Höjd bensinskatt är en extra skatt på landsbygd och familj

Som bekant planerar regeringen att höja bensinskatten med 48 öre per liter bensin och 53 öre per liter diesel. Finansminister Magdalena Andersson sade i valrörelsen förra året att det inte fanns något behov av att höja dessa skatter, men eftersom Miljöpartiet är en del av regeringen tvingades Andersson att backa – de måste på något sätt finansiera alla utgifter som är planerade.

Magdabensinskatt

 

Men finansministern planerar höja skatten med ytterligare 4 respektive 5 öre. Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

På den skatten läggs sedan moms. Effekten blir att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15,30 kronor. På tio år höjs skatten med 50 procent. Notera att diagrammet nedanför visar skattebeloppet, inte den totala kostnaden då prispåslaget inte är medräknat.

Prognos över bensinskattens utveckling

Förutom de uppenbara effekterna av detta så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Exempel 1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.

Exempel 2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.

Exempel 3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter. Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.

För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.

 

Några fakta om bensinskatten (Skattebetalarna)

  • En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.
  • En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.
  • I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.
  • Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.
  • Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.
  • Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
  • Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.
  • Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.
  • Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.

KU enhällig i sin kritik mot regeringen

Konstitutionsutskottet består av politiker från alla partier. Det är därför ovanligt med en enhällig kritik från dessa. När det dessutom är 10 punkter de är helt eniga i är det än mer spektakulärt.

Konstitutionsutskottet kontrollerar att regeringen följer reglerna för regeringsarbetet. KU:s årliga granskning består av två delar. Den ena delen går ut på att kontrollera om ministrarna följt reglerna för regeringens arbete och på andra sätt handlat korrekt. Den delen bygger på ledamöternas KU-anmälningar. Den andra delen är en allmän granskning. KU går då igenom handlingar från Regeringskansliet för att se om regeringen följt lagar och praxis vid handläggningen av regeringsärendena.

KU:s granskningsbetänkande går att läsa i sin helhet här.

De 10 enhälliga punkterna är:

1. Förslaget om att upphäva kravet på vårdvalssystem i primärvården

Tidplanen för ärendet var dessutom orimligt kort

KU anser att när regeringen beredde förslaget om att slopa kravet på vårdvalssystem borde den ha inhämtat yttrande från Lagrådet och gett remissinstanserna längre svarstid. Tidplanen för ärendet var dessutom orimligt kort för att kunna ta hand om remissinstansernas synpunkter. Lagrådet har granskat hanteringen och menar att regeringen inte uppfyllt regeringsformens beredningskrav.

Regeringen har påpekat att förslaget behövde beredas snabbt, men KU tycker inte att det motiverar att rutinerna frångås. Utskottet kritiserar regeringen för de brister som framkommit.

2. Beslutet att frysa Förbifart Stockholm

KU menar att regeringens hantering inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen.

Regeringen beslutade hösten 2014 att frysa arbetet i projektet E4 Förbifart Stockholm. Skälet var bland annat att ge tid till förhandlingar med Stockholms läns landsting om omfördelning av resurser. Vid tidpunkten för beslutet kände regeringen inte till om landstinget kunde tänka sig förhandlingar. KU tycker därför att regeringen borde ha inhämtat ett yttrande från landstinget i frågan innan den tog beslutet om frysning. Det finns inget som talar för att projektkostnaderna skulle ha ökat om beslutet hade fått vänta i avvaktan på ett sådant yttrande. KU menar att regeringens hantering inte rimmar med kravet på god hushållning i budgetlagen.

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) kan inte undgå kritik för hanteringen av ärendet, enligt KU.

3. Erkännande av Staten Palestina

Efter regeringsförklaringen hösten 2014 gav regeringen bilden av att man hade tagit ställning i frågan om erkännande innan Utrikesnämnden hade haft sitt sammanträde. Regeringen hänvisade bland annat till ”vårt kommande erkännande av Palestina” och ”Sveriges erkännande av Palestina” i sin kommunikation utan att informera om den pågående beredningen i ärendet.

Det går inte att utesluta att omvärlden uppfattade ärendet som avgjort före Utrikesnämndens sammanträde och att förutsättningarna för ett samråd kan ha försämrats, enligt KU. Kommunikation borde tydligare ha speglat att det pågick en beredningsprocess.

4. Utrikesministerns information till EU-länderna om erkännande

KU har också granskat utrikesminister Margot Wallströms (S) information till EU:s medlemsländer om Sveriges kommande erkännande av Staten Palestina. Utskottet konstaterar att den information som utrikesministern lämnat inte omfattas av regeringens skyldighet att samråda med riksdagen om EU-ärenden.

Reservation från Sverigedemokraterna.

5. Beslutet att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats

När regeringen beslutade att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats fanns ett förslag från trafikutskottet som i väsentliga delar rörde samma fråga.

När regeringen beslutade att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats fanns ett förslag från trafikutskottet som i väsentliga delar rörde samma fråga. Förslaget, som var känt inom regeringen, innehöll ett tillkännagivande om att regeringen inte borde tillsätta någon förhandlingsperson när det gällde frågan om att avveckla citynära flygplatser.

KU anser att regeringen hade skäl att invänta riksdagens beslut, med utgångspunkt i den konstitutionella praxis som gäller vid hanteringen av tillkännagivanden.

