Ministrar döms efter olika måttstockar

Det har nog inte gått någon förbi att Kaplan tvingades avgå härom dagen. För regeringen Löfven var det ett svårt beslut och speglar tydligt det ojämlikhet som finns i hur man bedöms beroende på vilket parti man tillhör.

Nedan kommer en genomgång av Löfvens ministrar och om de fortfarande fått sitta kvar efter det som avslöjats. Efter denna kommer en liknande från regering Reinfeldt, men med fokus på just de ministrar som fått avgå – och varför.

REGERING LÖFVEN 2014-2016


Namn: Stefan Löfven (S)
Ministerroll: Statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 20
Skandal: Ansvarig för nedanstående


Namn: Kristina Persson (S)
Ministerroll: Strategi- och framtidsfrågor
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
Levt tidigare liv
Skattesmitning


Namn: Ylva Johansson (S)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förnekar LO + S = Sant


Namn: Magdalena Andersson (S)
Ministerroll: Finansminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Ljög om överskottsmål,
– Ljuger om inkomster för att höja skatter,
– Ljuger om Sveriges ekonomi


Namn: Ardalan Shekarabi (S)
Ministerroll: Civilminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förskingrat SSU-pengar


Namn: Alice Bah Kuhnke (Mp)
Ministerroll: Kultur- och demokratiminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Hypotetiska frågor,
– Saknar helt erfarenhet,
– Läser barnbok för utskott


Namn: Åsa Romson (Mp)
Ministerroll: Klimat- och miljöminister. Vice statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 5
Skandal:
– Målar med giftig färg,
– Dumpar avloppsvatten,
– Giftig oljepanna,
– Ej vise statsminister,
– Anställde knarksmugglare,
– Jämförde flyktingkatastrof med Auschwitz,
– Skickade restaurangnota till skattebetalarna,
– Oroas för inställt klimatmöte efter terrordåd i Paris,
– Vita män är inte människor,
– Lägger sig i vargjakten


Namn: Anna Johansson (S)
Ministerroll: Infrastruktur
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Kallar stoppet av Förbifarten « liten fördyring »,
– Ministerstyr Trafikverket,
– Köpte kläder på lunchkvitto


Namn: Mehemet Kaplan (Mp)
Ministerroll: Fd. Bostads- och stadsbyggnadsminister
Avgått: Ja
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Äter middag med högerextrema,
– Jämför jihadister med frivilliga till finska vinterkriget,
– Bjuder in islamister och antisemiter,
– Diskuterar utrikespolitik i Turkiet,
– Reser till Hong Kong via Istanbul


Namn: Sven-Erik Bucht (S)
Ministerroll: Landsbygdsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Köttkonsumtion inget miljöproblem,
– Bygger utan bygglov


Namn: Annika Strandhäll (S)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Bor i lägenhet från fackförbund


Namn: Gustav Fridolin (Mp)
Ministerroll: Utbildningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Talar nedlåtande till lärare,
– Ljuger om reformtid för skolan


Namn: Helene Hellmark (S)
Ministerroll: Högre utbildnings- och forskningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Drar tillbaka beslutade pengar


Namn: Margot Wallström (S)
Ministerroll: Utrikesminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 8
Skandal:
– Erkänner Palestina utan förankring,
– Får bostad från facket,
– Betalar 32 kr/mån i hyra,
– Blir portad från Israel


Namn: Isabella Lövin (Mp)
Ministerroll: Biståndsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Tar pengar ur biståndsbudgeten för att använda inrikes


Alla ministrar har inte listats, utan endast de som gjort anmärkningsvärda saker. Som man tydligt kan notera har endast en minister, Kaplan, tvingats avgå trots en stor mängd oegentligheter sedan tillträdet 2014.

Hur såg det ut under Reinfeldts tid? Nedanstående lista är mer kortfattad och fokuserar på de ministrar som fått avgå – och vad de gjorde för att tvingas lämna sin post.

