Kategoriarkiv: LO

Sätt stopp för fackets maffiametoder

Publicerad den av
1

Idag publiceras en debattartikel mot (LO)fackets metoder i Nyheter24. Åtta debattörer skriver att de har tröttnat på att facket använder sina muskler för att tvinga småföretagare i konkurs. 

http://nyheter24.se/debatt/797560-satt-stopp-for-fackets-maffiametoder

Klicka på länken ovan för att läsa debattartikeln i sin helhet.

Fackförbundet Livsmedelsanställdas förbund tvingar småföretagare mot ruinens brant med blockader och stämningar. De motarbetar fri företagsamhet och de samhällsviktiga småföretagen vågar inte anställa. Vi har fått nog och tänker manifestera för den svenska drömmen. Vi står upp för den lilla människan mot de stora mäktiga fackförbunden. Dags att säga ifrån.

De två ägarna till Ingeborgs bageri i Linköping försöker skapa något för att de ska kunna leva ett bra liv, tjäna sina egna pengar och kunna anställa fler personer. Verksamheten går med förlust och de väljer att avstå lön för att satsa på företaget. Det här är två människor som vill vara med och bidra med nya jobb och skattepengar till vår gemensamma välfärd.

Dessa människor är inte ensamma. De finns eftersom Sverige är ett fantastiskt land, ett land där drömmar kan förverkligas och möjligheterna är stora. Men vi måste värna om den utvecklingen. Vi behöver fler människor som vågar förverkliga sina drömmar. Vi behöver fler människor som Sema och Ahmed Mehdi som vågade riskera sin egen ekonomi för att skapa jobb för sig själva och för andra.

Men nu är LO-förbundet Livs på väg att krossa både dem och deras drömmar om ett bättre liv genom en stämning på 650 000 kronor, varav 250 000 kronor som ska gå till fackförbundets egen miljardindustri. Om Arbetsdomstolen går på deras linje kommer bageriet med stor sannolikhet att gå i konkurs.

Fackförbundet Livs har utsatt detta företag för en hetsjakt, med ett enda syfte: att tvinga dem teckna ett kollektivavtal – som är ett frivilligt avtal att ingå. Vi har avtalsfrihet i det här landet – Det vill säga att man har friheten att bestämma vem man vill ingå avtal med och vilka avtalsvillkor som ska gälla. I dag har 60 % av landets företagare inte kollektivavtal.

Om Sverige ska fortsätta vara ett land där drömmar och ambitioner kan förverkligas så måste människor ges möjligheten att fritt få bestämma över sina egna liv.

Det är företagare som driver vårt samhälle framåt. Det är kreativa människor som kan skapa jobb och möjligheter. De senaste tjugo åren har fyra av fem jobb skapats i små företag. Vi behöver fler företag som skapar fler jobb och i sin tur motar bort arbetslöshet och skapar skatteintäkter till välfärden. Det är småföretagarna som satsar sin egen fritid och avstår sin lön, sina kvällar, helger, semestrar och luncher. För att de tror på sin idé, för att de tror att de kommer att lyckas. Men i vägen står fackförbunden med sina miljardimperier, redo att krossa alla som inte gör som de säger. I dag är det småföretagen som är David och fackförbunden som är Goliat. Den lilla människan mot den stora makten och de enorma resurserna.

Många av oss har fått nog. Vi är vänner av Alliansen som vill se en förändring. Vi kan inte acceptera att en fackförening kan sätta dylikt i system genom att försätta företag i konkurs.

Vi är vänner av en politik med minskad statlig styrning, där målsättningen är att individen kan få leva ut sina drömmar. Vän av en politik där alla människor ska känna sig fria och få ta eget ansvar, precis som två kreativa företagare gjort i Linköping.

Därför planerar vi att anordna en borgerlig högtidsdag, en dag fylld av aktiviteter för alla oss som ser att en politik baserad på vad som är bäst för dig och mig också är bäst för hela vårt land.

En dag för alla; företagare, anställda, studenter, arbetssökande, personer med funktionsnedsättning, unga och gamla.

En frihetens och Alliansens dag. En hyllning till den svenska drömmen.

