Miljöpartiet menar att Stockholm bestämmer, inte hela landet

Som nämndes i förra inlägget så har alla oppositionspartier – förutom Vänsterpartiet som endast på pappret tillhör oppositionen – fått trafikutskottet att snabbehandla en motion om att sätta igång bygget senast den 1 januari 2015.

Kort efter detta går Stefan Löfven ut i pressen den 21/11 och berättar att Förbifarten ska byggas, och det lämnas inte mycket rum för tolkning. (di.se)

Det innebär att Socialdemokraterna kommer att gå med på oppositionens krav, ifall omröstningen gällandes motionen går igenom, på att fortsätta med bygget redan den 1 januari nästa år.

Detta visar sig bli ett uttalande som Miljöpartiet, inte oväntat, upprörs över. Trots att de borgerliga riksdagspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna vill få igång bygget av Förbifart Stockholm igen vidhåller Miljöpartiet att bygget ligger på is till 1 maj. Detta gjordes glasklart i söndagens Agenda.

Karin Svensson-Smith (MP) är ordförande i trafikutskottet och menar att det är upp till Stockholm att bestämma om Förbifarten och utgår från att den kommer att avslutas och är helt oberörd av att pausen kostar skattebetalarna 4 miljoner kronor om dagen. Svensson-Smith tar upp Citybanan som exempel på pausat bygge när hon blir ifrågasatt angående kostnaderna för pausen och menar att det är samma sak när Alliansen gjorde detta. Hon missade helt att anledningen till stoppet av citybanan berodde på att det saknades pengar, inget annat.

Hon menar även att Förbifarten är förlegad, att bilresandet har minskat och att det är viktigt att inte bygga Förbifarten om vi ska nå våra klimatmål.

Hennes argument innehåller mängder av sakfel.

  1. Hon påstår att bilresandet har minskat. Detta är direkt felaktigt då invånarantalet i Stockholm växer snabbt. Dessutom, om dessa invånare saknar egen bil kommer åtminstone transporter av varor och tjänster att öka vilket innebär fler fordon på vägarna som exempelvis behöver ta sig mellan norr och söder.
  2. Hon bortser helt från hur trafikläget ser ut idag. Om man tittar på Essingeleden eller Ulvsundaleden under rusningstrafik står tiotusentals bilar still där varje dag och släpper ut mängder av avgaser. Förbifarten skulle lätta på det trycket. Även om bilresandet skulle öka skulle nyttan överväga kostnaden. En bil som står still och släpper ut avgaser är på sitt sätt farligare för miljön än den bil som faktiskt är på väg någonstans. En bil i rörelse drar dessutom mindre bränsle än den bil som ryckigt står i köer.
  3. Svensson-Smith menar att kollektivtrafiken skulle försämras till följd av Förbifarten genom att pengarna omfördelas. Detta stämmer inte heller, ingenstans finns det sagt att man skulle ta pengar från nuvarande budget från kollektivtrafiken för att bekosta vägbygget. Hon verkar även ha missat Alliansens Sverigebygge som inkluderar flera nya tunnelbanestationer och att Förbifarten kommer att tillåta bussförbindelser som tidigare inte fungerat mellan norr och söder. Kollektivtrafiken kan inte lösa de resebehov som finns för de som inte bor vid ett pendeltåg, tunnelbana eller har nära till en busshållplats.
  4. Ett av de största misstagen är dock att Svensson-Smith lägger över allt på Stockholm. Förbifarten är något mycket större än så. Hon bortser helt från alla de bilister som inte ska till Stockholm. Det finns inget klimatsmart i att tvinga alla bilister att åka in och förbi Norrtull som bara vill passera staden. Det ökar endast trycket på de vägar som redan finns.

Miljöpartiet vill att Stockholmspolitikerna bestämmer, trots att detta påverkar mycket större delar än så. De är även fast övertygade om att stoppet kvarstår, oavsett vad Socialdemokraterna eller omröstningen säger. De menar att även om en majoritet röstar för att byggets ska fortsätta den 1 januari 2015 så kan de strunta i det.

Miljöpartiet bestämmer således över alla och tycker att Stockholm är den enda viktiga staden. Det kan inte vara roligt att vara en miljöpartist på landet idag.

En dag i det Gröna Sverige (från 2010)

Detta är en gammal goding från SvD:s artikelserie om en dag i ett visst partis politik. Följande skrevs om Miljöpartiet inför valet 2010 men är lika intressant, och underhållande, idag.

Stockholm kl 11.09

Yvonne gäspar stort. Sedan Hornsgatan nedanför sovrumsfönstret blev bilfri vaknar hon oftast inte förrän inpå förmiddagen. Hon halar upp datorn i sängen och loggar in. Det är lika bra att klara av veckans lokala folkomröstningar redan nu.

Sedan släntrar hon ner på innergården för att leta rätt på ett frukostägg. Den kooperativa hyresrättsföreningens frigående hönor har blivit allt bättre på att gömma dem i buskagen.

Utomhus är det molnigt och vindstilla. Varken solcellerna eller vindsnurran på taket lär vara till stor hjälp idag. Sedan kärnkraftsavvecklingen och förbudet mot fossila bränslen gäller det att spara på energin.

Uppe i lägenheten unnar Yvonne sig i alla fall att slå på kaffebryggaren och fylla den med ekologisk, rättvisemärkt och momsbefriad mocka, en av få produkter med undantag från principen om närodling.