REGERING REINFELDT


Namn: Sven Tolgfors (M)
Ministerroll: Försvarsminister
Orsak till avgång: Planer på en vapenfabrik i Saudiarabien


Namn: Cristina Husmark Pehrsson (M)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Orsak till avgång: Gavs skulden för problemen med sjukförsäkringsreglerna


Namn: Maria Borelius (M)
Ministerroll: Handelsminister
Orsak till avgång: Svart städhjälp, obetald tv-licens


Namn: Cecilia Stegö Chiló (M)
Ministerroll: Kulturminister
Orsak till avgång: Obetald tv-licens


Namn: Sven Otto Littorin (M)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Orsak till avgång: Konfronterad om att ha köpt sexuella tjänster


Namn: Mats Odell (Kd)
Ministerroll: Finansmarknadsminister
Orsak till avgång: Ville ta över efter Göran Hägglund


Med detta i bakhuvudet kan man ställa sig frågan hur det är möjligt att inte fler ministrar från regering Löfven har avgått. Döms man efter olika måttstockar beroende på blocktillhörighet?

Är det Löfven som är slapphänt mot sina ministrar, eller är det media som inte driver på sina granskningar? Det sistnämnda är inte lika självklart längre när nu Miljöpartiet (äntligen) granskas ordentligt.

Löfven borde ta en ordentlig titt på sina ministrar. Det enda rätta är en regeringsombildning med nya ministrar och utan Miljöpartiet.

Annonser

Magdalena Andersson hyllar borgerlig finanspolitik

När den rödgröna koalitionen tog över makten 2014 var finansminister Magdalena Andersson snabb med att konstatera hur ladorna var tomma, att den svenska ekonomin gick på knäna på grund utav Alliansens omdömeslösa finanspolitik.

Igår presenterade hon det ekonomiska läget – ett år efter de tomma ladorna – med att det går ”som på räls” och närmast kan liknas vid en Tesla.

Detta efter ytterligare ett år med borgerlig finanspolitik. Att en socialistisk finanspolitiker uttalar sig så positivt om en borgerlig politik är hoppingivande.

Under debatten med Ulf Kristersson (M) på Aktuellt nämnde även Andersson att arbetslösheten sjunker medan sysselsättningen ökar – i den takt som var under Alliansens tid. Denna takt avtar dock snabbt efter att regeringens budget börjar gälla på allvar, vilket visades på de grader som Andersson kommenterade.

Enligt Anderssons analys kan man dra ett antal slutsatser:

  1. Alliansens vallöfte om över 5 miljoner sysselsatta till 2020, kommer nås redan 2018. Alliansens budget styr ju fram till nyårsafton i år till stora delar.
  2. Denna vecka är Sverige enligt regeringen inte nära en systemkollaps, utan svensk ekonomi är ”urstark” och går ”som en nyproducerad Tesla”.

Dessutom på presskonferensen sa Magdalena Andersson att hon kan tänka sig bredda RUT-avdraget. Detta efter att under flera år kritiserat en reform som är ”ovärdig” och leder till låglönejobb som tvingar in folk i utanförskap. Den har liknats vid en lyxtjänst som endast används av rika för att kunna ha en bartender under fester, men sanningen är att 70% av de som nyttjar RUT tjänar under 32.000kr/mån. UNDER 32.000kr. Utan detta förtydligande tolkas det annars som att alla som använder RUT tjänar precis 32.000kr och då är ”rika”. (Svt 14/8 2014)

Tänk då på att detta sker i samband med att Konjunkturinstitutet meddelar att regeringens reformer kommer att leda till lägre sysselsättning och BNP (Konjunkturinstitutet juni 2015).

Och i samband med att regeringen bedömer det rimligt att överge överskottsmålet för att börja låna pengar, trots att Konjunkturinstitutet anser det olämpligt att frångå detta. Konjunkturinstitutet bedömer att regeringen överskattar skattehöjningarnas positiva offentligfinansiella effekter. Anledningen är att skattehöjningarna kan förväntas leda till lägre sysselsättning och färre arbetade timmar på lång sikt, vilket utvecklas i Konjunkturinstitutets remissvar till regeringen nyligen. (Konjunturinstitutet 23/10 2014)

Regeringen gör helt enkelt tvärtom mot vad som bör göras

Gunnar Hökmark beskriver detta mycket väl i sin blogg när han skriver:

Regeringen gör helt enkelt tvärtom mot vad som bör göras. Man bryter md [sic] den ekonomiska politik som man hyllar för dess konsekvenser, man ökar utgifter och underskott när finanspolitiken bör vara stramare, man avvisar strukturreformer som krävs för ökad integration och man höjer skatter på jobb i strid med vad bland annat KI säger. Det är tur för Sverige att regeringen förlorade budgetomröstningen 2015 och det är illa att dess politik nu kommer att slå igenom. Just nu är finansministern fullt upptagen med att tömma lador istället för att ladda Teslan.