Micke Nylander (FP),
Alexander Guzman Ortiz (Politikdelen),
Rebecca Weidmo Uvell (SlösO),
Andreas Greén (KD),
Emelie Lundgren,
Per Lönnström,
Helen Kristoffersen (M),
Sarah Bilstrup Søndergaard (M)
– Alliansvänner!

Annons

LO och S borde skämmas och synas

Publicerad den av
Svara

Markus Mattila (S) är opinionsbildare för Socialdemokraterna. Han menar att S och LO inte har något att skämmas över eftersom de är öppna med sitt samarbete. Han förstår inte heller hur detta leder till en odemokratisk lobbyism. (Dagens Samhälle 3/2 – 2015)

Han försvarar detta samarbete med en gammal retorik: ”LO och Socialdemokraterna har alltid varit ihopkopplade och detta bör inte vara en nyhet för någon. Socialdemokraterna bildades som en politisk förgrening av LO för att kunna föra arbetarnas talan i riksdagen. På vilket sätt är det lobbyism när det helt öppet står i LO:s årsredovisningar om hur och på vilket sätt man stödjer Socialdemokraterna?” Ett annat argument som många kommer med är att Moderaterna inte heller redovisar alla sina bidragsgivare.

Dessa argument är helt irrelevanta i sammanhanget. Detta handlar om det grundläggande kravet att staten bör förhålla sig neutral till partipolitiska aktörer för att en rättvis demokrati med jämn spelplan ska kunna uppstå. I en demokrati ska olika politiska alternativ tävla om medborgarnas förtroende. Det är viktigt att staten avhåller sig från att skapa strukturer som gynnar endera parten. Men den socialdemokratiska staten gör just det, i syfte att stärka den egna rörelsen. För att uttrycka det drastiskt: Socialdemokraterna har använt lagstiftningsmakten för att genom LO utnyttja medborgarnas resurser – mot deras vilja – för att befästa sin egen maktposition. Vilket är något Fredrik Segerfeldt tar upp i sin bok ”Sossesverige”.

Förutom det självklara i ovanstående missar Mattila något. De är inte helt öppna i sin årsredovisning för 2013 har de poster som de inte specificerar kostnaderna de har. De kallar det för ”Avgifter och anslag till andra organisationer” och den enda förtydligande man får är en rad som benämner delar av dessa som ”Reserverade medel för solidaritetsarbete”. De har även liknande intäkter som inte förtydligas. De får anslag från ”myndigheter”, men det framgår inte närmare vilka dessa myndigheter är och exakt hur stora dessa summor är.

LO:s öppenhet är inte rättvisande.

Rebecca Uvell är skribent för Dagens Samhälle och belyser även hon delar av detta.

”Att en organisation som satsar tiotals miljoner varje år på opinionsbildning och kontanta bidrag till landets största parti ska kunna sitta på gemensamma presskonferenser med regeringen, underteckna debattartiklar och sitta som representanter i statliga utredningar som utreder just det som dessa människor opinionsbildar kring är så fel att jag inte vet var jag ska börja.

Det är intressant retorik att allt är okej om det sker öppet. Då antar jag att debattören [Mattila] är helt för om Miljöpartiet skulle ta emot miljoner av Naturskyddsföreningen och sätta dem i utredningar om miljöregler eller att Företagarna kallar till presskonferens med ledningen för Stockholms stad om att medlemskap i Företagarna kommer att krävas för att få offentliga uppdrag i framtiden? Inte?”

Socialdemokraterna och LO lider av en anmärkningsvärd hybris där de står oemotsagda och har gjort detta sedan start. Folk är så vana att se S och LO som en entitet att de inte ifrågasätter den lobbyism som bedrivs och hur fel det faktiskt är.

Det kan samtidigt nämnas att när Svenskt Näringsliv blev kallat för ett ”särintresse” av förra regeringen så blev relationerna dem emellan minst sagt frostiga. Det fanns inget intresse av att samarbeta så tätt sammanknutet som S och LO gjort och fortfarande gör.