6. Anställningen av en statssekreterare i Miljödepartementet

Ett pressmeddelande på regeringens webbplats om anställningen av en statssekreterare på Miljödepartementet innehöll en felaktig uppgift om statssekreterarens arbetsuppgifter. Det gick flera månader efter publiceringen innan en fullständig rättelse gjordes, och först nu har departementet infört nya rutiner för att korrigera felaktig information.

KU tycker att det är otillfredsställande att rättelsen gjordes så sent. Utskottet påpekar också att departementet borde ha inrättat de nya rutinerna långt tidigare, och förutsätter att andra departement inför motsvarande rutiner om de inte redan har gjort det.

7. Statens finansiering av Medelhavsinstituten

Enligt KU har det framkommit att den slopade statliga finansieringen skulle få långtgående konsekvenser för instituten.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2015 att bidragen till Medelhavsinstituten skulle minska, vilket innebar att statens finansiering skulle slopas. Detta ingick i regeringens beräkning av utgiftsramarna för 2016–2018.

Enligt KU har det framkommit att den slopade statliga finansieringen skulle få långtgående konsekvenser för instituten. KU framhåller att även om tiden för att bereda budgetpropositionen är knapp i samband med ett regeringsskifte så ska regeringen hämta in de upplysningar och yttranden som behövs. KU anser att regeringen i det här fallet inte uppfyllt beredningskravet i regeringsformen.

8. Klimat- och miljöministerns uttalande i frågan om licensjakt på varg

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) gjorde ett uttalande i samband med att Naturvårdsverket beslutade att delegera beslutsrätten av licensjakt på varg till länsstyrelserna. KU anser att ministerns uttalande kan uppfattas som en kritik i efterhand mot Naturvårdsverkets beslut. Det går heller inte att utesluta att uttalandet tog upp frågor som var av betydelse för länsstyrelsernas beslut om licensjakt och Naturvårdsverkets prövningar av överklaganden av länsstyrelsernas beslut.

9. Statsministerns uttalanden i samband med riksdagens budgetbeslut

KU har granskat statsminister Stefan Löfvens (S) uttalande hösten 2014 om att han och regeringen skulle avgå om allianspartiernas budget skulle vinna i budgetomröstningen den 3 december. KU framhåller att en regering som ställt en så kallad kabinettsfråga inte har en konstitutionell förpliktelse att avgå vid ett voteringsnederlag. Det måste finnas utrymme för en regering att i svåra parlamentariska lägen göra nya politiska bedömningar och frångå tidigare uttalanden. Utskottet anser att statsministern har handlat på ett sätt som är förenligt med grunderna för det parlamentariska systemet.

Reservation från Sverigedemokraterna.

10. Infrastrukturministerns agerande avseende EU:s fjärde järnvägspaket

Vid ett möte i ministerrådet om EU:s fjärde järnvägspaket tog inte infrastrukturminister Anna Johansson (S) upp aspekten om successiv marknadsöppning för persontrafik. Successiv marknadsöppning ingick i den ståndpunkt som ministern hade förankrat i EU-nämnden. KU betonar att det är viktigt att en förankrad ståndpunkt fullföljs fullt ut i rådet och att rapporter från rådsmöten korrekt speglar vad som föregick på mötet.

 

Att 10 enhälliga punkter kommer efter knappt ett halvår vid makten visar på det besvärliga läge regeringen befinner sig i. Den socialdemokratiska nyhetstidningen Aftonbladet försöker tona ner kritiken och menar att det är ett drev mot Åsa Romson och menar att de borgerliga politikerna försöker urholka förtroendet för regeringen.

Problemet med det resonemanget är dock den enhälliga kritiken från KU, där även miljöpartister och socialdemokrater är närvarande. Det behövs inget försök till att urholka ett förtroende som redan är på upphällningen – det sköter regeringen gott på egen hand.

Sätt stopp för fackets maffiametoder

Idag publiceras en debattartikel mot (LO)fackets metoder i Nyheter24. Åtta debattörer skriver att de har tröttnat på att facket använder sina muskler för att tvinga småföretagare i konkurs. 

http://nyheter24.se/debatt/797560-satt-stopp-for-fackets-maffiametoder

Klicka på länken ovan för att läsa debattartikeln i sin helhet.

Fackförbundet Livsmedelsanställdas förbund tvingar småföretagare mot ruinens brant med blockader och stämningar. De motarbetar fri företagsamhet och de samhällsviktiga småföretagen vågar inte anställa. Vi har fått nog och tänker manifestera för den svenska drömmen. Vi står upp för den lilla människan mot de stora mäktiga fackförbunden. Dags att säga ifrån.

De två ägarna till Ingeborgs bageri i Linköping försöker skapa något för att de ska kunna leva ett bra liv, tjäna sina egna pengar och kunna anställa fler personer. Verksamheten går med förlust och de väljer att avstå lön för att satsa på företaget. Det här är två människor som vill vara med och bidra med nya jobb och skattepengar till vår gemensamma välfärd.

Dessa människor är inte ensamma. De finns eftersom Sverige är ett fantastiskt land, ett land där drömmar kan förverkligas och möjligheterna är stora. Men vi måste värna om den utvecklingen. Vi behöver fler människor som vågar förverkliga sina drömmar. Vi behöver fler människor som Sema och Ahmed Mehdi som vågade riskera sin egen ekonomi för att skapa jobb för sig själva och för andra.