Efter frukosten tar hon tunnelbanans gula linje mot Solna för kursen på Kvinnohistoriskt kunskapscentrum. Hon har pluggat i tolv år nu med studielön, men funderar på om det är dags att växla spår och läsa massmedie- och reklamkritik. Annars kanske hon tar ett sabbatsår med medborgarlön i väntan på att hon kommer underfund med vad hon vill arbeta med.

Skövde kl 13.31

Jan stänger dörren med en smäll. Det gäller att vara snabb så att ingen värme släpps ut. Hans ekologiska villa är byggd med passivhusteknik och saknar element.

Sedan han fick sparken som yrkesofficer på P4 efter att det militära försvaret lades ner och han omskolades till vårdbiträde, har livet tagit en ny vändning. Idag var det HBT-kurs på det personalägda företaget för hembesöksvård där han fått ett friårsvikariat.

Det känns märkligt att arbetsdagen slutar redan efter lunch, men med 30-timmarsarbetsveckan i kombination med hans barntidsledighet på 50 procent blir det bara tre timmar om dagen på jobbet. Om en halvtimme ska han åka till dagis och hämta sin snart åttaåriga son Fredrik, som med den flexibla skolstarten börjar skolan först till hösten.

Han slår upp dagens SD, Sveriges Dagstidning. Visserligen ogillar han public service-tidningen, men den kommer ju hem gratis. Och han slipper annonserna. Å andra sidan finns det inte så många sådana kvar i de privatägda tidningarna heller efter lagarna om begränsat reklamutbud.

En artikel handlar om att Cirkus Brazil Jack startat årets turné. Fredrik skulle älska att gå. Själv tycker Jan inte att det är lika roligt längre. Clownerna, som fått ett uppsving i och med djurförbudet på cirkus, får honom att känna sig obehaglig till mods. Dessutom blir det svårt att ta sig dit eftersom familjen inte längre har råd med bil.

Jan lägger undan tidningen och sträcker handen mot fotleden. Den elektroniska bojan kliar igen. Han hade i sin enfald trott att det skulle räknas som tillåten civil olydnad när han med regementets enda kvarvarande kanon sköt varningsskott mot kulturarbetarna som fått ta över hans kasern –han handlade trots allt i nödvärn – men han slapp i alla fall fängelse.

Luleå kl 17.34

Ibrahim hinner precis hoppa på bussen genom bakdörrarna innan den kör iväg. Busschauffören låter honom hållas, med nolltaxa i lokaltrafiken behöver inga biljetter visas upp.

Fotbollsträningen i det mixade laget gick bra och nu ska Ibrahim hem och göra matteläxan. Han pluggar hårt för att få bra skriftliga omdömen i friskolan.

Han kom hit med sin familj från Turkiet ett halvår tidigare sedan de svenska gränserna öppnats helt. Eftersom Ibrahim fortfarande inte kan svenska så bra får han matematikundervisning på sitt hemspråk.

Fast han förstår inte riktigt varför så många räkneexempel handlar om vördnad för naturen.

Han fiskar upp mobilen och tittar på tv-nyheterna. Maria Wetterstrand, Sveriges första president sedan monarkin avskaffades, håller tal till nationen. Ibrahim fyller 16 i höst, och då tänker han rösta på henne i valet.

Åkarp kl 22.57

Åsa är pigg efter den två timmar långa tågresan från Stockholm till Malmö. Hon saknar verkligen inte det nedlagda inrikesflygets trånga säten.

Besöket hos dottern Marianne och dotterdottern Birger var lika uppiggande som vanligt. Åsa har lite svårt för barnbarnets förnamn, det får hon erkänna, men Marianne sa att det kändes som en Birger redan när hon låg i magen, så varför ändra det när namnlagen ändå är könsneutral?

Om Åsa var helt ärlig hade hon hellre åkt på en riktig semester istället, en sådan där Thailandsresa som folk gjorde förr i tiden innan koldioxidskatterna på flyget.

Åsa gick i delpension redan när hon var 60, men arbetar fortfarande några dagar i veckan med sin cykelreparations- firma trots att hon nu är 72. Energin vill liksom inte riktigt ta slut. Och med alla subventioner och den statliga riskkapitalfonden för småföretagare vore det dumt att inte passa på.

På nattduksbordet ligger en hel trave böcker. Sedan bokmomsen avskaffades köper Åsa fler böcker än hon hinner läsa. Hon bläddrar några sidor i Mona Sahlins memoarer ”Grön av avund” och släcker sedan diodlampan som laddats med solljus under en alldeles vanlig dag i ett grönt Sverige.

Samtliga sakförhållanden i artikeln är baserade på faktiska förslag och visioner i MP:S partiprogram, valmanifest, budgetmotioner, partimotioner under mandatperioden och ”Vår politik A–Ö” på partiets hemsida. För en fullständigt redovisning av citaten som artikeln baseras på, se nedanstående länk.

Detta är vid en första genomläsning något underhållande och man kan inte låta bli att le åt vissa saker för att det blir såpass absurt. Men om man skrapar lite på ytan så ser man de mörkare undertonerna där det är underförstått att detta sker under tvång och om man inte följer den nya ordningen kan man straffas – genom olika sanktioner sannolikt, som t.ex. slut på sin kvot med el och tvingas frysa.

Det framkommer inte heller hur allt detta är finansierat, men man kan anta att alla skatter är mycket höga och att företagen solidariskt betalar sina skatter utan att lämna landet.

Alliansens jobbpolitik Vs de rödgrönas

Alliansen presenterade i fredags (7/10) ytterligare en del av den skuggbudget de ska presentera i sin helhet den 10/10. Nedan kommenteras delar ur den kortfattat.