2006 fick partiet ett LO-stöd som totalt kan värderas till 970 miljoner kronor (att lägga till partistödet och medlemsavgifterna). Detta framgår av beräkningar som ekonomiprofessorn och riksdagskandidaten Carl B Hamilton redovisar i en rapport från folkpartiet. (SvD 13/9 – 2006)

Denna summa kan tes orimligt hög, vilket den också är. I rena pengar handlar det om ca 100 mkr i stöd till S, men om man räknar in antalet timmar anställda arbetat med opinionsbildning ökar den summan med ca 730 mkr (drygt 200 000 personer, enligt förra LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin). Dessutom har Carl B Hamilton räknat in de 2 000 LO-anställda som han på samma sätt menar arbetar gratis för socialdemokraterna till ett värde av 155 miljoner kronor.

Riksdagen måste se till att förhindra detta i framtiden genom att bland annat stoppa privata intresseorganisationer att medverka i statliga utredningar, och inte medverka i polisiära aktioner där de inte har att göra.

LOs valrörelse i siffror

För 2014

 

LO agerar gränsvakt och ogillar arbetskraftsinvandring

Publicerad den av
2

LO och arbetarrörelsen använder ofta paroller såsom internationell solidaritet och att öppna gränser är något som gynnar landet. Men faktum är att rörelsen, och där främst LO, under all sin verksamma tid har varit skeptiska till arbetskraftsinvandring.

Fredrik Segerfeldt tar upp i sin bok ”Sossesverige” historikern Zeki Yalcin, som i sin doktorsavhandling ”Facklig gränspolitik: Landsorganisationens invandrings- och invandrarpolitik 1946-2009” tar upp hur LO:s primära mål genomgående har varit att behålla sin kartell på arbetsmarknaden och möjligheten att själva agera grindvakter. Ett av syftena till detta var att hålla arbetskraften homogen.

På 1950-talet godkände LO invandring av sudettyskar, som föll offer för etnisk rensning, men endast under förutsättning att de var socialdemokrater och sympatiskt inställda till fackföreningar.

Det var dock inte endast ideologi som var avgörande, även rasfrågan spelade roll. 1954 föreslog LO i ett remissvar om nordisk arbetskraftsinvandring att en utökad passkontroll var nödvändig för att ”kunna ge tillräckliga garantier för den ur immigrationspolitiska synpunkter nödvändiga övervakningen av mindre önskvärda icke-nordbor”. Detta låter som något påhittat, men hela Yalcins avhandling går att läsa här.

På 1960-talet drevs denna linje ännu hårdare och LO ville att facket skulle få en roll när det gäller att se om arbetsmarknaden har behov av arbetskraft från utlandet – vilket man också fick. Denna makt använde LO genom att uppmana sina förbund att i sina remissvar till myndigheten svara nej på frågan om det fanns behov av arbetskraft.

Nästa steg LO tog var det så kallade ”luciabeslutet”. Det var den socialdemokratiska regeringen som år 1989 kraftigt inskränkte asylinvandringen. Det kom för många, var argumentet. Värt att notera är hur Sverigedemokraterna idag använder sig av ungefär samma retorik. Mer om den liknelsen nedan. Två år senare upphävde den nytillträdda borgerliga regeringen beslutet.

Som fotnot, innan genomlysningen av LO fortsätter, kan även den felaktiga bild att Moderater har många SD-sympatisörer. En undersökning gjord av SOM-institutet visar tydligt hur Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ligger långt ner i botten när det gäller popularitet bland moderata sympatisörer.

Moderata partiuppskattningarDet är Sveriges mest extrema partier som moderata sympatisörer konsekvent vill hålla på en armlängds avstånd.

Åter till LO.

Genom utvidgningen av EU österut varnade Göran Persson (S) för social turism och LO-facket Byggnads demonstrerade mot lettiska byggnadsarbetare med budskapet ”Go Home!”. Per T Ohlsson, politisk krönikör och utrikeskorrespondent vid Sydsvenska Dagbladet, jämförde den retorik Byggnads dåvarande ordförande Hans Tilly använde med Sverigedemokraternas och fann att de var i det närmaste identiska.

Detta skrev Hans Tilly:

”Att få till stånd en social tillväxt där människorna bor eller i deras närområde är den stora utmaningen, inte att fattiga människor flyttar till rika delar av världen där de riskerar att utgöra kärnan i en ny underklass… Invandring av välutbildade från fattiga länder är betänklig och bör pareras med biståndsinsatser så att vi inte bedriver intellektuell utsugning.”

