Ministrar döms efter olika måttstockar

Det har nog inte gått någon förbi att Kaplan tvingades avgå härom dagen. För regeringen Löfven var det ett svårt beslut och speglar tydligt det ojämlikhet som finns i hur man bedöms beroende på vilket parti man tillhör.

Nedan kommer en genomgång av Löfvens ministrar och om de fortfarande fått sitta kvar efter det som avslöjats. Efter denna kommer en liknande från regering Reinfeldt, men med fokus på just de ministrar som fått avgå – och varför.

REGERING LÖFVEN 2014-2016


Namn: Stefan Löfven (S)
Ministerroll: Statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 20
Skandal: Ansvarig för nedanstående


Namn: Kristina Persson (S)
Ministerroll: Strategi- och framtidsfrågor
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
Levt tidigare liv
Skattesmitning


Namn: Ylva Johansson (S)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förnekar LO + S = Sant


Namn: Magdalena Andersson (S)
Ministerroll: Finansminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Ljög om överskottsmål,
– Ljuger om inkomster för att höja skatter,
– Ljuger om Sveriges ekonomi


Namn: Ardalan Shekarabi (S)
Ministerroll: Civilminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förskingrat SSU-pengar


Namn: Alice Bah Kuhnke (Mp)
Ministerroll: Kultur- och demokratiminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Hypotetiska frågor,
– Saknar helt erfarenhet,
– Läser barnbok för utskott


Namn: Åsa Romson (Mp)
Ministerroll: Klimat- och miljöminister. Vice statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 5
Skandal:
– Målar med giftig färg,
– Dumpar avloppsvatten,
– Giftig oljepanna,
– Ej vise statsminister,
– Anställde knarksmugglare,
– Jämförde flyktingkatastrof med Auschwitz,
– Skickade restaurangnota till skattebetalarna,
– Oroas för inställt klimatmöte efter terrordåd i Paris,
– Vita män är inte människor,
– Lägger sig i vargjakten


Namn: Anna Johansson (S)
Ministerroll: Infrastruktur
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Kallar stoppet av Förbifarten « liten fördyring »,
– Ministerstyr Trafikverket,
– Köpte kläder på lunchkvitto


Namn: Mehemet Kaplan (Mp)
Ministerroll: Fd. Bostads- och stadsbyggnadsminister
Avgått: Ja
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Äter middag med högerextrema,
– Jämför jihadister med frivilliga till finska vinterkriget,
– Bjuder in islamister och antisemiter,
– Diskuterar utrikespolitik i Turkiet,
– Reser till Hong Kong via Istanbul


Namn: Sven-Erik Bucht (S)
Ministerroll: Landsbygdsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Köttkonsumtion inget miljöproblem,
– Bygger utan bygglov


Namn: Annika Strandhäll (S)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Bor i lägenhet från fackförbund


Namn: Gustav Fridolin (Mp)
Ministerroll: Utbildningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Talar nedlåtande till lärare,
– Ljuger om reformtid för skolan


Namn: Helene Hellmark (S)
Ministerroll: Högre utbildnings- och forskningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Drar tillbaka beslutade pengar


Namn: Margot Wallström (S)
Ministerroll: Utrikesminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 8
Skandal:
– Erkänner Palestina utan förankring,
– Får bostad från facket,
– Betalar 32 kr/mån i hyra,
– Blir portad från Israel


Namn: Isabella Lövin (Mp)
Ministerroll: Biståndsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Tar pengar ur biståndsbudgeten för att använda inrikes


Alla ministrar har inte listats, utan endast de som gjort anmärkningsvärda saker. Som man tydligt kan notera har endast en minister, Kaplan, tvingats avgå trots en stor mängd oegentligheter sedan tillträdet 2014.

Hur såg det ut under Reinfeldts tid? Nedanstående lista är mer kortfattad och fokuserar på de ministrar som fått avgå – och vad de gjorde för att tvingas lämna sin post.