Alliansen: Ytterligare sänkning av socialavgifterna för ungdomar under 23 år ned till 10,21 procent och slopad nedsättningen för personer som fyllt 25 år. På så sätt ökar effektiviteten av nedsättningen.
Regeringen: Helt ta bort de sänkta avgifterna och därmed göra det dubbelt så dyrt (eller fyra gånger så dyrt om man ser på dagens förslag från Alliansen) att anställa unga.

Kommentar: Dessa pengar ska gå till att skapa jobb inom det offentliga istället – dvs privata jobb är inte lika viktiga. Den enda bransch som tas upp som exempel är restaurangbranschen, men det finns många andra som använder sig av unga anställda. Det är ofta som småföretagare anställer unga och det är dessa som det slår hårdast mot. För större företag gör en ökad arbetsgivaravgift inte stor skillnad, men för mindre är det avgörande för vem de ska anställa.

Alliansen: Inga höjningar av skatter på arbete och företagande
Regeringen: Marginalskatten ökar till ca 60% för de som tjänar 50.000 kronor eller mer. Gränsen för den statliga inkomstskatten sänks. Det ska även införas en särskild löneskatt för äldre.

Kommentar: Höjd skatt innebär, naturligtvis, mindre pengar i plånboken. Detta drabbar den privata konsumtionen och påverkar intäkterna staten får från momsen negativt. Även sparandet minskar när den disponibla inkomsten sjunker. Den särskilda löneskatten för äldre innebär att arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt för aktiv näringsverksamhet för personer födda 1937 och tidigare kommer att bli 5,6 procent. Motsvarande avgift för personer födda mellan 1938 och 1949 blir 15,81 procent. Detta kommer samtidigt som vi har en åldrande befolkning där vi borde främja äldre arbetskraft då vi lever längre och längre. Med regeringens förslag lönar det sig inte att vara driftig, välutbildad, ung eller äldre.

Alliansen: Att behålla RUT-avdraget oförändrat
Regeringen: Läx-RUT tas bort helt och resterande RUT halveras.

Kommentar: Att ta bort läx-RUT helt slår inte bara på de elever som nu blir utan läxhjälp, utan även på de som arbetar med det. Majoriteten av anställda hos dessa företag är ungdomar som arbetar deltid bredvid t.ex. studier. Här åstadkommer regeringen den klassiska dubbelstöten: det blir dubbelt så dyrt att behålla sina anställda och dubbelt så dyrt för de som är intresserade av tjänsterna. Argumentet för att ta bort läx-RUT kan omskrivas till ”om inte alla har råd med läxhjälp ska ingen få det”. 7 av 10 som använder sig utav läx-RUT är dessutom inte höginkomsttagare, utan familjer med en inkomst under 32.000 kronor i månaden.

Alliansen: Att förutsättningarna prövas för att bygga nya stambanor för höghastighetståg på sträckorna mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Att förutsättningarna prövas för att bygga ut järnvägen i norra Sverige med ett betydande inslag av medfinansiering från näringsliv, kommuner och regioner. Att verksamheten vid Bromma flygplats bevaras och utvecklas.
Regeringen: Allt ska utredas. Förbifarten och Bromma ska läggas ner, Slussen ska utredas från grunden igen.

Kommentar: Skatten för Stockholm ökade med 35 öre, vilket beräknas generera ca 700 miljoner. Pengarna skulle till största del gå till skolan. Pausen av Förbifarten beräknas att kosta i rena pengar (utan att ta med socioekonomiska faktorer och eventuella avslutningsavgifter till entreprenörer) ca 700 miljoner. Det betyder att skattehöjningen oavkortat går till att betala förseningsavgifterna till Förbifarten och inte en krona är över till skolorna. Arlanda klarar inte av att ta över Brommas flyg (läs mer här). Slussens utredningar har redan tagit 20 år, för regeringen verkar det inte spela någon roll om det tar ett par år till, trots att utredningarna är färdiga.

Alliansen:  Energiöverenskommelsen ligger fast för långsiktighet om en inriktning som syftar till att ge trygg energiförsörjning med god konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Oförändrad energiskatt i dagsläget.
Regeringen: Höjd skatt på kärnkraft. Höjd energiskatt på dieselbränsle, 20 öre per liter.

Kommentarer: Det blir dyrare att producera el, vilket slår på industrin som använder stora mängder varje månad. Dieselskatten påverkar åkeribranschen som är beroende av bränslet oavsett vad det kostar. Det kan komma att kosta många jobb då industrin tvingas strukturera om för att behålla marginalerna och ökar risken för användandet av utländska åkerier.

Alliansen: Vinster i välfärden ska begränsas genom kvalitetskrav.
Regeringen: Vinster i välfärden ska förbjudas, för att vara kvar måste de omforma bolaget till AB(svb) – bolag med särskild vinstbegränsning.

Kommentarer: De viktigaste anledningarna till att bolagsformen AB(svb) motverkar incitament att starta, driva och utveckla företagen är bland annat att:

  • Ingen eller begränsad möjlighet till återbetalning på ägarens investerade tid, kunskap och kapital. (Varför skulle då en entreprenör satsa allt på att göra ett så bra arbete som möjligt?)
  • Svårigheter att resa externt kapital inklusive begränsade möjligheter till banklån i en bransch som av långivarna redan anses ha hög risk på grund av framtida intäkter.
    Potentiella svårigheter att sälja företaget samt begränsade möjligheter att få avkastning på det värde som bolaget har skapat.
  • Kraven på ägarnas likviditet samt ägarens förmåga och vilja att ta risk blir därmed betydligt högre i ett bolag med särskild vinstbegränsning blir därmed betydligt högre än i ett vanligt aktiebolag. Det i kombination med lägre potentiell avkastning leder sannolikt till minskad mångfald i välfärden.