Systemkollaps förra veckan, som på räls denna. Det är tydligt att vi har en regering på väg att spåra ur.

Höjd bensinskatt är en extra skatt på landsbygd och familj

Som bekant planerar regeringen att höja bensinskatten med 48 öre per liter bensin och 53 öre per liter diesel. Finansminister Magdalena Andersson sade i valrörelsen förra året att det inte fanns något behov av att höja dessa skatter, men eftersom Miljöpartiet är en del av regeringen tvingades Andersson att backa – de måste på något sätt finansiera alla utgifter som är planerade.

Magdabensinskatt

 

Men finansministern planerar höja skatten med ytterligare 4 respektive 5 öre. Dessutom planeras en indexuppräkning av skatten från 2017, och med ränta-på-ränta-effekter växer skattebeloppet varje år.

På den skatten läggs sedan moms. Effekten blir att ett pris på 13 kronor per liter på fem år stiger till 15,30 kronor. På tio år höjs skatten med 50 procent. Notera att diagrammet nedanför visar skattebeloppet, inte den totala kostnaden då prispåslaget inte är medräknat.

Prognos över bensinskattens utveckling

Förutom de uppenbara effekterna av detta så är skattehöjningen i realiteten ytterligare en höjd skatt för de som är beroende av bilen för att få vardagen ihop.

Exempel 1: Bilisten ute på landsbygden som inte har något annat val än att ta bilen för att ta sig till och från arbetet. Nu går det åt mer bränsle som måste betalas – en extra kostnad pga behovet av ta bilen till och från sitt arbete.

Exempel 2: Barnfamiljen vars föräldrar som kan lämna bilen på en pendlarparkering. De måste fortfarande ta bilen för att hämta och lämna barn på skolor/aktiviteter samt handla mat.

Exempel 3: Åkeriet som har 10 anställda och konkurrerar med utländsk arbetskraft. Marginalerna är mycket små för åkerierna och medan Magdalena Andersson (S) och Åsa Romson (Mp) menar att en höjd behövs för att ge incitament till att byta till mer bränsleeffektiva fordon så missar båda det faktum att all vinst äts upp i skatter. Ett åkeri med liten marginal som får ökade utgifter kan aldrig få ihop det kapital som krävs för att byta ut sin fordonsflotta till något mer bränsleeffektivt. Istället går de i konkurs och än fler utländska åkare med mycket giftigare lastbilar kör på våra vägar. Istället för att minska utsläppen leder skattehöjningen till att de ökar.

För dessa spelar det ingen roll vilken nivå bensinskatten ligger på. De är tvungna att ta bilen för att klara av sin vardag och sitt arbete. Istället tvingas de skära ner på annan konsumtion som i sin tur leder till lägre momsintäkter för staten medan åkerierna tvingas i konkurs.

 

Några fakta om bensinskatten (Skattebetalarna)

  • En stor majoritet av Sveriges befolkning är helt beroende av bilen för att få vardagen att fungera. 80 procent av allt resande i Sverige sker med bil.
  • En höjning av bensinskatten med 44 öre ger inklusive moms ett höjt literpris med 55 öre (för diesel blir höjningen 48 öre respektive 60 öre). För en barnfamilj innebär det höjd skatt med ca 2000 kronor 2016.
  • I dag är cirka 62 procent av literpriset på bensin ren skatt. Denna andel riskerar att öka till cirka 70 procent om 10 år till följd av den föreslagna årliga uppräkningen av bensinskatten.
  • Bilister är kraftigt överbeskattade. Enligt riksdagens principbeslut ska varje trafikslag beskattas efter sina samhällsekonomiska kostnader. De samhällskostnader som orsakas av bilister i form av exempelvis vägslitage och utsläpp betalar bilisterna idag dubbelt upp för i skatt.
  • Bilens negativa påverkan på miljön minskar. Sedan 2006 har personbilarnas totala utsläpp av växthusgaser minskat med omkring 14 procent, trots ökad trafik. Nya bilars bränsleförbrukning har minskat med 32 procent på samma tid.
  • Bilister betalar idag in ca 60 miljarder kronor i särskilda skatter (drivmedelsskatter, fordonsskatt), men bara drygt 25 miljarder går till investeringar och underhåll av vägnätet.
  • Högre bensinskatt ger mindre frihet. En kraftig höjning av bensinskatten gör det svårare för människor att göra sådant som de själva vill göra och att bo där de själva vill bo. Den som är beroende av bilen straffbeskattas medan den som kan åka tunnelbana får bidrag. Den som har låg inkomst drabbas givetvis mest.
  • Slår mot företag och jobb. Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Samtidigt har vi världens högsta bensinskatt. Högre bensinskatt ökar kostnaderna för många företag, vilket försämrar vår konkurrenskraft och riskerar att leda till färre jobb i glesbygd.
  • Odemokratiskt förslag. Regeringens förslag innebär att bensinskatten ska stiga automatiskt varje år. Det betyder att bensinskatten kommer att höjas med 48 procent på 10 år. Eller tre kronor mer per liter bensin. Plus moms, vilket är en skatt på skatten. Detta utan att något nytt beslut behöver fattas av riksdagen.