Men nu är LO-förbundet Livs på väg att krossa både dem och deras drömmar om ett bättre liv genom en stämning på 650 000 kronor, varav 250 000 kronor som ska gå till fackförbundets egen miljardindustri. Om Arbetsdomstolen går på deras linje kommer bageriet med stor sannolikhet att gå i konkurs.

Fackförbundet Livs har utsatt detta företag för en hetsjakt, med ett enda syfte: att tvinga dem teckna ett kollektivavtal – som är ett frivilligt avtal att ingå. Vi har avtalsfrihet i det här landet – Det vill säga att man har friheten att bestämma vem man vill ingå avtal med och vilka avtalsvillkor som ska gälla. I dag har 60 % av landets företagare inte kollektivavtal.

Om Sverige ska fortsätta vara ett land där drömmar och ambitioner kan förverkligas så måste människor ges möjligheten att fritt få bestämma över sina egna liv.

Det är företagare som driver vårt samhälle framåt. Det är kreativa människor som kan skapa jobb och möjligheter. De senaste tjugo åren har fyra av fem jobb skapats i små företag. Vi behöver fler företag som skapar fler jobb och i sin tur motar bort arbetslöshet och skapar skatteintäkter till välfärden. Det är småföretagarna som satsar sin egen fritid och avstår sin lön, sina kvällar, helger, semestrar och luncher. För att de tror på sin idé, för att de tror att de kommer att lyckas. Men i vägen står fackförbunden med sina miljardimperier, redo att krossa alla som inte gör som de säger. I dag är det småföretagen som är David och fackförbunden som är Goliat. Den lilla människan mot den stora makten och de enorma resurserna.

Många av oss har fått nog. Vi är vänner av Alliansen som vill se en förändring. Vi kan inte acceptera att en fackförening kan sätta dylikt i system genom att försätta företag i konkurs.

Vi är vänner av en politik med minskad statlig styrning, där målsättningen är att individen kan få leva ut sina drömmar. Vän av en politik där alla människor ska känna sig fria och få ta eget ansvar, precis som två kreativa företagare gjort i Linköping.

Därför planerar vi att anordna en borgerlig högtidsdag, en dag fylld av aktiviteter för alla oss som ser att en politik baserad på vad som är bäst för dig och mig också är bäst för hela vårt land.

En dag för alla; företagare, anställda, studenter, arbetssökande, personer med funktionsnedsättning, unga och gamla.

En frihetens och Alliansens dag. En hyllning till den svenska drömmen.

Micke Nylander (FP),
Alexander Guzman Ortiz (Politikdelen),
Rebecca Weidmo Uvell (SlösO),
Andreas Greén (KD),
Emelie Lundgren,
Per Lönnström,
Helen Kristoffersen (M),
Sarah Bilstrup Søndergaard (M)
– Alliansvänner!

Alliansen planerar att slänga ut Löfven i förtid

Den som har hängt med i debatterna och nyheterna på senare tid kanske redan anat detta. Att Decemberöverenskommelsen endast är ett steg i en riktning som leder till ett omval innan 2018.

Om man lyssnar på Anna Kinberg Batra när hon pratar om oppositionsläget och målet att vinna nästa val så upptäcker man att hon ALDRIG säger att de ska vinna valet 2018.

Det hon, och de andra inom Alliansen, säger är att de förnyar sin politik tillsammans med Alliansen för att SENAST 2018 ta över makten.

”Vi får se när nästa val blir. Senast i september 2018.” (Aftonbladet 27/4 – 2015)

”Det bästa och viktigaste sättet att stoppa rödgröna skattehöjningar är att byta regering. Vi behöver bli starkare efter valet i höstas, och Sverige behöver en bättre regering senast 2018.” (Svt 27/4 – 2015)

”Nu börjar vi ladda för valseger senast 2018!” (Dalamoderaten #1 2015)

”Jag tycker att det är viktigt att det är ordning och reda, att den som har störst underlag också kan regera landet. Det hoppas jag blir vi, senast 2018.” (Svt 20/4 – 2015)

”Min bedömning är att nära vi kommer till nästa val 2018 eller dessförinnan då kommer Alliansen att vara ett enat alternativ som går fram för att återta regeringsmakten.” (Aftonbladet 30/9 – 2014)

Utöver detta finns det många uttalanden i nyhetsprogram, debatter, agenda o.d. där samma ordval används gång på gång. Det är senast 2018 alliansen ska överta regeringsmakten från en regeringsoduglig rödgrön röra.

Det kan mycket väl vara en anledning till varför Alliansen ställde sig bakom Decemberöverenskommelsen. De låter helt enkelt regeringen gräva sin egen grav, full av löftessvek och höjda skatter. När dessa väl har sjunkit in hos de rödgröna väljarna kommer opinionen att dala, för framför allt Socialdemokraterna. Detta fall har redan börjat. De är nu nere i 27,4%, det lägsta stödet de haft sedan 2012.

Fortsätter regeringen att (miss)sköta sig på detta sätt och håller samma linje är nog ett omval inte speciellt långt borta. Frågan är nog mer om alliansväljarna har det tålamodet att vänta – Decemberöverenskommelsen tär på väldigt många nerver och risken finns att väljare tappas till SD.