Sammanfattningsvis är det uppenbart hur regeringens budget inte främjar företagande eller anställningar. Den privata sektorn straffas hårt av många skattehöjningar utan att några riktiga arbetsreformer presenteras.

Hur har det gått för regeringen så här långt?

Regeringen Löfven har haft en aktiv första månad vid makten. Speciellt för honom och Åsa Romson har det varit en turbulent tid. Det började redan vid regeringsförklaringen där Löfven presenterade sin avsikt att erkänna Palestina, vilket också skedde med resultatet att Israel kallade hem sin ambassadör. Att erkänna Palestina är i sig inte en dum idé, utan de flesta kan nog ställa sig bakom det beslutet. Det som gjorde det såpass kontroversiellt var att ta beslutet utan ett parlamentariskt majoritetsstöd. Löfven struntade helt enkelt i alla andra och ångade på som ett lok utan bromsar.

När Löfven sedan skulle presentera de klimatmål som han ville ha mandat för i EU-nämnden uppgav han direkt de lägsta siffrorna han kunde tänka sig gå med på, men ångrade sig mitt i och nämnde de siffror han tänkte på från början. Detta ledde till att flera ledamöter blev förvirrade av vad statsministern faktiskt bad om mandat för och Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt fick be om en paus för att tala Löfven till rätta. Skadan var dock redan gjord och han tvingades åka till Bryssel och föra den politik som mer var på Alliansens linje.

När Sverige stod värd för nordiska rådets möte i Stockholm, råkade Stefan Löfven glömma vad den estniska utrikeshandelsministern heter (Anne Suling) och bad att få ett papper på det. Detta efter att först ha räknat upp några namn och sedan genant fastna på Estland.

Innan valet, i en av debatterna, meddelande Löfven att det ska bli licensjakt på varg i Sverige. Detta anmärkte Fredrik Reinfeldt på genom att påpeka att Miljöpartiet vill förbjuda jakten och att det blir svårt att hålla det löftet om S och Mp ska regera tillsammans. Framtiden visade sig ge Reinfeldt rätt efter att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) sa att licensjakt ska det bli, medan miljöministern Åsa Romson sa emot (Svt 30/10). Detta gjorde Romson på eget bevåg och visar på en tydlig splittring som finns inom regeringen. Detta utspel är även ett bevis på den bristande erfarenheten Miljöpartiet har av att sitta i en regerande ställning.

Splittringen har visat sig inom flera andra områden, bland annat Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och om kärnkraften. Det intressanta här blir det faktum att Socialdemokraterna har fått se sig fullständigt överkörda av Miljöpartiet, trots att Mp är ett mycket litet parti. Innan valet var t.ex. Förbifarten ingen förhandlingsfråga enligt S.

För att skriva vidare om Åsa Romson och Miljöpartiet kan man nämna de avslöjanden som Expressen gjort tidigare under månaden (detta finns även kommenterat i tidigare inlägg under kategorin ”Miljöpartiet” och ”Åsa Romson”).

Åsa Romson har målat sin fritidsbåt med en giftig färg, dumpat ut gråvatten i Östersjön och inte betalat energiskatt för bränslet till sin båt. Säpo stoppade även en av Miljöpartiets topprekryteringar efter att det uppdagats att denne är dömd för narkotikasmuggling.

Kulturministern Alice Bah har flera kritiserade beslut bakom sig, bland annat att alla statliga museum ska ha fritt inträde, något som kostar ca 270 miljoner i en situation där finansminister Magdalena Andersson menar att den svenska ekonomin är körd i botten och att alla pengar är slut. Detta beslut gynnar dessutom i princip bara stockholmare då majoriteten av de museum som påverkas finns i huvudstaden. Alice Bah kritiserades även efter att ha medverkat i en intervju i Sveriges Radio P1, där hon inte kunde svara på flera av frågorna som ställdes utan använde undanflykter som ”hypotetiskt” gång på gång och undvek helt att svara på andra frågor. (Sveriges Radio 24/10)

Att regeringen dessutom kohandlade med Vänsterpartiet, som påstod sig vara i opposition, är något som irriterat många. Vänsterpartiet sitter inte officiellt i regeringen men har haft mycket att säga till om i den presenterade budgeten.

Dessa händelser spelar in i att regeringen tappar förtroende över hela ledet. En undersökning från Novus visar på en nedåtgående trend:

SÅ MÅNGA HAR MYCKET ELLER GANSKA STORT FÖRTROENDE FÖR MINISTRARNA

(Förändring mot föregående undersökning i parentes)

  1. Margot Wallström (S) 53 procent (-8)
  2. Stefan Löfven (S) 41 procent (-4)
  3. Gustav Fridolin (MP) 35 procent (-5)
  4. Magdalena Andersson (S) 24 procent (-4)
  5. Mikael Damberg (S) 21 procent (-2)
  6. Ylva Johansson (S) 21 procent (-4)
  7. Alice Bah Kuhnke (MP) 20 procent (-4)
  8. Åsa Romson (MP) 19 procent (-8)

Brist på mediedrev symptomatiskt med en rödgrön journalistkår?

När Expressen varit aktiv och granskat Miljöpartiet har andra medier varit långsamma med att följa efter. Det blir ett kortare inslag som sedan okritiskt lämnas åt historien. Det senaste är en högt uppsatt statstjänsteman inom Miljöpartiet som har dömts för narkotikasmuggling (av en narkotikaklassad svamp).