Regeringens åtgärder för att driva Sverige framåt kan leda till en krasch

Genom att nu regeringens budget har gått igenom påbörjar de sitt arbete att bygga upp det land som Alliansen, enligt utsago, haft sönder. För att göra detta behövs pengar. Mycket pengar. Dessa pengar hämtas från arbetare och näringslivet.

Nedan presenteras listan på skattehöjningar, som kommer att genomföras, med en avslutning på höjningar som sannolikt inte ligger långt i framtiden då vallöften inte bör ses som riktiga löften.

Lennart Nilsson

 

 

  1. Sänkt ROT-avdrag
    Det ska med andra ord endast gå att utnyttja hela avdraget om man är en höginkomsttagare.
  2. Höjd skatt med ca 1 700 kr för alla med inkomst över ca 36 000 kr/mån genom lägre brytpunkt för statlig inkomstskatt
    Detta innebär att det inte lönar sig lika mycket att ta ett välbetalt arbete eller studera vidare för att få ett högre avlönat arbete.
  3. Återinförande av den särskilda löneskatten för personer över 65 år som arbetar, den så kallade Silverskatten
    Istället för att premiera de som arbetar efter 65 år ska de beskattas extra mycket.
  4. Höjd skatt på bensin med 44 öre/l (=55 öre/l inkl. moms)
    Med motiveringen att oljan är billig idag. Blir oljan dyrare kommer priset inte att sänkas.
  5. Höjd skatt på kapitalplaceringar
    Det blir dyrare att spara pengar.
  6. Höjd skatt på diesel med 48 öre/l
    Samma anledning som #4.
  7. Höjda arbetsgivaravgifter för unga
    Istället för att hjälpa ungdomar in i yrkeslivet gör man det lika dyrt att anställa en ungdom som en yrkeserfaren person.
  8. Halverat RUT-avdrag för personer under 65 år
    Det spelar ingen roll om man är en låginkomsttagare. RUT-avdraget halveras för alla, och påverkar inte någon höginkomsttagare.
  9. Höjd effektskatt på kärnkraft
    Tvingar kärnkraftverk att stänga ner och leder till en import av kolkraft från Tyskland eller naturgas från Ryssland när behovet överstiger efterfrågan.
  10. Slopat avdrag för läx-RUT
    Ett av de bästa inkörsportarna för ungdomar försvinner – i kombination med höjd arbetsgivaravgift. Barn vars föräldrar inte har det så gott ställt har inte längre råd att ge sitt barn hjälp. Höginkomsttagare påverkas inte. 
  11. Höjd miljöskatt på naturgrus
    Naturgrusanvändningen behöver minskas. Denna skatt kan göra viss nytta.
  12. Höjd skatt på bekämpningsmedel
    Symbolhandling för att få in pengar från bönder som måste använda bekämpningsmedel. Kommer försvåra deras överlevnad.
  13. Höjd skatt för inkomster över 50 000 kr/mån
    Samma som #2.
  14. Sänkt och slopat avdrag för pensionssparande (sänkt avdrag infördes vid årsskiftet)
    Att spara blir mindre lönsamt, uppmuntrar konsumtion eller andra sparformer som kan vara mer riskabla.
  15. Avskaffad nedsättning av krogmoms
    Restaurangnäringen sysselsätter stora mängder ungdomar, att avskaffa momsnedsättningen minskar deras lönsamhet och villighet att anställa fler.
  16. Höjd skatt för banker
    Det är aldrig banken som står för de avgifter som åläggs dem. Dessa kostnader slår alltid på kunden.
  17. Höjd skatt för småföretagare (3.12)
    Försvårar ytterligare för små företagare att nå lönsamhet och expandera.
  18. Avskaffad avdragsrätt för gåvor till välgörenhet
    Välgörenhetsorganisationer som lever på donationer får mindre pengar att använda till sitt syfte vilket kan leda till neddragningar och mindre hjälp till utsatta.
  19. Avskaffad avdragsrätt för förvaltningsavgifter
    Detta leder till att man i mindre mån väljer förvaltade sparformer eftersom det medger en större kostnad – dvs dyrare att spara och investera.
  20. Införande av skatt för vägslitage