Jämför ovanstående med Sverigedemokraternas formuleringar:

”Det finns också en överhängande risk för att utvandring av förhållandevis duglig arbetskraft från fattiga länder dränerar dessa länder på behövlig kompetens, vilket allvarligt kan hota dessa länders ekonomiska och sociala utveckling. Ett betydligt mer effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet.”

…inte har någon solidaritet med folk som har konstiga namn och åker hem på helgerna

Detta är inte lösryckta citat. Det finns många andra exempel som visar på den bild LO hade av arbetskraftsinvandring. Till exempel sade Byggnads pressekreterare Monica Swärd att hennes fackförbund ”…inte har någon solidaritet med folk som har konstiga namn och åker hem på helgerna”. Detta sades i relativ nutid – 2004. (Riksdagen 16/11 2005)

I en direktsänd TV-debatt år 2005 sa LO-mannen Ingemar Göransson: ”Det är som att bära ut sopor, det tar aldrig slut. Man kan å andra sidan inte sluta bära ut sopor för då blir det sopor överallt” (Svenska Dagbladet 16/7 2005)

En Peter Kennerfalk på det socialdemokratiska partihögkvarteret uttryckte sig såhär om Maciej Zaremba och hans artikelserie i Dagens Nyheter ”Den polske rörmokaren”: ”Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser”. Detta uttalande ledde till en polisanmälan. (Svenska Dagbladet 1/6 2007)

Men hur ser det då ut idag?

2013 gav LO ut en rapport med rubriken ”Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen”. Titeln antyder en omsorg för immigranterna, men handlar i grunden om att behålla den ovannämnda kartellfunktionen. Genomgående i rapporten förutsägs det att svenskar ska ha förtur till jobben, att det finns en viss mängd arbete som ska fördelas och det är först när svenskarna fått sitt som man ska vända sig utomlands. Det är den som vill hämta människor från andra länder som ska ha bevisbördan, inte den som vill stoppa människor vid gränsen. Det är alltså den svenska arbetarrörelsens behov som ska avgöra vem som får komma hit eller inte. Även detta låter som något taget ur sitt sammanhang för att svartmåla LO och arbetarrörelsen, men rapporten i sin helhet går att läsa här, för den som vill kontrollera de påståenden som lagts fram.

Det står i rapporten (dock felaktigt) att ”LO har aldrig varit emot arbetskraftsinvandring. Fackets uppgift är inte att stänga ute någon från arbetsmarknaden”. Det står inte heller uttryckligen att LO vill minska på invandringen. Men eftersom organisationen kräver en prövning mot den svenska arbetsmarknaden innan det blir tillåtet att rekrytera från länder utanför EU/EES blir konsekvensen att den invandring som idag handlar om yrkeskategorier såsom städare, byggarbetare o.d. – där det inte råder nationell brist – minskar.

Detta reagerade även media på genom rubriker som ”LO vill hejda jobbinvandring” (Svenska Dagbladet & Dagens Nyheter) och ”LO vill begränsa arbetskraftsinvandringen” (Sveriges Radio).

Boken ”Sossesverige” av Fredrik Segerfeldt har varit en stor inspiration för detta inlägg. Boken rekommenderas varmt och går att köpa för ett bra pris på Adlibris.

Eftersom LO grundade Socialdemokraterna och har funnits i 100 år är det mycket svårt att påverka organisationen. Den har blivit en förlängning av Socialdemokraterna och ses nästan som en myndighet i sig – trots att det är en helt privat organisation. Mängden förbund och det stora antalet medlemmar gör det mycket svårt rubba den maktposition LO har. Ingenting kommer att förändras så länge medlemmarna går med på detta beteende – de måste byta till icke LO-anslutna förbund för att en förändring skall kunna ske.

 

LO får även polisen att dansa efter Socialdemokraternas pipa

Publicerad den av
5

Det låter som något hämtat ur en dålig politisk thriller, men makten LO utövar på samhället är reellt. Det finns ett flertal exempel på hur LO:s band till Socialdemokraterna – och därmed makten – har haft inflytande på väldigt olämpliga vis.

Lite ytterligare historia mellan Socialdemokraterna och LO för att utveckla det tidigare inlägget om LO kan vara på sin plats.