På kort tid har Expressen avslöjat hur:
  • Romson målat sin båt med miljöfarlig färg
  • Tankat med skattebefriad villa-diesel i samma båt (smitit från att betala energiskatt med andra ord)
  • Dumpat gråvatten i Östersjön
  • Har ett toppnamn som är dömd för narkotikasmuggling
Det intressanta är att samtliga avslöjanden kommer från Expressen. Övriga media har endast återrapporterat det som avslöjats och utvecklar inte frågorna mer kritiskt – eller avkräver Miljöpartiet på svar.

När Expressen försöker ta kontakt med Eva Romson får de endast ställa frågor genom sms
(Foto: Wikimedia Commons och Niklas Svensson/Instagram).
Åsa Romson SMS

Det är därför en märkbart pressad Romson som inte vill svara på frågor direkt, utan behöver tid på sig att formulera sina svar.

Att den svenska journalistkåren till mycket stor del (41% enligt en undersökning av JMG 2012) är miljöpartister kan vara en förklaring till den minimala granskning och kritik partiet får. De befinner sig i någon form av fredad zon eftersom man inte vill vara för kritisk mot det parti man själv står nära.

En borgerlig politiker tvingas avgå efter mediedrev om en obetald tv-licens. En toppolitiker från Miljöpartiet kan vara en miljöbov utan att något allvarligare än ett kort inslag i Rapport sker. Detta är inte en bra journalistik eller en vettig objektivitet.

Den enda riktiga vinnaren av budget 2015

Den enda vinnaren av budgeten är inte arbetslösa och pensionärer som tidningarna gärna berättar om. Den enskilt störste vinnaren efter att budgetpropositionen presenterades är utan tvekan Vänsterpartiets ekonomiske talesman Ulla Andersson. De påstås vara i opposition efter att inte fått vara med i Löfvens regering, men den dystra sanningen är att V sitter vid rodret. Att de inte var till salu stämde inte i slutändan, men det visade sig att de inte heller var billiga.

”Nu är det slut på kalaset,” sade hon och syftade på de sänkta jobbskatterna som Alliansen genomfört. Nu skulle de rika klämmas åt och bidra mycket mer till en välfärd för alla. Ulla verkar dock totalt sakna ekonomisk erfarenhet av orsak och verkan. När man höjer skatterna så minskar till slut arbetade timmar och inkomsterna sjunker istället för att öka. Om man gör det dyrare att anställa så anställs det helt enkelt färre, inte fler. Höjer man skatterna på inkomst så minskar köpkraften och därmed produktionen.

Den budget som har presenterats kommer lägga sig som en våt filt över Sveriges ekonomi och minska produktion, sysselsättning och BNP.

Svenska Dagbladet går långt i sin kritik och ber Alliansen att reagera starkt och agera för en misstroendeförklaring mot regeringen. Detta är en rimlig begäran som borde tas på största allvar. Regeringen kommer inte att kunna driva igenom några större frågor utan hjälp av Vänsterpartiet, och det är inte rimligt att de på ett såpass tydigt och genomgående vis ska få diktera den svenska politiken i fyra år. De är absolut inte ett oppositionsparti, de sitter inofficiellt med i regeringen på alla vis som räknas.

Löfven försöker utåt sett att bryta upp blockpolitiken och få till ett samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet. Men dessa försök är spel för galleriet. I realiteten har han redan stängt dörrarna för samarbete genom att gå emot flera av partiernas kärnfrågor. Att då påstå att man står med uträckt hand, att man vill samarbeta, blir fullständigt verkningslöst, vilket Löfven utan tvekan redan är fullt medveten om.

En misstroendeförklaring är enkel att motivera:
”Denna regering har på ett för Sverige skadligt sätt fört landet i en riktning som saknar stöd i val eller parlament, därtill i en situation då hotet mot landets säkerhet och dess ekonomi gör en sådan riktning oacceptabel” (SvD 22/10)

Löfven och Andersson säger att Vänsterpartiet ska ha respekt för att de tagit ansvar för Sverige genom att samarbeta med regeringen och fört fram en budget som de tror på. Nu är det Alliansen som måste ta sitt ansvar och göra det som krävs för att få Sverige på rätt bana och göra det som är bäst för Sverige. De har en gemensam syn och samhörighet som gör det mycket enklare för samarbete. Det räcker inte med att gå i opposition, detta kräver ett större ansvarstagande än så. För Sveriges utvecklings skull.

Budgetpresentationen 2014

Magdalena Andersson är envis. Trots all kritik som riktats mot hennes svartmålning av den svenska ekonomin står hon fast vid hur dålig den är. Ladan är fortfarande tom och det är en åtstramande poltik som måste föras. Hon trycker på de stora underskott vi har, trots att ett överskott inte är att satsa på under en lågkonjunktur. Att Alliansen redan i våras berättade att ekonomin inte är så bra för tillfället och att de inte kan lova stora reformer på grund av detta nämner hon inte. Tvärtom fick Alliansen hård kritik från oppositionen för sin restriktiva politik. Hon verkar vara förvånad över att läget är precis som Anders Borg har sagt under ett års tid och att hennes reformer inte kan antas i sin helhet.

Nu har hon lagt grunden för en restriktiv politik och har en anledning till att inte göra alla de reformer som utlovats innan valet och kan använda den ”dåliga” ekonomin som ursäkt. Det finns utöver detta många vallöften som fått försvinna efter samarbeten med Mp och V. I dagsläget har inget fått det de gått på val på och alla har fått kompromissa i efterhand på ett sätt som borde göra deras väljare förvånade då de inte får vad de röstat på.

