Medborgardialog på olika villkor

Det är med intresse man kan läsa resultat från medborgardialoger. Allt som oftast plockar de som anordnat dialogen fram de svar som de helst vill se – eller ställer frågorna på ett sätt som lätt blir ledande.

Det skedde något mycket intressant i Upplands Väsbys kommun, norr om Stockholm, under förra valet. Det hade under en längre tid varit diskussion om att bygga 3 000 (!) nya bostäder i kommunen, men splittringen var stor eftersom det skulle innebära att man var tvungen att avverka 20% av en skog. Omröstningen var mycket jämn, även om själva valdeltagandet var lågt.

Folkomröstning

Sakfrågan var naturligtvis mer komplicerad än detta, men inlägget handlar inte om hur det politiska spelet ledde till 3 000 färre bostäder, vilket förstås i sig är anmärkningsvärt, utan mer om vad som hände efteråt.

Den nya majoriteten, som nu består av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och det lokala partiet Väsbys Bästa, anordnade en medborgardialog över området för att få se vad medborgarna ville ha istället.

Denna medborgardialog genomfördes på två sätt. Ett fysiskt med möte där de som var intresserade fick skriva på en lapp vad de tyckte, och ett digitalt – där de som önskade kunde registrera sig och skriva vad de tyckte.

Politikdelen begärde ut allt material om detta då det fanns flera frågetecken som uppstod under denna dialog.

  1. I den fysiska dialogen kunde man fylla i ett färdigifyllt papper helt anonymt.
  2. I den digitala dialogen var man tvungen att registrera sig med fullständigt namn och adress.
  3. I båda fall var det möjligt för en och samma person att lämna in hur många svar som helst.

Punkt 3 var problematisk. Hur kan man få till en rättvisande dialog om man kan lämna hur många svar som helst? Blir det inte då enkelt för de som är intresserade att få extra genomslag för just sina hjärtefrågor?

När materialet väl kom på posten uppstod ytterligare frågetecken.

Det material som kom var endast kopior på den fysiska dialogen där alla svar var anonyma, förutom en handfull där respondenten självmant lagt till sitt namn och sin adress. Den digitala dialogen saknades helt.

Några dagar senare dök en sammanställning upp på kommunens hemsida. Där skriver de:
Är du intresserad och vill ta del av inkomna synpunkter finns de här.
Det finns även en enklare sammanställning med exempel på inkomna synpunkter och kluster av dessa här.

Här fanns den digitala dialogen med men eftersom dokumentet innehöll flera hundra svar och den fysiska endast 68 st var det svårt att se vad som kom från vilken del.

Alla svar var även här helt anonymiserade. Det går därmed inte att kontrollera hur många svar som kommer från en och samma person.

Denna sammanställning, och det material som blev utskickat, pekar åt samma håll: kommunen vill visa det resultat som passar deras agenda. Denna agenda är inte att bygga bostäder, utan att bevara området som det är idag.

Det är även ytterst anmärkningsvärt hur de valt att ställa upp svaren de fått. De menar att det är ca 240 personer som svarat, men det finns närmare 10 ggr så många förslag.

Det saknas även ett system på uppställningen. Inget är i bokstavsordning eller i ämnes-ordning. Det är som om kommunen medvetet försvårar en granskning, vilket bryter mot offentlighetsprincipen. Mer om denna lag nedan.

Men intressant nog kan man utläsa av båda dialogerna att önskemålen som finns inte går stick i stäv med fler bostäder.

Nedan är ett ytterst begränsat axplock av de förslag som kom in genom den fysiska dialogen. Noterbart är att den absoluta majoriteten av förslagen handlade om att utveckla områden som endast minimalt hade påverkats negativt av Sjöstaden.

nordvästra Väsby

Bygg Väsby Sjöstad

Bygg Väsby Sjöstad

Förbättra belysning, bygg ut bad

Bygg Väsby Sjöstad

Bygg bostäder, förbättra motionsspår

Även i deras sammanställning är det tydligt att få av förslagen som medborgardialogen resulterade i står i direkt motsats till en Sjöstad i området.