Socialdemokraternas dolda agenda

Nu ska det skrivas om något som alltid anses vara kontroversiellt, nämligen flyktinginvandringen. Denna ska tydligt särskiljas från arbetskraftsinvandringen på så sätt att flyktingar inte aktivt har valt att lämna sitt hemland, utan gör det för att de måste. Hur detta kopplas till Socialdemokraterna framgår närmare slutet.

Migrationsverket har presenterat en rapport som visar att flyktingströmmen till Sverige kommer ligga på ca 300.000 personer på 3 år. Detta innebär en stor press på det svenska sociala skyddsnätet som naturligtvis ska gälla alla som behöver detta.

Att det kommer en stor mängd flyktingar till Sverige behöver inte i sig betyda några större problem och de som behöver hjälp ska heller inte nekas detta. Problemet uppstår av hur Sverige idag är uppbyggt.

Vi har idag, förutom en bostadsbrist, en stor brist på enklare arbeten. Den svenska arbetsmarknadspolitiken – från höger till vänster – har i huvudsak två lösningar på hur en person som står långt ifrån arbetsmarknaden ska kunna komma in. Genom utbildning eller genom subventionerade jobb, men med avtalsenliga löner.

Den som föreslår att vi också borde skapa möjligheter för fler enklare jobb med lägre lön möts ofta av ett ”sådana jobb vill vi inte se i Sverige”.

I en intervju förra året svarade till exempel dåvarande statsminister Reinfeldt på frågan om de mini-jobs som Tyskland har infört kan vara något för Sverige: ”Den typen av jobb har vi inte valt i Sverige.” (Lag-Avtal 2/3 – 2015).

Tittar man sedan på flyktingarna som kommer till Sverige ser man tydligt varför detta kan bli problematiskt. Enligt migrationsverket så saknar 50-60% av syrianska flyktingar utbildning över grundskolan medan 60% av den totala somaliska befolkningen är analfabeter varav 85-90% som söker sig till t.ex. Finland är analfabeter. (Svenska Yle & Röda korset).

Alla dessa, som stannar mer eller mindre, permanent behöver en sysselsättning för att komma in i samhället. Men det finns alldeles för få enkla jobb för dessa – som kommer leda till ett utanförskap.

Så vad har då detta med just Socialdemokraterna att göra?

Valforskarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet har i en ny bok (Väljare, Norstedts Juridik) studerat väljarnas allmänna politiska kunskap och hur de röstade vid valen 1985 till 2002 genom väljarundersökningar.

”Om alla röstade som de politiskt mest kunniga skulle socialdemokraterna tappa stöd och folkpartiet vinna röster”, säger Sören Holmberg, professor i statsvetenskap. (SvD 27/5 – 2004).

Socialdemokraterna får vid samtliga sex riksdagsval mellan 1985 och 2002 större stöd av okunniga väljare än av kunniga. Motsvarande valforskning i USA visar att demokraterna tjänar ungefär 2 procentenheter på den så kallade okunskapseffekten.
Och det är tvärtom för folkpartiet och moderaterna. Det innebär också att en kunskapshöjning hos väljarna skulle gynna kunna främst Folkpartiet och missgynna Socialdemokraterna.

För vänsterpartiet visar utvecklingen mellan 1985 och 2002 att partiet fått mer och mer stöd bland okunniga väljare när partiets väljarbas breddats. Samma utveckling har mp.

Det är med andra ord inte helt orimligt att Socialdemokraterna, som inte längre är det självklart statsbärande partiet, är för ett mycket stort flyktingmottagande då det kommer gynna deras valresultat i framtiden.

Vill man samtidigt vara extra cynisk kan man även se deras gemensamma slag mot företagsamhet och enkla jobb (ROT försämras, RUT försämras, skatt på arbete höjs, höjd A-kassa o.d.) som ett steg i en riktning som gynnar röda partisympatier då det är de mest utsatta som drabbas och får det svårare.

Hur mycket mer klarar Socialdemokraternas väljare?

Är man inte förberedd är man oförberedd. Denna mening yttrades flitigt av Fredrik Reinfeldt under den gångna valkampanjen när han pekade på att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick till val tillsammans – men ändå inte. Han menade att en röst på de rödgröna är en röst utan substans, man vet inte vad man får för den.

Vad har man då egentligen fått för den? När man tittar på vad Socialdemokraterna, som ändå är det största partiet, gick till val på och vad som har skett är det en dyster läsning.