Det är extra överraskande att regeringen satsar 80 miljoner kronor på fritt inträde på statliga museer och att det läggs ca 270 miljoner kronor på att öka den kulturella närvaron i miljonprojekten när statens finanser nu är så oerhört ansträngda.

Idag upprepar Andersson Borgs mantra ”krona för krona” gång på gång men försöker få det att låta som hennes egna ord i sammanhanget. ”…det här är en regering som har högre ambition på välfärden än att sänka skatten”, säger hon och förminskar de satsningar Alliansen gjort under sina 8 år.

Vinsterna i välfärden ska begränsas så att man inte kan ta ut vinst på bekostnad av begränsning av kvaliteten. Det låter bra i teorin, men det nämns inte att de privata investerar mer i sin verksamhet, har en lägre vinstmarginal än andra inom samma sektor, har fler nöjda användare och högre löner än inom den kommunala. Regeringen lyssnar inte på företagen som är Sveriges grundbultar, utan går enkom på egen ideologi och experter inom de egna leden.

Andersson fortsätter med att de som har högre inkomster får möjligheten att bidra lite mer till vår välfärd. Vilket i en första läsning låter bra och rimligt – tills man tittar närmare på vad detta kommer att innebära. Marginalskatten för en höginkomsttagare ökar till totalt ca 60% av inkomsten. Att få behålla 40% av det man tjänar motiverar inte till ett hårdare arbete eller högre studier. Andersson räknar med människans solidaritet och att det inte existerar en övre gräns på vad man är beredd att betala i skatt.

Resultatet av detta är uppenbart, för alla med grundläggande ekonomiska kunskaper, att detta inte kommer att öka statens inkomster som de räknar med. Om man tjänar över den brytpunkt som leder till en marginalskatt på 60% så tar man inte ut denna lön som en beskattningsbar inkomst. Man väljer naturligtvis att få den överstigande lönen i olika förmåner (t.ex. bonus), som utdelning i företaget eller arbetar färre timmar. Detta betyder i realiteten att läkaren som arbetar jour nattid kommer att betala en högre skatt än banktjänstemannen som får en bonus. Detta är inte rimligt och innebär en total avsaknad av incitament att anstränga sig för att nå befordringar eller ta en högre utbildning.

Regeringen kommer även att fullfölja sina idéer om trainee-jobb för unga. Tanken är att detta ska ge unga en arbetslivserfarenhet som senare leder till nya jobb. Det finns ett flertal problem med dessa jobb. För det första kommer det innebära en högre belastning på de som redan är utbildade inom området som nu tvingas vara mentorer för outbildade, det blir dessutom en nedvärdering av deras arbetslivserfarenhet och utbildning när man låter ungdomar göra deras jobb utan bakomliggande kunskaper. För det andra gäller detta endast under 12 månader och kommer att betyda en ruljans av ungdomar som kommer utnyttjas som billig arbetskraft istället för att nyanställa och vidareutbilda. För det tredje, och kanske viktigaste, att ordna arbete genom bidrag skapar ingen inkomst till staten. Det kommer att kortsiktigt förbättra statistiken men ger ingen tillväxt eftersom detta inte är en investering som görs av företag/individer, utan vi betalar egentligen för jobben själva genom skattepengar.

Det blir nu dubbelt så dyrt att anställa unga under 25, en kostnad på totalt 19 miljarder genom att ta bort den sänka arbetsgivaravgiften. De höjer dessutom avgiften och skatten för äldre som arbetar kvar. Detta görs under en period där vi är i stort behov av arbetskraft och har en alltmer åldrande befolkning. En egenföretagare över 65 bestraffas dubbelt då både arbetsgivaravgift och skattebördan för den över 65 ökar. Inte ett ord nämns om behovet av en höjd pensionsålder.

För att ge ett exempel: om vi har ett litet företag med 10 anställda, varav 5 är unga så kommer kostnaderna att öka med 220,000 kronor per år. Det är inte svårt att förstå hur detta kan slå hårt på mindre företag där varje krona räknas.
Utöver dagens sociala avgifter på 10,21 procent från och med det år man fyller 66 blir det en särskild löneskatt på 8,5 procent. Det är en avgift som inte förbättrar pensionen. Den totala avgiften blir alltså 18,71 procent

Regeringen menar att genom att det blir mycket dyrare att anställa unga, behålla äldre och vara företagare så kommer arbetstillfällena att öka.

Inte heller tar Magdalena Andersson upp löftet om 272 extra miljoner kronor för satsningen till idrotten.

Gymnasieskolan blir obligatorisk och grundskolan ska inte bli 10 årig. Vi är det land med senast skolstart i världen och Andersson frångår den förra regeringens arbete med att göra förskolan en del av grundskolan, samtidigt som de påstår sig satsa hårt på en kunskapsbaserad skola.

Den svenska polisen får minskat anslag under 2015, under en period där de bett om ökade anslag eftersom de för tillfället genomgår den största organisationsförändringen sen 1965 för att möta kraven på förbättrade utredningsresultat.

Rut-avdraget för läxhjälp tas bort helt och hållet och i övrigt halveras avdraget för alla under 65. Det betyder att de med lägre inkomster inte längre kommer ha råd att ge sina barn extra läxhjälp (om inte alla kan få ska ingen ha) och avdraget blir endast 25.000 kronor i övrigt.

De stora kostnaderna för pausen, och den eventuella nedläggningen, av Förbifart Stockholm och den planerade nedläggningen av Bromma flygplats nämns inte (fast denna nedläggning kommer inte att ske, det blir nu försenade investeringar istället). Bara förbifarten kostar ca 700 miljoner kronor under det halvår den nu är pausad genom bland annat kontrakt som är tidsbaserade oavsett om det byggs eller inte, men även genom en risk för böter för kontraktsbrott om arbetet avslutas. Att försena och fördyra infrastrukturprojekt är olyckligt.