Synpunkter 1

Synpunkter 2

En intressant punkt i denna är ”Bilda naturreservat”. Om Sjöstaden hade byggts hade en stor del av naturområdet blivit just detta som en del av arbetet med att bevara naturen.
Synpunkter 3

Det som är problematiskt med denna medborgardialog är inte resultatet av densamme. Utan hur svaren har inkommit.

Kommunen skriver att det var ca 240 respondenter. Men hur många svarade flera gånger på samma fråga? Varför presenteras inte dessa uppgifter när det var obligatoriskt att fylla i dem innan man fick lämna en åsikt via den digitala dialogen?

Och varför lämnade inte kommunen ut den fullständiga dialogen när den efterfrågades. Detta är ett oroväckande brott mot offentlighetsprincipen. Närmare exakt Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Avdelning 2, kapitel 4 §1 som säger:

OSL

Den är inte heller fullständig via deras hemsida då, som tidigare nämnts, namn på respondenterna inte längre är synliga och man därmed inte kan kontrollera hur många personer som svarat flera gånger för att få övervikt för just sin åsikt.

Det finns inget som säger att de som starkast motsatte sig Sjöstaden inte utnyttjade detta faktum för att ge en bild av att bostäder är något som absolut inte är önskvärt i området.

Annonser

Äras den som äras bör. Socialdemokraterna tar äran för bostadsboom i kommun

Att bygga bostäder är något som är oerhört aktuellt idag. Det behövs byggas mycket och det behövs byggas snabbt. Staten kan bara göra så mycket, resten ligger hos kommunerna.

I Upplands Väsby, en kommun norr om Stockholm, styrde Alliansen sedan 2006 fram till senaste valet där de rödgröna fick egen majoritet tillsammans med det lokala partiet Väsbys Bästa.

Under Alliansens tid färdigställdes inte så många bostäder, av den enkla anledningen att det tar många år från detaljplan till färdig byggnad. Det är inte förrän de senaste åren man börjar se resultatet av dessa byggplaner.

Det är då intressant att titta på hur den nu sittande majoriteten hanterar det faktum att kommunen nu bygger så att det knakar. Hur presenteras nyheten att Upplands Väsby har den högsta byggtakten 2015 på 20 år?

Socialdemokraternas lokala hemsida kan man läsa följande:

”Under 2015 färdigställdes 446 bostäder i Väsby. Det är den högsta byggtakten i kommunen på över 20 år. Upplands Väsby fortsätter att växa och många nya bostadsprojekt väntar runt hörnet.
– Många vill flytta till Väsby. Vi är glada att kommunen kan erbjuda bostäder och välkomna nya väsbybor. Väsby tar sitt ansvar för att bidra till bostadsutvecklingen i Stockholms län. Vi är mitt i en process att bygga den levande staden, med väsbyborna i fokus, säger Mathias Bohman (S), kommunstyrelsens ordförande.”

Det finns även en bild för artikeln:

Mathias Bohman (S) vid bygge

Personen med vit hjälm är Mathias Bohman, kommunstyrelsens ordförande från kommunens största parti Socialdemokraterna.

Det är dags för ett litet tankeexperiment:

Om ni hade läst ovanstående från Socialdemokraternas hemsida och Facebook-sida, vilka hade ni då antagit legat bakom framgångarna inom bostadsbyggandet?

Andemeningen går inte att ta miste på. Utan att skriva det rakt ut tar de åt sig äran för att kommunens byggnadstakt är den högsta på 20 år. Det är renommésnyltning av högsta grad. Efter att ha gjort en djupdykning och genomgång av alla kommunens byggnadsplaner, från förstudier till detaljplaner, får man fram en tydligare bild.

Förstudier

Under 2015 färdigställde den sittande majoriteten 0 bostäder. Trots detta framstår det som om det är deras förtjänst att det färdigställts mer än på 20 år.

Naturligtvis är flera av dessa bostäder ett resultat av blocköverskridande överenskommelser, något annat vore orimligt. Men det är inget som nämns i hyllningsartikeln som står att läsa hos (S).

Även avslutningen på artikeln blir missvisande:

Även under 2016 väntas många nya bostäder stå färdiga. Ett flertal olika projekt avslutas under året, vilket ger ungefär 400 nya bostäder.