    Förutom ordinarie skatt, försäkring och bensinskatt åläggs trafikanter med en extra skatt för att använda vägarna.
  21. Höjd koldioxidskatt
    Leder till dyrare för bilister och industrin. Även detta en våt filt över produktivitet och anställningsvillighet.
  22. Högre skatt på bränsle som förbrukas i flyg eller fartyg
    Dessa avgifter kommer endast brukare stå för genom dyrare biljetter o.d.
  23. Klimatskatt på inrikesflyg / Skatt på flygresor
    Som #22.
  24. Högre skatt på vissa uppvärmningsbränslen
    Inom industri och viss näringsverksamhet betyder även detta längre intäkter och minskad vilja till expansion och anställningar.
  25. Högre skatt på vissa biodrivmedel
    Även de som kör relativt miljövänligt får betala extra, både privatpersoner och näringsverksamhet.
  26. Höjd skatt på avfallsdeponi
    Att driva en ÅVC blir dyrare och återvinningen mer svårhanterlig när det blir dyrare att ha en avfallsdepå.
  27. Skatt på handelsgödsel
    Förutom bekämpningsmedel blir gödsel dyrare. Att vara lantbrukare är sällan lukrativt, och detta försvårar läget ytterligare.
  28. Skatt på avfallsförbränning
    Samma som #26.
  29. Höjda fordonsskatter (infördes vid årsskiftet för vissa bilar, lätta bussar och lätta lastbilar)
    Samma som #4, #6, #20 och #25.
  30. Höjd skatt på öl och vin med 9 % (infördes vid årsskiftet)
    Det finns ingen debatt om att alkoholkonsumtionen är för hög och behövs begränsas. Detta är endast en skatt för att bekosta vallöften.
  31. Höjd skatt på sprit med 1 % (infördes vid årsskiftet)
    Som #30.
  32. Höjd skatt på cigaretter med 6 % (infördes vid årsskiftet)
    En skatt som däremot kan göra viss nytta då de skadliga effekterna av rökning även påverkar omgivningen.
  33. Skatt införs på viss privatinförsel av cigaretter
    Som #31
  34. Höjd skatt på snus med 12 % (infördes vid årssiftet)
    Endast för att få in extra skattepengar då snus inte har samma skadliga effekter som cigaretter.
  35. Slopad gruppregistrering till mervärdesskatt
    Att underlätta blir istället dyrare.
  36. Särskild skatt för finansiering av större infrastrukturprojekt
    Dessa projekt är redan oerhört dyra och skulle istället gynnas av lägre skatter för effektivare arbete.
  37. Införande av energiskatt på större solcellsanläggningar
    I samband med kärnkraftsskatten ger detta motstridiga signaler. Man vill inte ha kärnkraft eller underlätta för förnybart.
  38. Skatt på finansiella tjänster
    Även detta en skatt som endast slår på konsumenten då kostnaderna skickas till kund.
  39. Högre moms på biobiljetter
    Biljetter som kostar närmare 150kr/st är inte ovanligt. Att gå på bio med sina barn blir svårare för familjer med begränsad ekonomi. Ett biobesök är inte längre ett billigt nöje som alla har råd med. Detta främjar illegal nedladdning.
  40. Avskaffat schablonavdrag för musiker
    Majoriteten av musikerna är inte välbeställda utan arbetar när de får bokningar. Detta är en grupp som sällan helt kan leva på sin musik.
  41. Kemikalieskatt på elektronikvaror
    Kan leda till bättre nyttjande av miljövänligare råvaror i produktionen – i Sverige. Gör dessa varor dyrare och mindre konkurrensvänliga.

Då vallöften inte gäller kan vi tyvärr inte heller vara säkra på vad som händer med följande förslag:

  1. – Fastighetsskatt för småhus
  2. – Återinförd arvsskatt
  3. – Återinförd förmögenhetsskatt
  4. – Helt avskaffat RUT-avdrag
  5. – Helt avskaffat ROT-avdrag
  6. – Höjd bolagsskatt
  7. – Höjd fastighetsskatt på vattenkraft

Det är inte svårt att se hur detta kan påverka Sverige negativt. Att inte regeringen inser detta är djupt problematiskt.