I valrörelsen 2002 lade LO 516 miljoner kronor på en socialdemokratisk valseger. I summan, som har tagits fram av Riksdagens Utredningstjänst, ingår förutom direkt kontantstöd och övriga valrörelseutgifter från LO och dess förbund även personellt stöd från LO-sfären, i form av anställdas och förtroendevaldas politiska arbete. Arbetarrörelsen har inte kunnat visa att summan är felaktig. (Svenska Dagbladet 9/5 2006)

LO skänker inte pengarna utan motkrav. Förutom positioner i partiledning och regering får LO mycket stort inflytande över regeringspolitiken. Vilket kommer visa sig tydligt i några exempel nedan.

I boken ”Sossesverige” ägnas ett helt kapitel åt LO, Socialdemokraterna och staten, som varmt rekommenderas.

Demoskop ställde inför valet 2006 frågor till LO:s medlemmar om hur de ser på olika fackliga organisationers reella och upplevda stöd till Socialdemokraterna. Endast sex av tio LO-medlemmar var i undersökningen medvetna om att LO och dess förbund aktivt stödjer Socialdemokraterna och av dessa var drygt hälften, det vill säga bara omkring en tredjedel av LO:s medlemmar, positiva till detta stöd. Detta visar hur LO agerar mot sina medlemmars vilja.

Det deras medlemmar måste komma ihåg är att det inte är ett måste att vara med i ett fack som är anslutet till LO. Unionen är ett partipolitisk obundet fackförbund som är en del av TCO, inte LO, och bidrar inte ekonomiskt till något politiskt förbund.

Ett stort problem är Socialdemokraternas dominans på arbetsplatserna och det faktum att den demokratiska socialismen står inskriven i LO:s och flera av LO-förbundens stadgar och den som inte verkar i stadgarnas anda riskerar uteslutning.

Det finns flera uppmärksammade fall på hur borgerliga personer mobbas ut eller sägs upp i fackliga sammanhang. Ett exempel är Zakarias Winberg som 2005 fick jobb på LO-distriktet i Falun. Jobbet gick ut på att informera LO-medlemmarna om pensionsvalet och få dem att teckna LO:s och Folksams gemensamma pensionsförsäkring. Winberg fick sparken redan innan han hunnit börja arbeta. Orsaken var att han skrev en insändare som var kritisk mot den socialdemokratiska regeringens alkoholpolitik, det vill säga något som inte hade med hans arbete som försäkringsinformatör att göra. Men det kom fram att Winberg var med i Kristdemokraterna eftersom han, och partikollegan signerade med namn och partitillhörighet.

Hade vi vetat att han var kristdemokrat hade han aldrig fått jobbet

Ovanstående sade Sten-Åke Mörk, LO:s ombudsman i Dalarna angående varför Winberg fick sparken när han skrev sin insändare. (Sydsvenskan 19/9 – 2006)

Ett annat exempel är Helena Ternehäll som valdes till arbetsplatsombud för Kommunal av sina kollegor på äldreboendet i Stenungsund. Men hon tvingades bort av förbundet eftersom hos sympatiserade med Moderaterna.

I november gick hon en kurs för arbetsplatsombud i Uddevalla. Där föreläste kommunalaren och S-politikern Krister Kronlid. Ternehäll reagerade på hur Kronlid angrep (den då sittande) regeringen och ansåg att de borde ha bjudit in en politiker från Alliansen också. Detta påpekades i utvärderingen som ledde till hennes uppsägning.

Beslutet togs med hänvisning till Kommunals stadgar, där det bland annat står: ”Kommunal ska […] verka för en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval”. (Arbetet 22/12 2013)

Ett sista exempel är Camilla Ryd som arbetade som vårdare på ett gruppboende för personer med intellektuella funktionshinder i Upplands-Bro utanför Stockholm. Hon hade blivit utsedd av kollegorna till arbetsplats- och skyddsombud i Kommunal. Men ordföranden i Kommunals lokalavdelning ansåg att hon inte var välkommen eftersom hon kandiderade till kommunfullmäktige för Moderaterna och därmed vara delaktig i att ta beslut som de ”fasar” för. (Mitt i Upplands-Bro 12/09 2006)

Det ovanstående är ett par konkreta exempel på hur LO tvingar bort medlemmar som inte delar deras socialistiska värdegrund. Härnäst kommer de exempel som nämndes längre upp, om den inblandning LO har i statens arbete genom Socialdemokraterna. Ett inflytande som inte borde existera.