Inte heller detta är något som den sittande majoriteten med gott samvete borde ta åt sig äran för. Det är tack varje Alliansen det byggs som det gör, med vissa blocköverskridande överenskommelser. Detta borde framgå.

Återigen är sanningen valfri inom kommunpolitiken, eller tänjs på såpass mycket att inga direkta lögner har uttalats utan de låter läsaren dra felaktiga slutsatser genom att göra antydningar.

Det är anmärkningsvärt att detta görs. Det enda rätta hade varit att vara tydlig med de blocköverskridande överenskommelserna. På så sätt hade det åtminstone varit mer rättvisande och ärligt från det ledande partiet i kommunen.

Orättvis rättvisa. Fairtrade gynnar endast företagarna, inte de som har det sämst.

Vad är Fairtrade och vad har det med politik att göra? Problematiken med Fairtrade behandlas först och den politiska kopplingen kommer längst ner eftersom förståelse för FT:s orättvisa är viktig att inse.

Värt att notera i början är att Fairtrade Sverige ägs till stor del av LO, som i sin tur ger 100-tals miljoner i bidrag till Socialdemokraterna i valtider. (Fairtrade 15/12 2014).

Rättvisemärkt (Fairtrade) beskriver sig själva som en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor som syftar till att bidra till bättre arbets- och levnadsvillkor för odlare och anställda i utvecklingsländer.(Fairtrade.se)

Detta låter förstås alldeles utmärkt. Vem vill inte att arbetarna i utvecklingsländer ska få bättre förutsättningar och betalt för det de exporterar till rikare länder? Men Fairtrade håller inte vad de lovar.

  • Lite pengar når fram till bönderna.
  • Rättvisemärkts certifikat är dyra, det drabbar de allra fattigaste.
  • Konsumenter gör mer för fattiga bönder genom att inte handla Rättvisemärkt.

Vad grundas då dessa påståenden på? Fairtrade menar indirekt att

  1. Producenter, till exempel kaffebönder, får för lite betalt på världsmarknaden. De tvingas sälja sina varor under produktionskostnaden.
  2. Mellanhänder; upphandlare och återförsäljare, tar alltför stor del av profiten och ger inte producenterna chans att utveckla sitt lokalsamhälle och investera i demokrati, hälsa och sjukvård.

Vilket leder till en slutsats om att marknadskrafterna har misslyckats och att de välståndsskapande effekter som förknippas med handel och produktion har satts ur spel. Istället för att utveckla samhället bidrar detta system till att cementera u-ländernas fattigdom.

Verkar rimligt, inte sant? Detta stämmer dock inte och den fakta Fairtrade lämnar ut kan mer ses som spekulationer.

  • Producenter får det pris som folk är beredda att betala för en vara. Om producenter inte får sin verksamhet att gå runt betyder det att de bör byta bransch. En prissättning kan aldrig vara moralisk eller omoralisk. På en fri marknad kostar en vara vad människor är beredda att betala för den, i förhållande till hur många varor av samma typ som det finns.Fairtrade tar själv upp kaffe som ett exempel och har i en reklamfilm från 2007 med nedanstående diagram.
    Råvarupris kaffe
    Rättvisemärkt beskriver prissvängningarna som ett marknadsmisslyckande. Detta är helt enkelt inte sant. 1989 förändrades kaffemarknaden drastiskt genom att The National Coffee Agreement föll och då släppte marknaden helt fri från att ha varit hårt kontrollerad. Inte helt oväntat bidrog den snabba avregleringen till att kaffepriserna sjönk kraftigt. Rättvisemärkt har rätt i att fasta priser skulle ha skyddat många bönder från konkurs på en marknad där det är svårt att nå lönsamhet. Men att förespråka en sådan lösning är att bara berätta halva sanningen. För under samma period som bönder i Centralamerika förlorade sina jobb, kom en våg av välstånd till Vietnam. Från att ha varit 300 000 personer som arbetade i kaffeindustrin 1999, försörjer sig i dag 4–5 miljoner vietnameser på samma industri. Hade Rättvisemärkt fått bestämma, det vill säga att bönderna erbjudits ett fast pris, skulle denna utveckling aldrig ha skett. Bönderna i Centralamerika hade fortfarande odlat kaffe med 300 år gammal teknik och de vietnamesiska bönderna, ja, de hade inte odlat alls. (Timbro 29/12 2007)
  • Att producenterna får dåligt betalt för sina kaffebönor menar Rättvisemärkt beror på mellanhänderna. De skriver ”…flera mellanhänder som själva tar en stor del av förtjänsten.” (Fairtrade.se)Uppköpare och återförsäljare tar alltså ut alldeles för mycket vinst. Vid första anblicken kan påståendet verka rimligt – en kaffe på 7-Eleven kostar 20 kronor medan man för samma pris får ett helt kilo kaffe på råvarumarknaden. Men här missar man grundläggande ekonomiska förutsättningar. Man tar inte hänsyn till personalkostnader, lokalhyra, själva koppen, eventuell mjölk/socker o.d. Själva kaffet utgår bara en liten del av priset man betalar. Det var inte mellanhändernas fel att missväxt drabbade Brasilien under 1990-talet, eller att ny teknik har utvecklats.