  1. Socialdemokraterna och Miljöpartiet började med att bryta friskoleöverenskommelsen för att tillmötesgå Vänsterpartiet, vars stöd var nödvändigt för att ha regeringsmakten – trots att V inte satt i regeringen.
  2. Under tumultet efter valet, när det visade sig att de sakna det regeringsunderlag som krävdes för att få igenom en budget så bröt man mot grundlagen om att gå till Talmannen och kravet att det ska gå tre månader efter att riksdagen har samlats innan man utlyser nyval, genom att säga att Stefan Löfven skulle utlysa ett extra val så fort den tiden hade gått.
  3. Sedan hade man inget extra val.
  4. Stefan Löfven meddelade att han tänkte avgå om regeringens budget skulle falla.
  5. Han meddelade även att han inte tänkte regera på någon annans budget.
  6. Kort därpå bröt S sina vallöften om Bromma Flygplats för att tillmötesgå Miljöpartiet. ”Jag kommer aldrig att gå med på att stänga flygplatsen”, sade Löfven innan valet.
  7. Därefter bröt de löftet om Förbifart Stockholm, även detta för att tillmötesgå Miljöpartiet. ”Vi har fått garantier för att första spadtaget tas i juni, jag ser inte att det är möjligt att avbryta bygget”, sade finansborgarrådet Karin Wanngård (S) innan valet.
  8. Sedan bröt man med sin egen energipolitik och Stefan Löfvens löften om kärnkraften.
  9. Sedan bröt man löftena om jobbskatteavdragen. För att kunna klara sina ökade utgiftsbehov trots att man sa att man inte skulle röra dessa innan valet.
  10. De bröt även mot pensionsöverenskommelsen, som funnits i över 20 år, genom att bjuda in Miljöpartiet utan de andra partiernas vetskap eller medgivande.
  11. De bröt mot principen om att förankra viktiga utrikespolitiska beslut i UD, och med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU när de ensidigt, villkors- och kravlöst erkände Palestina, efter krav från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
  12. Sedan bröt man med det avtal som en socialdemokratisk tidigare regering ingått för Sveriges del. Och man bröt mot Arabvärlden liksom man brutit mot Israel. Men värre än så, man bryter principen om att Sverige ska vara tydligt och klart i sin kritik mot förtryck av mänskliga fri- och rättigheter, vare sig det är Saudiarabien eller Kina. Nu är man tyst om Kina precis som man har tystnat inför Saudiarabien.
  13. Sedan bröt man mot upprepade och allvarliga löften om att inte ändra budgetpolitikens brett förankrade balansmål. För att kunna öka utgifterna som de alla vill genom att ta bort överskottsmålet och införa ett balansmål istället.
  14.  All bränsle skattehöjs, efter krav från Miljöpartiet.
  15. De bröt även mot upprepade löften om att inte röra RUT vars tak halveras, läxavdraget försvinner, städavdraget begränsas, och ROT vars avdragsgilla del minskas med 20%. Något som Vänsterpartiet velat hela tiden.

Det sistnämnda är dessutom extra intressant eftersom sänkningen från 50% till 30% endast kommer att påverka låg- och medelinkomsttagare.

10922279_10153330075914341_2095866599657775730_o

Källa: Centerpartiet

Det betyder med andra ord att man måste spendera mer pengar för att få samma avdrag eftersom taket inte har förändrats, endast hur många procent man får dra av.

11080344_788174937946010_2092501745599896599_o

Källa: Socialdemokraternas Twitter

ROT förändrades och RUT fick fler kängor än bara en halvering. Läx-RUT försvinner helt. Detta tillsammans med den slopade sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga blir en dubbelstöt. Eftersom det är till största delen unga studenter som arbetar med läxläsning får nu dessa företag det mycket svårt. De ungdomar de anställer blir dubbelt så dyra att ha kvar samtidigt som det blir dubbelt så dyrt att få ut dem på uppdrag.

Sammantaget ser man ett parti som inte var förberett innan valet och som nu tvingas till det ena löftesbrottet efter det andra, samtidigt som man pratar om hur bra dessa reformer är. 

Socialdemokraterna, och regeringen, är en bidragande faktor till det växande politikerförakt som finns i Sverige.

 

Vinststopp i välfärden innebär början på en nedmontering av den, del 2

Regeringen har nu tillsatt en utredning om vinster i välfärden. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) talar helt enkelt mot bättre vetande när han driver på den nya utredningen.

Redan den 8 oktober skrev jag om hur vinststopp i välfärden är början på en nedmontering av den. Där tas den kommande utredningen upp och hur fokuset istället för att ligga på kvalitet ligger på hur man ska begränsa vinstuttag.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) meddelande tillsammans med Jonas Sjöstedt (V) på DN Debatt den 5 mars att en utredning om vinster i välfärden tillsätts. Det är utan tvekan det mest företagarfientliga och insiktstömda besked som kommit från den nya regeringen. Inte sedan debatten om löntagarfonder på 1970- och 1980-talen har ett så flagrant angrepp på företagande kommit från regeringshåll. Björn Hasselgren, teknisk doktor som forskar om effektivitet i offentlig sektor på Kungliga Tekniska Högskolan vänder på Jonas Sjöstedts ord om att det ska bli ett slut på dem som ”leker affär”, men att vi nu har en regering som vill ”leka regering”.

Efter att den förra regeringen gjorde en ägarprövningsutredning kom tre underrapporter som samtliga underkände i stort sett alla de argument regeringen och Vänsterpartiet har för att stoppa vinsterna. Dessa tre rapporter står att finna nedan.

Det direktiv som dessa beställningar från utredningen grundade sig på har återkallats av den nuvarande regeringen. Ägarprövningsutredningen hade dock redan lagt ut beställningar till externa konsulter för att besvara dessa frågeställningar från juridisk och ekonomiska utgångspunkter.