I januari 2005 härjade stormen Gudrun över södra Sverige. En stor mängd träd föll omkull och skulle forslas bort. Det fanns inte tillräckligt många svenska lastbilar och lastbilschaufförer för att utföra arbetet, varför det även kom en del från andra länder. Polisen organiserade då razzior för att säkerställa att de utländska lastbilschaufförerna uppfyllde de rådande säkerhetsföreskrifterna.

Dessa insatser gjordes i samarbete med LO-facket Transport. Polisen hade sin central i en av Transports lastbilar och ombudsmän från LO-facket åkte med polisen ut till kontrollerna och passade på att samtidigt se till att det fanns kollektivavtal. Enligt Transports ombudsman hade de nämligen själva inga mandat att kontrollera förarnas identitet och avtal, utan de behövde polisens hjälp med detta.

Det är inte ett krav att ha kollektivavtal, som är en frivillig överenskommelse. Att LO samarbetade med polisen för att kontrollera detta är mycket anmärkningsvärt, men det märkligaste av allt var hur varken Transport eller polisen inte reagerade på att en privat intresseorganisation med kopplingar till ett enskilt parti (som dessutom satt vid regeringsmakten vid tidpunkten) utnyttjade polisen för sin privata agenda. Detta var dock något justitieombudsmannen reagerade på.

Det är självfallet inte en uppgift för polisen att samarbeta med ett fackförbund i en sådan sak.

Justitieombudsmannens undersökning gjorde gällande att Transport huvudsakligen utförde kontrollerna i ett arbetsrättsligt syfte. (Sveriges Radio 12/10 2006)

Ett annat exempel var när arbetsförmedlingen i Nyköping 2005 skickade ett brev till arbetslösa byggnadsarbetare i regionen. Brevet, som var undertecknat av både en tjänsteman på arbetsförmedlingen och en ombudsman från LO-förbundet Byggnads, uppmanade mottagarna att åka till Stockholm för att delta i en demonstration organiserad av LO, med såväl dåvarande ordföranden Wanja Lundy Wedin som arbetsmarknadsminister Hans Karlsson (S) som två av deltagarna. Brevet gjorde klart att den som inte åkte med och visade arbetarrörelsen sitt stöd skulle förlora a-kassan:

Uteblir du från denna träff förutsätter jag att du har full sysselsättning och inte längre vill vara aktuell sökande på Arbetsförmedlingen och därmed tas bort som sökande och din ersättning från A-kassa upphör.

Detta reagerade Carl B Hamilton (FP) på och ifrågasatte Hans Karlsson som inte kunde svara på något om ”det enskilda ärendet”. Hamilton menade då att Karlsson agerar fegt och saknar civilkurage nog att ta avstånd från Byggnads (och i förlängningen LO:s) agerande. Detta berodde med stor sannolikhet på att LO är en av de allra största bidragsgivarna till Socialdemokraterna som vid tillfället satt vid makten. Det var uppenbart hur LO utnyttjade det faktum att de hade starka band till regeringsmakten. (Riksdagen, Interpellationer, samt protokoll 31/3 2005)

 Hur LO, en fackorganisation, kan ha detta inflytande över politiken – och därmed staten och dess arbetssätt – är något som måste uppmärksammas och begränsas. Ett fack ska alltid värna om sin medlems bästa och inte enögt satsa alla resurser på ett politiskt parti för att vinna inflytande. Även den som röstar på Socialdemokraterna borde inse att denna maktbalans är skev och inte gynnar medborgare eller medlem.

Betalar du omedvetet för Socialdemokraternas valkampanj?

Publicerad den av
6

LO är ett samarbete mellan 14 olika svenska fackförbund med ungefär 1.5 miljoner medlemmar.

De ger ett ekonomiskt stöd till Socialdemokraterna på 6 miljoner kronor årligen. Detta motsvarar ungefär 4 kronor per medlem och år. Det är LO-kongressen som fattat beslut om att LO ska samverka med Socialdemokraterna.