En annan aspekt som sällan tas i beaktande är den kostnad som en certifiering betyder för de som väljer att bli Fairtrade-bönder. Fairtrade själva skriver: ”Från och med 2004 tar Flocert ut en avgift av producentorganisationen som täcker den administrativa kostnaden för en ansökan av ett certifikat eller förnyelse av ett certifikat, samt kostnad för kontroller.” (Fairtrade.se).

Minimiavgiften för att få ett FLO-certifikat (Fairtrade certifikat) ligger på motsvarande 22 000 kronor. Utöver det tillkommer en årlig avgift på minst 11 300 kronor. (Flocert). Detta är absolut minimum och ökar snabbt om du har anställda eller producerar/processerar mer än 1 produkt. Sätt detta i relation till att minimilönen i Colombia ligger på ungefär 9000 kr. (Salaryexplorer).

Det kostar alltså mer än en årslön att över huvudtaget ens upprätthålla ett Fairtrade certifikat.

FLO:s policy kan därför drabba de bönder som har det allra sämst ställt, som inte har råd att upprätta ett kooperativ. Vad Rättvisemärkt gör är att peka ut de allra fattigaste bönderna, de som är i störst behov av ekonomisk förbättring, och påstår att deras kaffe är mer orättvist än kooperativets kaffe.

Konsumenter som köper rättvisemärkta produkter förutsätter förmodligen att det höga priset på kaffepaketet oavkortat går till att förbättra situationen för fattiga kaffeproducenter. Så är dock inte fallet. Uppköpare av Fairtrade-produkter, t ex Coop eller ICA, tvingas betala 2 procent av konsumentpriset till Rättvisemärkt AB för att få använda rättvisemärkningen. Denna extrakostnad läggs direkt på priset i butik.

FLO utför dessutom bara kontroller på den transaktion som sker mellan producent och det första ledets konsument, något som möjliggör flera prispålägg som inte kommer odlaren till del. Att FLO lägger mycket av de pengar man drar in på att öka den egna organisationens storlek är också märkligt. Det är mycket ovanligt att en välgörenhetsorganisation prioriterar sin budget på det sättet.

När Rättvisemärkt på sin hemsida skriver att ”När du som konsument köper en Fairtrade-märkt produkt har odlaren redan fått betalt, direkt av företaget som importerar råvaran. Fairtrade administrerar alltså aldrig själva betalningsströmmarna mellan köpare och säljare.” blir det tydligt att det finns blinda fläckar hos organisationen.

Vad har detta med politik att göra?

Upplands Väsby, en norrort inom Stockholms Län som undersökt förutsättningarna för att bli en Fairtrade-märkt kommun. Frågan har utretts två gånger i kommunen och bägge gångerna har de opolitiska tjänstemännen avrått från certifiering.

Enligt den senaste utredningen som endast är någon månad gammal när detta skrivs visade det sig att den årliga kostnaden för att upprätthålla en certifiering kan uppskattas till 170 000 – 200 000 kronor per år. (Upplands Väsby Fairtrade 17/08 2015)

Anledningen till denna avrådan är, som tidigare uppmärksammats, att certifieringen tar mycket tid att upprätthålla, kostar mycket skattepengar och de krav som certifieringen ställer kan uppnås i upphandlingsförfarandet istället. Det är även svårt att visa på vilka effekter som är direkt kopplade till en kommuns diplomering vad gäller en ökad medvetenhet kring etiska produkter. Orsaken till detta är att man i samhället idag genomgående märkt en ökad konsumtion av ekologiska och/eller etiska varor, både i städer som är certifierade och inte är certifierade.

