löfven lämnade Vänsterpartiet utanför regeringen, med baktanken att detta skulle underlätta för de blocköverskridande överenskommelser han planerat.

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt blev mycket upprörd och menade att från och med nu (efter regeringsförklaringen) var V ett oppositionsparti och ämnade även lägga fram en egen budget.

Stefan Löfven använder sig dessutom av en tvivelaktig retorik där han alltid refererar till Alliansen som ”de borgerliga partierna”. Borgare är ett ord som används av många på ett nedsättande vis, och för att visa lite respekt borde han använda benämningen Alliansen. Det är samma respekt som gjorde att Alliansen kallade V, S och Mp för de rödgröna istället för oppositionen – detta görs även i de kommuner där Alliansen styr – eftersom ”opposition” inkluderar SD och man tog hänsyn till att de inte borde placeras i samma fack. Tråkigt nog är detta retoriskt genomtänkt för att nöta in ordet borgare och påminna om den negativa klang det hade förr. Att säga Alliansen låter mindre farligt.

En – mycket kort – tillbakablick visar på flera situationer som Stefan Löfven beslutat om som i princip omöjliggör ett blocköverskridande samarbete.

  • Löfven håller tillsammans med V en presskonferens om vinster i välfärden med ett tonläge som andas mer kommunism än medborgarinflytande.

Mer om vinster i välfärden finns att läsa i ett äldre inlägg här.

  • Enligt anvisning från V lägger Löfven fram en proposition om slopat vårdval, som sågas av Lagrådet och återkallas.

Både C och Fp arbetar aktivt för individens frihet och övertygelse att människan på många sätt vet bäst själv, utan inblandning av staten.

  • Regeringen lovar att friskoleöverenskommelsen ska ligga fast, men kort därefter dras den tillbaka.

Den drogs tillbaka knappt två veckor efter valnatten i september.

  • Byggandet av Förbifart Stockholm läggs på is till 1 maj 2015. S ger en beskrivning av konsekvenserna av beslutet. MP en annan.

S menade att Förbifarten inte är en förhandlingsfråga medan Mp och V vill stänga ner arbetet. Frågan skickas till Stockholm, trots att Förbifarten påverkar en mycket större del av Sverige. Mer om hans löfte om att inte förhandla om Förbifarten finns här.

  • Regeringen öppnar genom ett regeringsbeslut för en stängning av Bromma flygplats, när över 20 procent av kontraktstiden återstår.

Alla allianspartier är måna om att Bromma Flygplats blir kvar och påpekar vikten flygplatsen har nationellt, inte enbart för Stockholm. Mer om problematiken att stänga Bromma kan läsas här.

  • Utrikesminister Margot Wallström uttrycker sig oförsiktigt om svenska folkets rädsla för Vladimir Putin. Regeringen stänger dörren till Nato. Och beslutar att erkänna Palestina som stat utan att först ta upp det i Utrikesnämnden.

Fp vill att vi går med i Nato, alla partier är överens om att ett nära samarbete är viktigt. Genom att påpeka en påstådd rädsla för Putin spelar man honom i händerna

  • Stefan Löfven visar dåligt handlag inför sitt första toppmöte i Bryssel och orsakar förvirring i riksdagens EU-nämnd.

När Löfven sedan skulle presentera de klimatmål som han ville ha mandat för i EU-nämnden uppgav han direkt de lägsta siffrorna han kunde tänka sig gå med på, men ångrade sig mitt i och nämnde de siffror han tänkte på från början. Detta ledde till att flera ledamöter blev förvirrade av vad statsministern faktiskt bad om mandat för och Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt fick be om en paus för att tala Löfven till rätta. Skadan var dock redan gjord och han tvingades åka till Bryssel och föra den politik som mer var på Alliansens linje.

När Sverige stod värd för nordiska rådets möte i Stockholm, råkade Stefan Löfven glömma vad den estniska utrikeshandelsministern heter (Anne Suling) och bad att få ett papper på det. Detta efter att först ha räknat upp några namn och sedan genant fastna på Estland. (Politikdelen.com)

  • Socialdemokraterna bjuder på eget bevåg in MP till den blytunga Pensionsgruppen, där alliansen och S har gått ed på att vara överens om vartenda kommatecken som rör arbetet med pensioner.

När sedan S vägrar att ta tillbaka inbjudan lämnar de andra mötet i protest mot att S bryter den överenskommelse som legat i många år.

  • Finansminister Magdalena Andersson svartmålar mot bättre vetande svensk ekonomi och upprepar orimliga utsagor hela hösten.

Magdalena Andersson har gång på gång visat på en mörk bild av den svenska ekonomin, med tomma lador och avdukade bord. Andersson hade även tankar på att avveckla det Finanspolitiska Rådet med motiveringen att de bara behövdes för att granska en borgerlig ekonomi, inte en socialdemokratisk.

Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar

Detta sade Magdalena Andersson till DN. Mer om utspelen går att läsa här.

  • Marginalskatterna höjs i S–MP-budgeten trots att de lovat att inte höja skatten på arbete och trots att det inte skulle ge några extra statsinkomster att tala om.

Enligt Laffer minskar skatteintäkterna om man sätter skattenivån högre än denna optimala punkt, trots att skattekvoten ökar. Denna minskning beror på ökade incitament att undvika skatt eller minskade incitament att förvärvsarbeta. Mer om detta går att läsa här.