Det är inte konstigt att den sittande regeringen ville stoppa dessa utredningar då de egentligen vet att de är inne på en bana som är skadlig för svensk välfärd och ekonomi, men drivs mer av ideologiska idéer än faktabaserad pragmatism.

Även Almega bad KMPG att göra en utredning om detta i höstas. Almega bad KPMG att analysera konsekvenserna av att bolag inom välfärden skulle tvingas omvandlas till bolag med särskild vinstbegränsning. Rapportens slutsats är att det skulle få negativa konsekvenser på en rad olika områden som sammantaget sannolikt leder till att den mångfald av aktörer och som idag finns inom välfärden försvinner.

De viktigaste anledningarna till att bolagsformen AB(svb) motverkar incitament att starta, driva och utveckla företagen är bland annat att:

  • Ingen eller begränsad möjlighet till återbetalning på ägarens investerade tid, kunskap och kapital. (Varför skulle då en entreprenör satsa allt på att göra ett så bra arbete som möjligt?)
  • Svårigheter att resa externt kapital inklusive begränsade möjligheter till banklån i en bransch som av långivarna redan anses ha hög risk på grund av framtida intäkter.
    Potentiella svårigheter att sälja företaget samt begränsade möjligheter att få avkastning på det värde som bolaget har skapat.
  • Kraven på ägarnas likviditet samt ägarens förmåga och vilja att ta risk blir därmed betydligt högre i ett bolag med särskild vinstbegränsning blir därmed betydligt högre än i ett vanligt aktiebolag. Det i kombination med lägre potentiell avkastning leder sannolikt till minskad mångfald i välfärden.

Rapporten kan laddas ner i sin helhet här (i pdf-format) för den som vill analysera resultatet närmare.

Ett kommunalägt bolag som drivs av skattepengar saknar det incitament som privata aktörer har när det kommer till kundnöjdhet och intresset av att finna nya och utvecklande lösningar. Ett privat företag står alltid inför risken att konkurreras ut om kunderna lämnar, men detta behöver inte statligt ägda bolag tänka på och riskerar således att stagnera.

Som nämndes i det förra inlägget så bör man istället reglera genom kvalitetskrav. Håller ett företag en bra kvalitet spelar det ingen roll om ägarna kan plocka ut mångmiljonbelopp i vinst varje år genom utdelningar. Bekämpa dålig kvalitet, inte pengarna. Kvalitetskraven behöver bli tydligare och kontinuerliga kvalitetsmätningar av leveranserna borde redovisas för skattebetalarna kontinuerligt så att man kan göra rationella val av välfärdsleverantörer.

Ardalan Shekarabi (S) har således flera utredningar att luta sig tillbaka på, som enhälligt fördömer vinstförbudet, men väljer ändå att göra en ny utredning på sina villkor. Detta är inte seriöst och visar på hur han handlar mot ett bättre vetande. Agerandet kan inte ses som något annat än att Jonas Sjöstedt har tagit ett rejält skamgrepp på regeringen och vet hur viktigt det är för dem att hålla sig väl med honom för att ha en chans att vinna framtida budgetomröstningar i och med Decemberöverenskommelsen.

Magdalena Andersson är inte trovärdig

I söndagens Agenda var finansminister Magdalena Andersson (S) gäst och skulle tala om överskottsmålet – eller rättare sagt avgången från detta mål. Hennes framträdande gav ett oerhört osäkert intryck där större delen av intervjun gick ut på att berätta hur allting är Moderaternas fel, egentligen.

Alla minns nog hur Andersson berättade hur ladorna är tomma och reformutrymmet minimalt, i det land som tillhör toppsiktet av stabila ekonomier i Europa under en global finanskris. Detta bör man påminna om när andra pekar på den låga tillväxt vi haft de senaste åren. Vi har haft en tillväxt och sänkt statsskuld i en tid där många länder hamnat i motsatt situation. 

Nu menar Magdalena Andersson att ladorna inte är så tomma ändå, de är till och med så fulla att vi inte behöver ett överskottsmål längre. Ett överskottsmål syftar till att bygga en buffert inför kommande lågkonjunkturer eller oförutsedda utgifter. En buffert som ska fungera som krockkudde om något händer.

Fast ändå inte. Magdalena Andersson menar samtidigt att eftersom Alliansen redan har tömt ladorna så behöver man inte ha ett överskottsmål längre. De klarade inte av att nå det, och Andersson själv berättar att det inte kommer att nås inom en överskådlig framtid. Eftersom de inte klarar av att nå målet så är det lika bra att ta bort det. Förvirrande.

Utöver det lovade Andersson att överskottsmålet skulle vara kvar. Detta som nu händer är exakt det som f.d. finansminister Anders Borg (M) varnade för. Tyvärr valde många att inte lyssna.

Anderssons slarviga anklagelser om att allt är Moderaternas och Alliansens fel är beklämmande och förtar mycket av det förtroende som fanns kvar för henne. EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) formulerade sig väl efter söndagens Agenda:

”Å ena sidan vill hon hävda att ekonomin underminerats av alliansen. Mot detta står att Sverige är det enda landet i EU som för varje år från 2006 till 2014 minskat statsskulden, ner till nivåer som är unikt låga i Europa och i världen.

Å andra sidan vill hon hävda att de offentliga finanserna nu är i en sådan ordning av stabilitet att man inte längre behöver det mål som har lett till att vi har unikt stabila offentliga finanser i Europa.