Att Vänsterpartiet har fått mycket att säga till om blev tydligt, inte bara i själva budgeten utan även genom Anderssons avslutning där hon nämner partiet och hur hon respekterar Sjöstedt för att ha tagit ansvar för Sverige och samarbetat. Det var en inte särskilt subtil känga mot Alliansen som inte ville samarbeta med regeringen, som om det vore en självklarhet. Det hon inte nämner är alla de vallöften som blivit svikna och hur alla de utsträckta händer har förvandlats till örfilar. Att inte Folkpartiet eller Centerpartiet samarbetar över blockgränserna handlar inte om en stenhård lojalitet, utan mer på att Löfven och Andersson flera gånger gått emot både Fp:s och C:s kärnfrågor som gör det mycket svårt för dem att faktiskt samarbeta.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund kallar budgetförslaget som ett ”jobbfientligt hafsverk”

Moderaternas Anna Kinnberg Batra menar att helheten är skadligt för svenskt arbetsliv.

Centerpartiets Annie Lööf kallar budgeten en återställarpolitik utan nyheter. Den slår hårt mot landsbygd och valfrihet. Även Lööf är övertygad om att Anderssons svartmålning av ekonomin är en ursäkt för att höja skatter och utgiftstaket.

Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne säger att denna budget ”…lägger en våt filt över investeringar och utveckling” (Dagens Industri 23/10)

Tänk er att Magdalena Andersson åker ner till Bryssel och berättar att den svenska ekonomin är usel, att ladorna är tomma och borden barskrapade. Hon skulle med största sannolikhet inte tas på allvar med tanke på större delen av EU:s ekonomiska läge idag. Det finns unikt billiga möjligheter att låna idag med de låga räntorna. Avkastningen är med största sannolikhet högre än räntan som måste betalas. Beräkningar som har gjorts visar att varje satsad krona på infrastruktur betalar sig med tre kronor. Att inte låna och använda sig av detta läge för att investera i eftersatt infrastruktur är oklokt.

Not: detta är taget direkt från budgetpresentationen i SVT 2, därav avsaknaden av källor som brukar vara närvarande. Allt är dock verifierbart genom svtplay.se

Socialdemokraterna vägrar att förhandla om Förbifarten. Eller?

I januari sade Socialdemokraterna att Förbifart Stockholm inte är en förhandlingsfråga. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) berättar till Dagens Nyheter att:

”Vi har fått garantier för att första spadtaget tas i juni, jag ser inte att det är möjligt att avbryta bygget. Om det blir koalitionsförhandlingar är jag övertygad om att det finns framkomliga vägar.”
Bygget av Förbifart Stockholm skjuts upp till den 1 maj 2015. Fram till dess ska S och MP – i stat, landsting och stad – förhandla om hur intäkterna från trängselskatten ska fördelas. Nyligen framkom det att i princip alla pengar från trängselskatten ska gå till kollektivtrafiken, vilket ytterligare försvårar för Förbifarten.

Den exakta formuleringen i överenskommelsen lyder:

”Om Stockholms läns landsting och Stockholms stad önskar förhandla om användningen av trängselskatter och/eller finansieringen av Förbifart Stockholm kommer regeringen att möta det önskemålet. Projektet fryses i väntan på att besked om önskemål om en sådan förhandling finns. Om ny uppgörelse ej nås före första maj 2015 fortsätter projektet enligt plan.” (SvD 29/9)

Innan valet fanns det inget att diskutera, Förbifarten skulle byggas och det så snart som det var möjligt. Det var ett löfte från Stefan Löfven och Karin Wanngård.

Att man måste kompromissa när man är i koalition är inget ovanligt. Att så många löften bryts efter så kort tid måste ändå vara något att uppmärksamma. De socialdemokratiska väljarna vill ha Förbifarten, precis som Alliansen, men tvingas att backa på grund utav Milöpartiet och Vänsterpartiet.

När löften inte hålls minskar förtroendet. Inte bara bland de egna väljarna, men även hos oppositionen som under andra omständigheter förmodligen hade kunnat sitta och förhandla om andra frågor. Gång på gång stängs dörrarna för samarbete med oppositionen.

Varför man inte kan stänga ner Bromma utan att det slår negativt på länet

I Veckans Affärer kunde man den 15/10 läsa att en majoritet i Stockholm nu har bestämt att Bromma flygplats skall stängas ner till förmån för bostäder.

”Givet att förhandlingarna visar att Bromma flygplats kan avvecklas utan att förutsättningarna för jobb och utveckling i regionen försämras ska staden verka för att området där Bromma flygplats idag ligger ställs om till stadsutvecklingsområdet med bostäder senast 2022”, står det i överenskommelsen mellan S, MP, V och Fi.

För det första så går det inte att avveckla Bromma utan att det påverkar Stockholm negativt. Planen som finns är att flytta trafiken till Arlanda, som redan nu ligger nära sin kapacitetsgräns. Att Arlanda dessutom ligger i tvist med miljööverdomstolen pga svikna löften spelar också in.

Lite bakgrund till Arlandas problem först. När Arlanda gavs tillstånd att bygga ut bana 3 för några år sedan fanns löften att man inte skulle flyga över centrala Upplands Väsby efter 2018, utan man skulle arbeta med kurvade inflygningar för att minska bullret över orten. Detta har de inte kunnat hålla och tvisten tas nu upp i rätten. Skulle Upplands Väsby få rätt (vilket är förhoppningarna) betyder detta att kapaciteten minskar på Arlanda eftersom inte alla flygplan klarar av kurvade inflygningar i dagsläget.