Om man är medlem av någon av följande fackförbund betalar man därmed för en del av Socialdemokraternas valkampanjer:

LO har som idé att vara arbetarens förespråkare, att tillsammans är man stark. De verkar aktivt för en socialdemokratisk framtid, som på många vis är både tillväxt- och företagarfientlig genom de skattehöjningar och avgiftsbelägg som läggs på arbete och företagande – exempelvis dubbelstöten mot ungdomar och äldre, båda grupperingar ska vara dyrare att ha som anställda.

LO utger sig därmed för att vara arbetarens röst, men tittar man närmare på deras årsredovisning ser man en enormt vinstdrivande organisation i en kapitalistisk anda som många röda förmodligen skulle känna sig obekväma inför. LO:s årsredovisning för 2013 är den senaste de har publicerats och går att läsa i sin helhet här.

Men man kan inte räkna med att få något svar från LO om man ifrågasätter deras finansiering.

LO Blockerar

Frågan som ställdes: ”Vad säger ni till era medlemmar som inte är rödgröna om de miljoner av deras bidrag som går till S?”

 

Rebecca Weidmo Uvell, som skriver bloggen www.uvell.se har sammanställt delar av den årsredovisningen och har gjort en del mycket intressanta iakttagelser.

Det framgår från årsredovisningen att de tar emot bidrag från statliga myndigheter, men förtydligas ingenstans vilka myndigheter det handlar om. Det framkommer inte heller exakt hur stora summor det handlar om, den intäkten bakas ihop med andra för att försvåra en noggrannare genomgång.

LO:s totala intäkter 2013 ligger på 871 miljoner kronor och har hiskliga 1.3 miljarder i eget kapital. LO består inte enbart av ovanstående fackförbund, utan är en koncern med många olika företag:

  • HB Klockan (51%) med helägda dotterbolaget Klockan Garage AB
  • Örenäs Slott och Konferens AB (100%)
  • Örenäs Slott och Egendom AB (100%)
  • Brunnsvik Förvaltning AB (100%)
  • Strykjärnet i Norrköping HB (75%)
  • LO-tidningen AB (100%)
  • LO-TCO Rättsskydd AB (90%)
  • AB Bantorget (100%)
  • Riva del Sole (68%)
  • Täljö Utvecklings nr 1 AB (90%)
  • KungsLagern Holding AB (51%) med helägda dotterföretaget Lagern 11 samt LO Media AB (100%) med de helägda dotterföretagen Spaden Fastighets AB och LO Service Center AB.

Som tydligt framgår äger LO en stor blandning bolag, bland annat tidningar och slott. De är en relativt stor koncern med stor spridning – precis som koncerner brukar ha.

När sedan LO högljutt protesterar mot stora företag som anses giriga är det inget annat än hyckleri.

Bland annat sa deras ordförande Thorwaldsson det här på kongressen (Uvell):

Den alltmer giriga kapitalismen med överdrivna målsättningar för avkastning har lett till en farlig politik. De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation.

”De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation”. Det låter illa, det låter som riskkapitalism som tar stora risker med pengar som borde gå till tryggare placeringar som förbättrar för de som arbetar. Däremot framgår det inte lika tydligt att LO har värdepapper till ett marknadsvärde på 1.4 miljarder kronor som gett en avkastning på 6.7 miljoner kronor – precis sådana spekulationer som LO fördömer utåt.

Det är uppenbart att LO har enorma resurser till sitt förfogande, genom bland annat spekulationer, vinstmarginaler från företagen de äger, medlemsavgifter och skattepengar från (okända) myndigheter.

LOs valrörelse i siffrorÅrsredovisningen har, av naturliga skäl, inte presenterats för 2014. Men ovanstående sammanställning visar att det inte handlar om små summor som gick till Socialdemokraternas valrörelse. Detta sker dessutom i samband med att LO har visat ett negativt resultat 2 år i rad (-4.7 miljoner 2013 och -6.5 miljoner 2012).

Nu är det ett extra val i antågande och ännu större summor kommer att avläggas till kampanjarbete för Socialdemokraterna. LO:s vice ordförande Tobias Baudin säger till Svenska Dagbladet:

Vi räds inte ett nyval, alla är beredda att komma igång snabbt om det skulle behövas. Vi kallade ihop LO-styrelsen och var helt eniga. Vi kommer att föra en mycket offensiv och intensiv valrörelse.