Å tredje sidan menar hon att alliansen visserligen underminerat och förött de offentliga finanserna samtidigt som allting nu ändå ser lite bättre ut än för ett halvår sedan vilket gör att hon av det skälet anser att överskottsmålet kan avskaffas.

Å fjärde sidan menar hon att hon under tiden i finansdepartementet har sett hur mycket värre det är ställt med de offentliga finanserna än vad hon trodde i höstas, då ladorna var tömda men ändå inte så tömda som hon trodde då eftersom de är lite mindre tömda än vad det såg ut för henne då.

Å femte sidan vill hon nu skapa stabilitet i de offentliga finanserna genom att hålla kontroll på utgifterna genom att förändra målet så att utgifter och underskott kan ökas eftersom det är svårt för henne att hålla målet, och det var det ju ändå för alliansregeringen också även om, som sagt, ladorna inte var så tömda och de offentliga finanserna så stabila att man inte behöver det mål som har gjort dem stabila.”

Det är en mörk stund för svensk politik, som inte kommer göra annat än spä på det politikerförakt som redan har brett ut sig. En politiker i en av de högsta positionerna försöker rättfärdiga att göra tvärtom det hon lovade för bara ett halvår sedan, som skyller ifrån sig på andra och som hellre pekar på vad den förra regeringen misslyckades med istället för att stå upp för sin egen politik.

Ladorna är mindre tomma nu än för ett halvår sedan, säger Magdalena Andersson.

Den sittande regeringen har inte gjort några större reformer alls, förutom att flagga för höjda skatter och avgifter – och regerar just nu på en alliansbudget.

Intressant uttalande.

Sanningen är valfri inom kommunpolitiken

I Upplands Väsby, norr om Stockholm, finns två kommunala bostadsbolag. Väsbyhem och Bo i Väsby. Bo i Väsby knoppades av från Väsbyhem 2011 med motivet att bilda ett nytt allmännyttigt bostadsbolag för att öka konkurrensen och stimulansen för att få fram fler bostäder.

Nu ska Bo i Väsby säljas (Dagens Fastigheter 5/2 2015) för att få in pengar till kommunen – det vill säga finansiera vallöften. Detta i sig är inget konstigt, om det inte vore för underlaget till beslutet.

Enligt den sittande majoriteten – som är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och det lokala partiet Väsbys Bästa – dras BoV med en hög kostnadsmassa och går dåligt.

Bokslut

Bokslut för Bo i Väsby

I bokslutet ser man hur BoV har positiva resultat sedan start med hög (för hög?) kassalikviditet och stabil soliditet.

Jämfört med andra kommunala bostadsbolag inom Stockholms Län:

Tyvärr presenterar varken Väsbyhem, Stockholmshem eller Svenska Bostäder sin likviditet, men vid en snabb jämförelse med andra kommunala bostadsbolag inom Stockholms Län är det tydligt att Bo i Väsby är stabila och argumentet om dålig hållbarhet är något man kan ifrågasätta.

När man frågar vidare visar det sig att Socialdemokraterna hade ett medlemsmöte kort innan förslag till beslutet lades. Detta möte var tänkt att ge mer information om en eventuell försäljning, men istället framgår det att ett beslut måste tas där och då.

Anneli Andersson Shamsizadeh (S), som var vice ordförande i Socialdemokraterna, fick inte denna information innan mötet eller information om att ett möte redan hade hållits med Hyresgästföreningen kvällen innan. På två timmar, utan tydligt underlag, beslutades det att BoV skulle säljas. Shamsizadeh avgick i protest och lämnade alla sina politiska uppdrag eftersom hon inte ansåg att man inte kan ta ett såpass stort beslut så begränsad tid utan alla medlemmar närvarande.

Anneli Andersson Shamsizadeh - Bo i Väsby 2 timmar till beslut

När detta uppdagades berättade Suzanne Granqvist Enell (S), ledamot i kommunfullmäktige, att det finns en PwC-rapport som visar på att allt annat än en försäljning av bolaget vore oansvarigt.

Suzanne Granqvist Enell - PwC BeslutsunderlagOm PwC gjort en utredning som visar att BoV:s framtida bärkraft är dålig och att en försäljning är nödvändig är det märkligt att Shamsizadeh inte nämnde den vid sin avgång. Vid en telefonkontakt med PwC tydliggjordes det att att en sådan utredning inte finns.

Vid det laget kontaktades Upplands Väsbys kommun med en begäran att få ut rapporten från PWC. Svaret från kommunen blev att en sådan rapport inte finns.

PwC rapporten finns inte email

Länken pekar på protokollet bifogat som länk ovan

Det finns ingen rapport, och det som finns har redovisats muntligt och var internt mellan Väsbyhem, kommun och BoV. Det står även i protokollet att det är bland annat Väsbyhem som varit en diskussionspartner, men det framgår inte vilka andra som medverkat och i vilket syfte. Att underlaget har presenterats muntligt framgick efter nedanstående artikel i lokaltidningen.

Suzanne Granqvist Enell - PwC Beslutsunderlag 5

Suzanne Granqvist Enell menar med andra ord att de fattar beslut utifrån muntliga dragningar som medborgarna inte kan begära ut, granska eller analysera. Ett beslut av denna omfattning bör ha ett väl underbyggt underlag, annars skulle teoretiskt sett vem som helst kunna lämna muntliga rekommendationer som ger allvarliga konsekvenser för kommunen.