Magdalena Andersson är inte trovärdig

I söndagens Agenda var finansminister Magdalena Andersson (S) gäst och skulle tala om överskottsmålet – eller rättare sagt avgången från detta mål. Hennes framträdande gav ett oerhört osäkert intryck där större delen av intervjun gick ut på att berätta hur allting är Moderaternas fel, egentligen.

Alla minns nog hur Andersson berättade hur ladorna är tomma och reformutrymmet minimalt, i det land som tillhör toppsiktet av stabila ekonomier i Europa under en global finanskris. Detta bör man påminna om när andra pekar på den låga tillväxt vi haft de senaste åren. Vi har haft en tillväxt och sänkt statsskuld i en tid där många länder hamnat i motsatt situation. 

Nu menar Magdalena Andersson att ladorna inte är så tomma ändå, de är till och med så fulla att vi inte behöver ett överskottsmål längre. Ett överskottsmål syftar till att bygga en buffert inför kommande lågkonjunkturer eller oförutsedda utgifter. En buffert som ska fungera som krockkudde om något händer.

Fast ändå inte. Magdalena Andersson menar samtidigt att eftersom Alliansen redan har tömt ladorna så behöver man inte ha ett överskottsmål längre. De klarade inte av att nå det, och Andersson själv berättar att det inte kommer att nås inom en överskådlig framtid. Eftersom de inte klarar av att nå målet så är det lika bra att ta bort det. Förvirrande.

Utöver det lovade Andersson att överskottsmålet skulle vara kvar. Detta som nu händer är exakt det som f.d. finansminister Anders Borg (M) varnade för. Tyvärr valde många att inte lyssna.

Anderssons slarviga anklagelser om att allt är Moderaternas och Alliansens fel är beklämmande och förtar mycket av det förtroende som fanns kvar för henne. EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) formulerade sig väl efter söndagens Agenda:

”Å ena sidan vill hon hävda att ekonomin underminerats av alliansen. Mot detta står att Sverige är det enda landet i EU som för varje år från 2006 till 2014 minskat statsskulden, ner till nivåer som är unikt låga i Europa och i världen.

Å andra sidan vill hon hävda att de offentliga finanserna nu är i en sådan ordning av stabilitet att man inte längre behöver det mål som har lett till att vi har unikt stabila offentliga finanser i Europa.

Å tredje sidan menar hon att alliansen visserligen underminerat och förött de offentliga finanserna samtidigt som allting nu ändå ser lite bättre ut än för ett halvår sedan vilket gör att hon av det skälet anser att överskottsmålet kan avskaffas.

Å fjärde sidan menar hon att hon under tiden i finansdepartementet har sett hur mycket värre det är ställt med de offentliga finanserna än vad hon trodde i höstas, då ladorna var tömda men ändå inte så tömda som hon trodde då eftersom de är lite mindre tömda än vad det såg ut för henne då.

Å femte sidan vill hon nu skapa stabilitet i de offentliga finanserna genom att hålla kontroll på utgifterna genom att förändra målet så att utgifter och underskott kan ökas eftersom det är svårt för henne att hålla målet, och det var det ju ändå för alliansregeringen också även om, som sagt, ladorna inte var så tömda och de offentliga finanserna så stabila att man inte behöver det mål som har gjort dem stabila.”

Det är en mörk stund för svensk politik, som inte kommer göra annat än spä på det politikerförakt som redan har brett ut sig. En politiker i en av de högsta positionerna försöker rättfärdiga att göra tvärtom det hon lovade för bara ett halvår sedan, som skyller ifrån sig på andra och som hellre pekar på vad den förra regeringen misslyckades med istället för att stå upp för sin egen politik.

Ladorna är mindre tomma nu än för ett halvår sedan, säger Magdalena Andersson.

Den sittande regeringen har inte gjort några större reformer alls, förutom att flagga för höjda skatter och avgifter – och regerar just nu på en alliansbudget.

Intressant uttalande.

Regeringen letar med stor energi efter fler skatter att införa/höja

Att den sittande regeringen gillar att beskatta allt som går att beskatta har nog inte gått någon förbi, oavsett om man anser att alla kan bidra lite till eller inte. Men med tanke på hur vallöftena såg ut innan valet har regeringen inget annat alternativ – valfläsket måste finansieras.