Trots detta vill den sittande majoriteten (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Väsbys Bästa) ändå att Upplands Väsby ska bli Fairtrade certifierad. De prioriterar detta fullt medvetna om andra angelägna resursbehov och prioriteringar.

Om en konsument väljer att köpa rättvisemärkt är det en mycket kostsam form av bistånd; samma hjälp skulle kunna ges på ett mycket effektivare sätt. Känns samvetet tungt är det nog bättre att lägga några kronor i Röda Korsets insamlingsbössa vid kassan, i stället för att köpa rättvisemärkt.

Den enda part som garanterat tjänar på att konsumenter köper rättvisemärkta varor är de företag som säljer dem. Efterfrågan på att shoppa sig till ett gott samvete är stor och priserna, sätts därefter.

Slutsatsen är därmed att en Fairtrade certifiering inte gynnar de man vill ska gynnas och kostar mycket mer än det smakar. Det enda riktiga om man vill vara rättvisemärkt är att nå upp till kriterierna som sätts utan att ta certifieringen och skapa en egen symbol för det istället för att slösa skattepengar på något som bevisligen inte ger den effekt man eftersträvar.

Ska du passera Stockholm på E4/E20? Från årsskiftet måste du betala för det.

Riksdagen röstade ja till förslaget om ökad trängselskatt i Stockholm. Från 1 januari 2016 höjs avgifterna till 35 kronor under högtrafik. Dessutom höjs taket för maximal trängselskatt under ett dygn från 60 till 105 kronor.

Det beslutades också att trängselskatt ska införas på Essingeleden från och med 2016, alltså 6 år innan vägprojektet Förbifart Stockholm tidigast förväntas stå klart. Det innebär att även långväga resenärer som åker på E4:an och E20 genom Stockholm blir beskattade. På Essingeleden kommer beloppet under högtrafik att bli 30 kronor.

Förslaget röstades igenom trots att Lagrådet efter granskning varnat för att det kan innebära besvär för genomfartsbilister utan anknytning till Stockholm som reser från avlägsna orter genom huvudstaden.

Trängselskatten för alla som åker på E4:an genom Stockholm (Essingeleden):

Siffran inom parentes är dagens avgift för centrala Stockholm.

Tider Skattebelopp (kronor)
6.30–6.59  15 (10)
7.00–7.29  22 (15)
7.30–8.29  30 (20)
8.30–8.59  22 (15)
9.00–9.29  15 (10)
9.30–14.59  11 (15)
15.00–15.29  15 (NY)
15.30–15.59  22 (NY)
16.00–17.29  30 (20)
17.30–17.59  22 (15)
18.00–18.29  15 (10)

Detta betyder med andra ord att resenärer som ska passera Stockholm av någon anledning ska vara med och finansiera utbyggnaden av tunnelbanan och Förbifart Stockholm, Citybanan, Norra länken och Mälarbanan.

Riksdagen har lovat så mycket satsningar att de fortsätter sin lätt panikartade jakt efter nya sätt att öka sina intäkter, och detta måste vara ett av de mest tveksamma beslut som hittills har tagits. Att tvinga alla som passerar Stockholm att betala för infrastruktursatsningar i området som de aldrig kommer att ta del av är lika orimligt som att Stockholms kommunalskatt skulle bekosta ett vägbygge i Åmål.

Att detta sker kommer däremot inte som en större överraskning. Man har lovat guld och gröna skogar i valet och nu har man stora problem med att leverera. Detta leder till att man sparar och höjer allt man kan komma undan med.

För att ta några exempel, även om det inte hör till ämnet trängselskatt:

Utöver detta kan ni läsa om samtliga 41(!) skattehöjningar här.