Lafferkurvan

 

 

Detta är ett axplock av de saker regeringen hunnit åstadkomma under sina första månader vid makten och menar i samma andetag att de har en utsträckt hand till Alliansen. Det är inte märkligt att det ses som provocerande när Löfven säger en sak och sedan gör en helt annan tillsammans med först Mp och senare V. Att Allianspartierna inte känner förtroende för Löfvens regering blir nästan en självklarhet och när Löfven då gång på gång berättar att han vill samarbeta, att handen är utsträckt, då blir det inte mer än ytterligare provocerande eftersom det inte är mer än ett spel för galleriet. Utåt sett vill han ses som en öppen statsminister som vill bryta upp blockgränserna och föra en bred politik, men hans handlingar visar på motsatsen.

Detta är inte mer än en ursäkt för det misslyckande han står inför. Det misslyckande som leder till ett nyval – som därutöver inte är någonting annat än hans sista chans att klamra sig fast vid makten.

Han meddelade redan innan budgetomröstningen att han inte kunde tänka sig att sitta kvar och administrera någon annans budget, vilket innebär att han lovade att avgå om Alliansens budget vann. (Dagens Nyheter 2/12)

Jag tänker inte ­administrera någon annans budget, det vore korkat helt enkelt

Nu vann Alliansens budget och om Stefan Löfven vinner valet kan han lägga fram nya förslag, men dessa kan träda i kraft tidigast i juli. Förslag som kostar mycket pengar att genomföra kan inte börja gälla förrän vid årsskiftet 2015/2016 om de ska finansieras. Hur det än blir i mars måste Stefan Löfven administrera en alliansbudget, vilket han innan omröstningen meddelat att han vägrade göra.

 

Löfven står inför stora svårigheter när väljarna vet vad de kommer att få

Under veckan meddelade statsminister Stefan Löfven att han utlyser ett extra val, även kallat nyval eller omval i vardagligt tal. Den rödgröna regeringen har under sin kortvariga tid vid makten visat på att de aldrig hade någon egentlig plan för hur de skulle styra riket. Det är dessutom värt att ha i minnet att de konsekvent under valrörelsen vägrade redovisa med vilket regeringsalternativ de sökte svenska folkets mandat.

Det är även värt att komma ihåg även hur Socialdemokraterna in i det sista försökte fördröja presentationen av sin egen politik.

Stefan Löfven valde senare att förhandla med Vänsterpartiet rörande den budget som idag blev nedröstad.

Hade detta arrangemang presenterats innan valet finns en stor chans att svenska folket inte hade givit Stefan Löfven sitt förtroende, man behöver bara gå till 2010 för att se hur ett rödgrönt samarbete fungerade sist. Samarbetet med Vänsterpartiet rörande budgeten var även det som omöjliggjorde blocköverskridande samarbete i detta senare skede. Genom dessa beslut fick Sverige ett regeringsalternativ de egentligen inte hade valt och visade en sällan skådad regeringsoduglighet.

Utöver detta har Stefan Löfven beskyllt Alliansen för att genom blockpolitik låsa svensk politik. Detta är direkt felaktigt. Istället är det Mona Sahlin som vid presentationen av det rödgröna samarbetet 2010 som verkligen låste svensk politik och till viss del bidragit till de framgångar Sverigedemokraterna har skördat sedan dess. Hennes efterträdare har därefter bara befäst den skyttegravspolitik som blockpolitiken sedan dess förts.

I sakpolitiska termer så finns det mycket att anmärka på när det kommer till den rödgröna sidan. Den av Stefan Löfven med anhang presenterade budget är jobbfientlig, infrastrukturfientlig och därmed i slutändan tillväxtfientlig. Det visar sig att de viktigaste frågorna för vänstern inte är skola vård och omsorg, det är att bekämpa företagsamhet och inskränka på den valfrihet som finns.

Mer om budgeten, och skillnader mellan regeringen och alliansens hittar ni här:

https://politikdelen.com/2014/11/11/4-viktiga-skillnader-mellan-alliansen-och-regeringens-budgetproposition/

Med en jobbskapande, infrastruktursvänlig och positiv attityd till tillväxt hävdar Sverige sin konkurrenskraft i Europa. Genom att genomföra Alliansens politik och därigenom stärka Sveriges konkurrenskraft i Europa kommer den svenska ekonomin att förbättras och därmed skapa synergieffekter som ger resultat i ökade anslag och resurser till skola, vård och omsorg. Ingenting särskiljer egentligen ett företag från Sverige som land, genom att som land vara konkurrenskraftigt och därigenom vinstdrivande skapas förutsättningar för satsningar på områden som är viktiga.

Men, varför ser vi inga synergieffekter av Alliansens politik under åren 2006-2014? Varför försämras vår skola, vår vård och vår omsorg? Förklaringen beror till stor del på den värsta ekonomiska kris Europa genomlevt sedan 1930-talet. Vid europeiska jämförelser är vi det land som, tillsammans med Tyskland, genomlevt krisen absolut bäst. Vår f.d. statsminister, Reinfeldt, och vår f.d. finansminister, Borg, har i världens media prisats för den politik vi har fört under krisåren. Skolreformen 2011 har inte heller fått tid att påvisa resultat då det behövs minst 6 år för att vända en skola – något som Fridolin också upptäckte efter att först ha utlovat 100 dagar.

Nu går Socialdemokraterna och Miljöpartiet ut i en valrörelse tillsammans, med en budget som redan fallit i en konstellation som redan har misslyckats.

Inspiration till inlägget är hämtat av Dennis Fogelmark