Bromma räknar med att fördubbla mängden passagerare inom kort. Inte genom fler flyg, men genom att Norwegian köper in större flygplan. Skulle denna mängd flyttas till Arlanda står man inför en rad problem. Till att börja med omöjliggör kapacitetsmöjligheterna på Arlanda den mängden flygplan och passagerare utan stora investeringar i banor och infrastrukturen. Skulle dessutom bana 3 stängas ner efter miljööverdomstolens dom saknas ännu mer för att klara av att hantera Brommas trafik.

Utöver det, om man tänker på passagerarantalet som skulle öka markant, så saknas tillräckligt goda transportmöjligheter till och från Arlanda. Redan idag är det trångt på E4:an mellan Upplands Väsby och Arlanda.

Dessutom kommer en nedläggning av Bromma att innebära problem med akut-flyg med t.ex. organ till sjukhusen i stan. Det skiljer 10 minuter flygväg mellan Bromma och Arlanda, som förespråkarna tar upp som argument att det inte gör något om flygplatsen läggs ner – men den tiden mångdubblas om man tar bil / ambulans från Arlanda istället från Bromma.

S, V, Mp och Fi ser detta som en seger och vill att alla investeringar på Bromma flygplats skall stoppas omedelbart medan utredningen pågår.

Jakob Wallenberg, VD för Investor kommenterar beslutet:
”Stängs Bromma drabbas flygförbindelserna, och då kommer Stockholm och Sverige bli mindre konkurrenskraftigt i den globala tävlan om tillväxt och jobb. Eftersom Brommas flygtoppar ligger samma tider på dygnet som Arlandas kan inte den viktiga flygtrafiken flyttas dit. Därför riskerar dagens besked att bli ett dråpslag mot svenska företag och organisationer.” (Svenska Dagbladet 15/10)

Att stänga ner Bromma och flytta trafiken är inte praktiskt möjligt. Om detta genomförs kommer Sigtuna och Upplands Väsby bli förlorarna, tillsammans med industrin. Arlanda kommer tvingas att bygga ut och få det ännu svårare att hantera kraven från kommunerna när det gäller bullerreglerna. Dessutom måste infrastrukturen kraftigt byggas ut för att kunna hantera den ökade trafiken till och från flygplatsen.

Arlanda har redan nu stora problem med kapaciteten, politikerna måste inse detta och med största förhoppning kommer förhandlingarna att visa det omöjliga i att stänga ner Bromma utan negativ påverkan för länet.

Alex Schulman förvånas över att Alliansen för en borgerlig politik

Under hela valrörelsen har de rödgröna gjort det mycket tydligt att Alliansen har nedmonterat välfärden och förstört den svenska ekonomin, trots de internationella hyllningarna Sverige har fått för hanteringen av finanskrisen. Nu måste de rödgröna bygga upp allt som alliansen, på något luddigt sätt, har förstört.

Detta har de dock svårt att göra utan stöd från just alliansen och bland annat Alex Schulman har uttryckt sig mycket upprört av det bristande stöd regeringen fått av dem.

Han skriver i Aftonbladet att oppositionspartierna borde skämmas och ta ansvar för det politiska läget.

”Hade Allianspartierna­ hållit sina löften om att ta ansvar för Sverige så skulle de ha accepterat att vi står inför ett unikt problematiskt läge och ­konstaterat att det nu är dags att lägga kon­flikter åt sidan och se konstruktivt på hur landet ska styras, för att undvika att Sverige lamslås.” (Aftonbladet 21/9)

Han fortsätter:
”Alla är kränkta och vill sitta och titta på när det går år helvete för Sverige. Jag tänker en sak om det: Fy fan för er.

Och när jag känner ”fy fan för er” så är jag heller inte ensam. Det är precis ”fy fan för er”-känslan som gör att politikerföraktet frodas i landet. Och det är just det politikerföraktet som gjort att Sverigedemokraterna i dag är Sveriges tredje största parti.”

Detta är bland det märkligaste som skrivits om det parlamentariska läget efter valet. Alex Schulman menar med andra ord att oppositionspartierna (Alliansen) inte bör vara oppositionspartier, utan att de borde ge upp sin politik och stödja Stefan Lövfen för att ge honom mandat att styra som han vill.

Varför skulle de göra detta? Varför skulle Alliansen börja föra en socialdemokratisk politik för att underlätta för Löfven? Att vara i opposition betyder inte att man slutar tar ansvar, det betyder att man fortsätter att stå upp för den politik man vill föra och gör det man anser vara bäst för Sverige.

Alliansen anser att Lövfens politik är skadlig för Sverige och att stödja hans (och till viss del Mp:s förslag, men de har som bekant inte haft mycket att säga till om) förslag skulle innebära en helomvändning inom den politik de följer och skulle leda till en identitetskris som skulle kosta dem många väljare.

Centerpartiets och Folkpartiets motstånd mot samarbete är grundat i en övertygelse och pliktkänsla gentemot sina väljare. Detta skildras dock som någonting vedervärdigt. Konstigt nog anses det ansvarslöst att inte stödja en politik och regering vars ideologi man inte delar.

Under valrörelsen kunde de rödgröna inte få nog av sina slagord om att den skadliga alliansen måste bort för att göra ett sjukt Sverige friskt igen. Nu efter valet kan man inte sluta sträcka ut sina händer och be om dess stöd.

Vem är det egentligen som har ansvaret för Sverige idag? Regeringen eller oppositionspartierna?