Artikeln i lokaltidningen, Vi i Väsby, ifrågasätter utredningen i slutet av februari.

pwC-rapporten_som_inte_fanns

Det artikeln däremot missar är den riktiga skandalen, att Suzanne Granqvist Enell har information som är allmän handling som besluten är baserade på och som hon påstår går att begära ut när så inte är fallet. Underlagen som är beslutsgrundande lämnas inte ut, eller existerar inte vilket i sig kan vara ett lagbrott.

Intressant är även att det tydligt står i dokumentet att syftet med försäljningen är att påverka nettoresultatet i kommunen. Det indikerar att den sittande majoriteten behöver medel för att finansiera sina vallöften.

Efter allt detta dök det plötsligt upp en PwC-rapport. Men denna är daterad till den 25/2, dvs över två veckor efter att den efterfrågats och talar endast om att sälja och maximera vinsten.

PwC rapporten som finns

Detta leder endast till ytterligare frågor.

  • Finns det något underlag som pekar på alternativa lösningar?
  • Vilka alternativ har diskuterats och hur har dessa diskussioner gått?
  • Eftersom BoV går med positivt resultat sedan start, är syftet med försäljningen egentligen att finansiera vallöften?
  • Hur kan man ta ett beslut om att sälja ett kommunalt bolag baserat på en muntlig redovisning där medborgarna inte kan begära ett skriftligt underlag som man kan analysera?
  • Finns det någon dokumentation från Socialdemokraternas medlemsmöte där PwC har hållit den påstådda dragningen att de gjort bedömningen att Bo i Väsby AB:s framtidsutsikter är så dåliga att en försäljning är det enda ansvariga?

Att de lokala tidningarna väljer att inte ta upp detta mer än att låta en oppositionspolitiker anklaga den sittande majoriteten för lögn är beklagligt. Det förtar effekten av vad de styrande politikerna i Upplands Väsby har gjort och minskar det oerhört allvarliga i att undanhålla information om viktiga beslut. Att en oppositionspolitiker inte är nöjd med de som styr hör till vanligheterna och är ingenting som får gemene man att höja på ögonbrynen.

Edit: Efter att detta publicerats har Suzanne Granqvist Enell gått ut med en ursäkt. PwC-rapporten var inte skriftlig utan presenterades enbart muntligt. Detta i sig är även det anmärkningsvärt. Beslutsunderlaget är fortsatt tunt och bör inte vara en grund för en såpass stor affär för kommunen.PwC-rapporten fanns inte - Suzanne

Regeringens dubbelstöt mot ideella slår mot de svaga

Regeringen har nu utdelat en dubbelstöt mot civilsamhället som slår mycket hårt mot de ideella organisationerna som finns runt om i landet. Anledningen kan inte vara annat än ett behov att fylla på statskassan för att finansiera de enorma utgifter som väntar när de ska genomföra alla kostsamma vallöften de hade innan valet.

Det började med att alla organisationer som bedriver ideell second hand-verksamhet för att finansiera sina projekt nu tvingas betala moms på 25% på det de säljer.

Till exempel har detta lett till att Stockholms stadsmission räknar med att momsen kommer att kosta verksamheten 13 miljoner kronor, och har redan tvingats lägga flera verksamhet på is. (Världen Idag, 02/06 – 15)

Men andra ord vill regeringen att organisationerna ska betala moms på andra hands varor som redan har momsbeskattats en gång tidigare. Det blir märkligt att betala moms för samma vara två gånger när det enda de säljer är varor de fått som gåvor.

Utöver detta kom nyligen ett beslut om att avskaffa gåvoavdraget. Avdraget har på många sätt varit en succé. Under 2013 gav omkring 716 000 personer bort sammanlagt 1,3 miljarder kronor till olika organisationer som har godkänts som gåvomottagare. ”Det här är inga kaffepengar, utan detta besked från regeringen drabbar verkligen alla de organisationer som varje dag hjälper de mest utsatta i samhället.” säger Aron Modig som är riksdagsledamot och skattepolitisk talesman för Kristdemokraterna. Detta beslut är planerat att slå i kraft den 1 januari 2016.

Det här är inga kaffepengar, utan detta besked från regeringen drabbar verkligen alla de organisationer som varje dag hjälper de mest utsatta i samhället.

Motiveringen till detta beslut står att läsa i budgeten de lade i höstas, där står ”Regeringen anser att understödjande av ideell verksamhet inte är en uppgift för skattesystemet” och att välgörenhet kan och får inte urholka den gemensamma välfärden. Vilket är mycket intressant då det redan går stora pengar i bidrag till de mest utsatta i samhället som behöver ett socialt skyddsnät, men ideella föreningar ska inte främjas och ges möjlighet att avlasta detta.

I och med Decemberöverenskommelsen kommer inte oppositionen att rösta ned dessa förslag och visar redan på den mörka sidan av den kritiserade överenskommelsen och frågan är hur diskussionerna går i deras led när förslag på förslag som kommer att försämra möjligheterna för företag, arbetstagare och nu ideella föreningar presenteras på löpande band.