Den kommer att bli ”offensiv” och ”intensiv”, vilket brukar vara synonymer med ”kostsam”. Istället för att lägga pengar på förbättringsarbete hamnar dessa hos S och Stefan Löfven.

Det intressanta är att det inte handlar om rena bidragspengar till Socialdemokraterna, då skulle 6 miljoner kronor inte räcka speciellt långt. Förutom dessa satsar LO och många av förbunden på många olika opinionsbildande verksamheter, vissa enbart inför valet och andra är alltid en del av deras opinionsbildning men fokuserar vid valrörelse på att föra kampanjarbete åt S.

Hur påverkar då LO opinionen utan att själva stå som avsändare?

Det nyligen bildade fackförbundet 6F är ett exempel, som tillhandahåller IT- och HR-service till flera av LO:s förbund. De hade en tydligt uttalad valplan för 2014 till stöd för Socialdemokraterna och delade ut produkter och affischer med slogans i stil med ”8 år av ökade orättvisor. Säg ifrån! Rösta den 14 september.”

Genom 6f startade LO även tankesmedjan Katalys som beskriver sig själva med orden ”…ett oberoende fackligt idéinstitut som bedriver utredningsverksamhet och opinionsbildning.” Men lägger till i slutet att de värderingsmässigt står med LO, vars styrelse enbart består av medlemmar från LO:s fackorganisationer.

Ett annat sätt som LO använder för att bilda opinion åt Socialdemokraterna är genom plattformen Opinionsverket, som ställer krav på sina opinionsbildare att dela LO:s värderingsgrund. I reglerna står det att man måste dela LO:s grundläggande värderingar och att det man skriver kommer att modereras om detta inte åtföljs. För vanliga användare fungerar sidan som ett nyhetsflöde, man skriver upp sig och får mail om vad som händer och borde tas upp i olika sociala medier.

Hemsidan Alliansfritt:s chefredaktör Robin Zachari arbetar även som utredare på tankesmedjan Tiden, som i sin tur grundandes och finansieras av LO. Därmed är Alliansfritt indirekt sponsrad av LO genom Tiden. Tankesmedjan beskriver sig själva som att dess verksamhet bygger på en solid intellektuell och vetenskaplig grund. Vilket är motsägelsefullt med tanke på deras politiska bundenhet.

Listan kan göras mycket längre, men för att bli mer överskådlig presenteras LO:s samarbete och gemensamma valarbete med Socialdemokraterna i nedanstående lista:

Alla dessa organisationer arbetar för Socialdemokraterna och får finansiering av LO.

Ett fackförbund kan inte gå till val, men de gör sitt bästa för att se till att få Socialdemokraterna valda, trots att LO är kapitalister själva. De för sina medlemmar bakom ljuset och för en socialdemokratisk kampanjrörelse med pengar som borde gå till sina medlemmar.

LO:s Partisympatier totalt, november

LOs partisympatier

Om undersökningen:

SCB har intervjuat över 5 000 personer mellan perioden 29 oktober till 25 november 2014.
Partisympatier tar inte hänsyn tas till om man skulle rösta eller inte. Det är alltså inte samma sak som den vanliga opinionsfrågan: ”Hur skulle du rösta om det vore riksdagsval i dag?”

LO har redan påbörjat valrörelsen åt Socialdemokraterna. De behöver inte vänta på det officiella beslutet som kommer i slutet av december.

Källa: LO:s Facebooksida

Källa: LO:s Facebooksida

Istället för att fokusera på vad den andra sidan gör dåligt, fokuserar Politikdelen på det som är positivt. Det är upp till var och en att avgöra vilken kampanjanda man föredrar.

Alliansens värderingarFrågan man nu måste ställa sig är: Kommer Sveriges fackanslutna arbetare stillasittande tiga och acceptera att ytterligare tiotalet miljoner av deras medlemsavgifter används till propaganda i extra valet 2015? Inte alla LO-anslutna är rödgröna och det är ett slag i ansiktet på de som betalar sin medlemsavgift till LO samtidigt som de är medlemmar i ett Alliansparti. En fortsatt svartmålning av Alliansens politik riskerar att regeringen själva tar skada med tanke på sina egna tillkortakommanden under dessa korta månader vid makten.