Sanningen är valfri inom kommunpolitiken

I Upplands Väsby, norr om Stockholm, finns två kommunala bostadsbolag. Väsbyhem och Bo i Väsby. Bo i Väsby knoppades av från Väsbyhem 2011 med motivet att bilda ett nytt allmännyttigt bostadsbolag för att öka konkurrensen och stimulansen för att få fram fler bostäder.

Nu ska Bo i Väsby säljas (Dagens Fastigheter 5/2 2015) för att få in pengar till kommunen – det vill säga finansiera vallöften. Detta i sig är inget konstigt, om det inte vore för underlaget till beslutet.

Enligt den sittande majoriteten – som är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och det lokala partiet Väsbys Bästa – dras BoV med en hög kostnadsmassa och går dåligt.

Bokslut

Bokslut för Bo i Väsby

I bokslutet ser man hur BoV har positiva resultat sedan start med hög (för hög?) kassalikviditet och stabil soliditet.

Jämfört med andra kommunala bostadsbolag inom Stockholms Län:

Tyvärr presenterar varken Väsbyhem, Stockholmshem eller Svenska Bostäder sin likviditet, men vid en snabb jämförelse med andra kommunala bostadsbolag inom Stockholms Län är det tydligt att Bo i Väsby är stabila och argumentet om dålig hållbarhet är något man kan ifrågasätta.

När man frågar vidare visar det sig att Socialdemokraterna hade ett medlemsmöte kort innan förslag till beslutet lades. Detta möte var tänkt att ge mer information om en eventuell försäljning, men istället framgår det att ett beslut måste tas där och då.

Anneli Andersson Shamsizadeh (S), som var vice ordförande i Socialdemokraterna, fick inte denna information innan mötet eller information om att ett möte redan hade hållits med Hyresgästföreningen kvällen innan. På två timmar, utan tydligt underlag, beslutades det att BoV skulle säljas. Shamsizadeh avgick i protest och lämnade alla sina politiska uppdrag eftersom hon inte ansåg att man inte kan ta ett såpass stort beslut så begränsad tid utan alla medlemmar närvarande.

Anneli Andersson Shamsizadeh - Bo i Väsby 2 timmar till beslut

När detta uppdagades berättade Suzanne Granqvist Enell (S), ledamot i kommunfullmäktige, att det finns en PwC-rapport som visar på att allt annat än en försäljning av bolaget vore oansvarigt.

Suzanne Granqvist Enell - PwC BeslutsunderlagOm PwC gjort en utredning som visar att BoV:s framtida bärkraft är dålig och att en försäljning är nödvändig är det märkligt att Shamsizadeh inte nämnde den vid sin avgång. Vid en telefonkontakt med PwC tydliggjordes det att att en sådan utredning inte finns.

Vid det laget kontaktades Upplands Väsbys kommun med en begäran att få ut rapporten från PWC. Svaret från kommunen blev att en sådan rapport inte finns.

PwC rapporten finns inte email

Länken pekar på protokollet bifogat som länk ovan

Det finns ingen rapport, och det som finns har redovisats muntligt och var internt mellan Väsbyhem, kommun och BoV. Det står även i protokollet att det är bland annat Väsbyhem som varit en diskussionspartner, men det framgår inte vilka andra som medverkat och i vilket syfte. Att underlaget har presenterats muntligt framgick efter nedanstående artikel i lokaltidningen.

Suzanne Granqvist Enell - PwC Beslutsunderlag 5

Suzanne Granqvist Enell menar med andra ord att de fattar beslut utifrån muntliga dragningar som medborgarna inte kan begära ut, granska eller analysera. Ett beslut av denna omfattning bör ha ett väl underbyggt underlag, annars skulle teoretiskt sett vem som helst kunna lämna muntliga rekommendationer som ger allvarliga konsekvenser för kommunen.

Artikeln i lokaltidningen, Vi i Väsby, ifrågasätter utredningen i slutet av februari.

pwC-rapporten_som_inte_fanns

Det artikeln däremot missar är den riktiga skandalen, att Suzanne Granqvist Enell har information som är allmän handling som besluten är baserade på och som hon påstår går att begära ut när så inte är fallet. Underlagen som är beslutsgrundande lämnas inte ut, eller existerar inte vilket i sig kan vara ett lagbrott.