Den 31 mars ska utredningen ”Åtgärder mot höga partikelhalter i tätort” presenteras. Den förväntas presentera en särskild skatt på dubbdäck. Detta medför flera problem som borde vara självklara.

För det första är ofta dubbdäck nödvändiga om man bor utanför tätorten och tvingas pendla in till städerna. För det andra har dubbdäck en kraftigt trafiksäkerhetshöjande effekt när det råder blixthalka på vägarna, vilket det kan göra i alla delar av landet. En skatt på dubbdäck kommer att få negativa effekter på trafiksäkerheten.

Den lösning som finns idag med utvalda, dubbfria, vägar fyller funktionen utmärkt så länge kontroller utförs. Detta är endast en skattehöjning i mängden som regeringen vill införa.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (S) passar på att ge en känga till småhusägarna också. Han har tidigare fått kritik för att vara för passiv när behovet av bostäder, stora som små, är enormt. Men istället för att lägga energin på att lösa bostadskrisen har Kaplan gett Lantmäteriet i uppdrag att utforma en normaltaxa för gatukostnader.

Detta kommer att innebära att småhusägare i hela landet att tvingas betala hundratusentals kronor för nya och upprustade kommunala gator framöver, utan att ha särskilt mycket att sätta emot. För det är precis det gatukostnader handlar om. I kommuner som Nacka och Huddinge är detta ett stort problem  för enskilda.

i SvD den 21 februari tar Villaägarnas förening upp detta problem och formulerar det mycket väl:

”Innan beslut om gatukostnader kan fattas måste kommunen samråda med de småhusägare som ska betala. Föga förvånande gör småhusägarna inte vågen när kommunen vill att de ska betala 250 000 kr eller mer för vägarna. Tvärtom blir frågan lätt infekterad, vilket verkar avhållande.

Därför är förslaget om en kommunal taxa listigt.

Det fiffiga är att kommunen då inte behöver samråda med berörda småhusägare för att kunna ta ut gatukostnader i ett visst område.

Upplägget innebär att kommunen genom att införa en ”taxa” fattar ett principbeslut om att ta ut gatukostnader och om hur det ska gå till. Det fiffiga är att kommunen då inte behöver samråda med berörda småhusägare för att kunna ta ut gatukostnader i ett visst område.  För alla beslut är ju redan fattade i och med att taxan godkändes. Den enskilde blir fullständigt överkörd.

När Kaplan och regeringen nu ger Lantmäteriet i uppdrag att utforma en normaltaxa för gatukostnader så ser de alltså till att kommunerna får det verktyg som behövs för att enkelt kunna vältra över gatukostnader på villaägare i hela landet.

I övrigt står det med regeringsbeslutet klart att Kaplans mål för samhällsplaneringen är rent snack.  Regeringen vill ha ett regelverk som ”på bästa sätt tillgodoser kraven på effektivitet samtidigt som rättssäkerhet och medborgerligt inflytande säkerställs”.

Jo, en kommunal taxa är förvisso effektiv för kommunerna, men  möjligheten till ”rättssäkerhet och medborgerligt inflytande” kan landets småhusägare i fortsättningen fetglömma. ”

Det sistnämnda angående ”medborgerligt inflytande” är intressant. Det är inte en nyhet att de rödgröna anser att staten vet bäst. Det är därför de försöker begränsa människors valfrihet så gott de kan, men får det att verka som om de verkligen bara värnar om folket. Deras hetsjakt mot vinster i välfärden är ett praktexempel på detta.

Dessa två skatter/avgifter kommer att, tillsammans med alla andra pålagor, att bli en kostsam affär för det svenska folket. Ta detta tillsammans med deras arbetsfientliga politik och vi har ett tåg som åker med hög hastighet in i bergsväggen.

Ingen har väl glömt när moderaten Fredrik Reinfeldt sa att svenskarna måste arbeta längre så blev det ett fruktansvärt liv men när socialdemokraten Magdalena Andersson blivit finansminister och säger samma sak hörs inte ett ljud i protest.

Andersson går dessutom längre än vad Reinfeldt gjorde. I en intervju i Dagens Industri i onsdags drog hon fram USA som ett positivt exempel:

”Vi behöver få en annan mental syn på ålder i Sverige och sluta åldersdiskriminera. I USA ses man till exempel oftare som erfaren, inte gammal när man är 65 år.”