REGERING REINFELDT


Namn: Sven Tolgfors (M)
Ministerroll: Försvarsminister
Orsak till avgång: Planer på en vapenfabrik i Saudiarabien


Namn: Cristina Husmark Pehrsson (M)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Orsak till avgång: Gavs skulden för problemen med sjukförsäkringsreglerna


Namn: Maria Borelius (M)
Ministerroll: Handelsminister
Orsak till avgång: Svart städhjälp, obetald tv-licens


Namn: Cecilia Stegö Chiló (M)
Ministerroll: Kulturminister
Orsak till avgång: Obetald tv-licens


Namn: Sven Otto Littorin (M)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Orsak till avgång: Konfronterad om att ha köpt sexuella tjänster


Namn: Mats Odell (Kd)
Ministerroll: Finansmarknadsminister
Orsak till avgång: Ville ta över efter Göran Hägglund


Med detta i bakhuvudet kan man ställa sig frågan hur det är möjligt att inte fler ministrar från regering Löfven har avgått. Döms man efter olika måttstockar beroende på blocktillhörighet?

Är det Löfven som är slapphänt mot sina ministrar, eller är det media som inte driver på sina granskningar? Det sistnämnda är inte lika självklart längre när nu Miljöpartiet (äntligen) granskas ordentligt.

Löfven borde ta en ordentlig titt på sina ministrar. Det enda rätta är en regeringsombildning med nya ministrar och utan Miljöpartiet.

Hur har det gått för regeringen så här långt?

Regeringen Löfven har haft en aktiv första månad vid makten. Speciellt för honom och Åsa Romson har det varit en turbulent tid. Det började redan vid regeringsförklaringen där Löfven presenterade sin avsikt att erkänna Palestina, vilket också skedde med resultatet att Israel kallade hem sin ambassadör. Att erkänna Palestina är i sig inte en dum idé, utan de flesta kan nog ställa sig bakom det beslutet. Det som gjorde det såpass kontroversiellt var att ta beslutet utan ett parlamentariskt majoritetsstöd. Löfven struntade helt enkelt i alla andra och ångade på som ett lok utan bromsar.

När Löfven sedan skulle presentera de klimatmål som han ville ha mandat för i EU-nämnden uppgav han direkt de lägsta siffrorna han kunde tänka sig gå med på, men ångrade sig mitt i och nämnde de siffror han tänkte på från början. Detta ledde till att flera ledamöter blev förvirrade av vad statsministern faktiskt bad om mandat för och Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt fick be om en paus för att tala Löfven till rätta. Skadan var dock redan gjord och han tvingades åka till Bryssel och föra den politik som mer var på Alliansens linje.

När Sverige stod värd för nordiska rådets möte i Stockholm, råkade Stefan Löfven glömma vad den estniska utrikeshandelsministern heter (Anne Suling) och bad att få ett papper på det. Detta efter att först ha räknat upp några namn och sedan genant fastna på Estland.

Innan valet, i en av debatterna, meddelande Löfven att det ska bli licensjakt på varg i Sverige. Detta anmärkte Fredrik Reinfeldt på genom att påpeka att Miljöpartiet vill förbjuda jakten och att det blir svårt att hålla det löftet om S och Mp ska regera tillsammans. Framtiden visade sig ge Reinfeldt rätt efter att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) sa att licensjakt ska det bli, medan miljöministern Åsa Romson sa emot (Svt 30/10). Detta gjorde Romson på eget bevåg och visar på en tydlig splittring som finns inom regeringen. Detta utspel är även ett bevis på den bristande erfarenheten Miljöpartiet har av att sitta i en regerande ställning.

Splittringen har visat sig inom flera andra områden, bland annat Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och om kärnkraften. Det intressanta här blir det faktum att Socialdemokraterna har fått se sig fullständigt överkörda av Miljöpartiet, trots att Mp är ett mycket litet parti. Innan valet var t.ex. Förbifarten ingen förhandlingsfråga enligt S.

För att skriva vidare om Åsa Romson och Miljöpartiet kan man nämna de avslöjanden som Expressen gjort tidigare under månaden (detta finns även kommenterat i tidigare inlägg under kategorin ”Miljöpartiet” och ”Åsa Romson”).