Intressant är även att det tydligt står i dokumentet att syftet med försäljningen är att påverka nettoresultatet i kommunen. Det indikerar att den sittande majoriteten behöver medel för att finansiera sina vallöften.

Efter allt detta dök det plötsligt upp en PwC-rapport. Men denna är daterad till den 25/2, dvs över två veckor efter att den efterfrågats och talar endast om att sälja och maximera vinsten.

PwC rapporten som finns

Detta leder endast till ytterligare frågor.

  • Finns det något underlag som pekar på alternativa lösningar?
  • Vilka alternativ har diskuterats och hur har dessa diskussioner gått?
  • Eftersom BoV går med positivt resultat sedan start, är syftet med försäljningen egentligen att finansiera vallöften?
  • Hur kan man ta ett beslut om att sälja ett kommunalt bolag baserat på en muntlig redovisning där medborgarna inte kan begära ett skriftligt underlag som man kan analysera?
  • Finns det någon dokumentation från Socialdemokraternas medlemsmöte där PwC har hållit den påstådda dragningen att de gjort bedömningen att Bo i Väsby AB:s framtidsutsikter är så dåliga att en försäljning är det enda ansvariga?

Att de lokala tidningarna väljer att inte ta upp detta mer än att låta en oppositionspolitiker anklaga den sittande majoriteten för lögn är beklagligt. Det förtar effekten av vad de styrande politikerna i Upplands Väsby har gjort och minskar det oerhört allvarliga i att undanhålla information om viktiga beslut. Att en oppositionspolitiker inte är nöjd med de som styr hör till vanligheterna och är ingenting som får gemene man att höja på ögonbrynen.

Edit: Efter att detta publicerats har Suzanne Granqvist Enell gått ut med en ursäkt. PwC-rapporten var inte skriftlig utan presenterades enbart muntligt. Detta i sig är även det anmärkningsvärt. Beslutsunderlaget är fortsatt tunt och bör inte vara en grund för en såpass stor affär för kommunen.PwC-rapporten fanns inte - Suzanne

Goliat vann till slut mot David när domen föll till Arlandas (Swedavias) fördel

När Swedavia (dåvarande Luftfartsverket) planerade bygget av bana 3 på Arlanda var det med förbehållet att de senast 2018 skulle börja med kurvade inflygningar för att undvika de mest bebodda områdena i Upplands Väsby för att minska bullret.

Detta gick Upplands Väsby med på, då Arlanda är en mycket viktig knutpunkt i Sverige och hade ett behov av att växa för att ta emot den ökande mängden flygtrafik.

När det närmade sig 2018 upptäckte Swedavia att det inte är möjligt med kurvade inflygningar ännu då tekniken inte finns hos alla plan ännu. Detta ledde till att förhandlingar inleddes om att slippa undan det krav som hade ingåtts och gick upp till högsta instans – Miljööverdomstolen. Swedavia förlorade i alla tidigare instanser.

Här får dock Upplands Väsby se sig besegrade, trots att alla partier lade sina åsikter om varandra åt sidan och samarbetade för att få ett bättre boendeklimat i kommunen.

Mark- och miljööverdomstolens dom innebär att förbudet mot raka inflygningar till bana 01R (Bana 3) från och med den 1 januari 2018 upphävs och ersätts med ett villkor som innebär att inflygnings­procedurer som undviker Upplands Väsby tätort ska användas när det är möjligt med hänsyn till flygplatsens kapacitet, regelverket för flygtrafiktjänsten, flygsäkerhetsskäl och väderleksförhållanden.

Dessa villkor betyder inget annat än att de ska använda andra banor om det går, vilket på intet sätt påverkar mängden flyg över kommunen.

Detta är inte endast en fråga om att invånarna stör sig på bullret, det handlar mer om att utvecklingsmöjligheterna för kommunen har drastiskt försämrats på grund av de gällande bullerregler som finns. Det blir svårare att bygga bostäder då vissa områden som var redo att bebyggas ligger under inflygningsområdet och därmed utsätts för höga ljudnivåer som begränsar möjligheten att få bygglov.

Det blir dessutom ett hårdare slag om Bromma flygplats läggs ner, men detta är ett mycket osannolikt scenario och ett kapitel för sig som avhandlats i tidigare inlägg.