Så långt gick inte moderaten Reinfeldt. Han sa:

”Det krävs att vi jobbar lite mer och lite längre upp i åren för att klara våra välfärdsambitioner. Det kommer att vara individuellt. Det kommer inte att vara samma svar för alla människor, för våra förutsättningar ser olika ut.”

Den politik som just nu förs är både hycklande och skadlig för Sverige. Men frågan är om de som kan påverka kommer att ta sitt ansvar för att få ut detta, eller håller de den rödgröna regeringen om ryggen?

Regeringen förhalar de riksdagsbeslut de inte vill genomföra

Att regeringen tvingas styra med Alliansens budget är ingen nyhet och har nog inte gått många förbi. Detta betyder att fram till att nästa budget röstas igenom är de förpliktigade att föra en ekonomisk politik de egentligen inte står för. Detta skall dock inte påverka beslutsfattandet då det är ett majoritetsbeslut och demokrati råder.

Idag är det 26 dagar sedan årsskiftet. Meningen var att arbetsgivaravgiften för unga skulle sänkas den 1 januari, precis som budgeten säger. Det finns ett färdigskrivet förslag som bara behöver implementeras och borde ha varit färdigförhandlat innan jul.

Som bekant är detta förslag något som regeringen (S och Mp) inte är intresserade av, tvärtom vill de höja arbetsgivaravgiften för unga istället. Detta har resulterat i att regeringen förhalar genomförandet av sänkningen. Helst skulle de vilja avvakta till nästa budget då de kan höja den istället.

Detta är något Annie Lööf (C) har reagerat kraftigt mot i Dagens Industri. Hon skriver bland annat:

”Stefan Löfvens regering har medvetet dröjt med att genomföra beslut som den har fått riksdagens uppdrag att verkställa. När den har valt bort att genomföra den redan beslutade sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar under 23 år så är det ungdomarna och företagen som drabbas.

Nu försöker finansministern rädda ansiktet genom att lägga över frågan i företagens knä och hävda att det blir bättre för alla parter om kostnaderna för att driva företag i Sverige chockhöjs (Di Debatt 22/1). Det är högst anmärkningsvärt att regeringen så öppet väljer att driva på för en återställarpolitik som inte går att sammanfatta som annat än direkt jobbfientlig.

Magdalena Andersson har rätt i att de olika turerna kring arbetsgivaravgifterna innebär stora omsvängningar för företagen. Dock är ansvaret för detta uteslutande hennes och regeringens. Hade regeringen fullföljt den politik den blev ålagd av riksdagen att föra redan vid årsskiftet, efter att de inte lyckats få igenom sin egen budget, hade situationen varit en annan.”

Detta är inget man ens behöver diskutera. Har ett beslut fattats av en majoritet skall det följas. Att förhala något av den basala anledningen att man inte vill göra det är odemokratiskt och på snudd till föraktfullt mot väljarna. Detta skulle inte ske om det hade varit en rödgrön budget, då hade besluten varit fattade i tid.

Återigen kan man fundera på hur följande åtgärder ska leda till fler arbeten:

  1. Dubbla arbetsgivaravgiften för unga
  2. Lägga på en särskild löneskatt på äldre som vill arbeta efter 65 år
  3. Höja inkomstskatten för medelinkomsttagare – leder bland annat till att dessa får mindre pengar att spendera och spara.
  4. Kraftigt reducera RUT-avdraget, t.ex. helt ta bort möjligheten till att få subventionerad läxhjälp. De företag som tillhandahåller denna tjänst anställer till mycket stor del studenter som vill arbeta extra och få sitt första jobb och merit på sitt CV.

Detta är endast ett axplock av de beslut som kommer att genomföras. Det är inte att föra en jobbvänlig politik. Att vi har en alliansbudget under 2015 mildrar slaget på arbetsmarknaden, men underlättas inte av att Löfven förhalar genomförandet av besluten.

Dessutom har det nog gått få förbi hur regeringen var emot Förbifart Stockholm, vilket ledde till en lång försening med en nota på över 100 miljoner av skattebetalarnas pengar.

Är detta en statsminister som tar ansvar? Som samarbetar? Som visar att han är pålitlig och genomför utlovade reformer så fort som möjligt för att inte slösa på skattebetalarnas pengar?

Eller är detta en statsminister som försöker ge sken av samarbetsvilja men bakom fasaden är mer intresserad av att föra sin egen politik oavsett beslutsfattande och framför allt behålla sin post som statsminister?