Åsa Romson har målat sin fritidsbåt med en giftig färg, dumpat ut gråvatten i Östersjön och inte betalat energiskatt för bränslet till sin båt. Säpo stoppade även en av Miljöpartiets topprekryteringar efter att det uppdagats att denne är dömd för narkotikasmuggling.

Kulturministern Alice Bah har flera kritiserade beslut bakom sig, bland annat att alla statliga museum ska ha fritt inträde, något som kostar ca 270 miljoner i en situation där finansminister Magdalena Andersson menar att den svenska ekonomin är körd i botten och att alla pengar är slut. Detta beslut gynnar dessutom i princip bara stockholmare då majoriteten av de museum som påverkas finns i huvudstaden. Alice Bah kritiserades även efter att ha medverkat i en intervju i Sveriges Radio P1, där hon inte kunde svara på flera av frågorna som ställdes utan använde undanflykter som ”hypotetiskt” gång på gång och undvek helt att svara på andra frågor. (Sveriges Radio 24/10)

Att regeringen dessutom kohandlade med Vänsterpartiet, som påstod sig vara i opposition, är något som irriterat många. Vänsterpartiet sitter inte officiellt i regeringen men har haft mycket att säga till om i den presenterade budgeten.

Dessa händelser spelar in i att regeringen tappar förtroende över hela ledet. En undersökning från Novus visar på en nedåtgående trend:

SÅ MÅNGA HAR MYCKET ELLER GANSKA STORT FÖRTROENDE FÖR MINISTRARNA

(Förändring mot föregående undersökning i parentes)

  1. Margot Wallström (S) 53 procent (-8)
  2. Stefan Löfven (S) 41 procent (-4)
  3. Gustav Fridolin (MP) 35 procent (-5)
  4. Magdalena Andersson (S) 24 procent (-4)
  5. Mikael Damberg (S) 21 procent (-2)
  6. Ylva Johansson (S) 21 procent (-4)
  7. Alice Bah Kuhnke (MP) 20 procent (-4)
  8. Åsa Romson (MP) 19 procent (-8)

Gratis museum för alla stockholmare

För bara några dagar sedan gick finansminister Magdalena Andersson ut i media och berättade om regeringens ”tomma lador” och hur den svenska ekonomin är oerhört tung belånad. Sanningshalten i detta är förstås låg och endast ett utspel för att slippa genomföra de reformer de gick till val med. Däremot är det sant att ekonomin är begränsad. Redan innan valet var Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tydliga med att reformutrymmet är begränsat och att stora reformer är omöjliga. Detta höll inte oppositionen med om, utan gick till val med parollen ”mer till alla”.

Ekonomin för reformutrymmen är således begränsad, vilket gör det senaste utspelet av Magdalena Andersson än mer märkligt. Tillsammans med kulturministern Alice Bah berättade hon att alla statliga museum nu återigen ska få fritt inträde till en beräknad kostnad på 80 miljoner kronor från och med 2015 (Svenska Dagbladet 17/10).

I ett läge där de rödgröna varit mycket högljudda över det ekonomiska läge vi befinner oss i och behovet av att satsa pengar på välfärden ses detta som en prioritering som inte är speciellt nödvändig. För det första kostar det mycket pengar som hade kunnat satsas där de rödgröna kritiserat alliansen tidigare och för det andra är det i princip bara Stockholm som påverkas av detta beslut då majoriteten av de berörda museumen finns där.

Detta leder även till konkurrensproblem då det blir svårare för privata museum att konkurrera mot subventionerade sådana, som t.ex. Abba-, Nordiska- och Fotografiska museumet.

Varför denna reform är såpass viktig är svår att ge ett riktigt svar på. Andersson och Bah menar att kulturen är viktig i tider av nedgång och att även de med lägre inkomster ska kunna gå på museum. Men frågan är om det inte mer handlar om att få väljarna att fokusera på annat än de svikna vallöften som presenteras med jämna mellanrum och de skattehöjningar som måste tas ut utöver de redan presenterade.