Ministrar döms efter olika måttstockar

Det har nog inte gått någon förbi att Kaplan tvingades avgå härom dagen. För regeringen Löfven var det ett svårt beslut och speglar tydligt det ojämlikhet som finns i hur man bedöms beroende på vilket parti man tillhör.

Nedan kommer en genomgång av Löfvens ministrar och om de fortfarande fått sitta kvar efter det som avslöjats. Efter denna kommer en liknande från regering Reinfeldt, men med fokus på just de ministrar som fått avgå – och varför.

REGERING LÖFVEN 2014-2016


Namn: Stefan Löfven (S)
Ministerroll: Statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 20
Skandal: Ansvarig för nedanstående


Namn: Kristina Persson (S)
Ministerroll: Strategi- och framtidsfrågor
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
Levt tidigare liv
Skattesmitning


Namn: Ylva Johansson (S)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förnekar LO + S = Sant


Namn: Magdalena Andersson (S)
Ministerroll: Finansminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Ljög om överskottsmål,
– Ljuger om inkomster för att höja skatter,
– Ljuger om Sveriges ekonomi


Namn: Ardalan Shekarabi (S)
Ministerroll: Civilminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förskingrat SSU-pengar


Namn: Alice Bah Kuhnke (Mp)
Ministerroll: Kultur- och demokratiminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Hypotetiska frågor,
– Saknar helt erfarenhet,
– Läser barnbok för utskott


Namn: Åsa Romson (Mp)
Ministerroll: Klimat- och miljöminister. Vice statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 5
Skandal:
– Målar med giftig färg,
– Dumpar avloppsvatten,
– Giftig oljepanna,
– Ej vise statsminister,
– Anställde knarksmugglare,
– Jämförde flyktingkatastrof med Auschwitz,
– Skickade restaurangnota till skattebetalarna,
– Oroas för inställt klimatmöte efter terrordåd i Paris,
– Vita män är inte människor,
– Lägger sig i vargjakten


Namn: Anna Johansson (S)
Ministerroll: Infrastruktur
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Kallar stoppet av Förbifarten « liten fördyring »,
– Ministerstyr Trafikverket,
– Köpte kläder på lunchkvitto


Namn: Mehemet Kaplan (Mp)
Ministerroll: Fd. Bostads- och stadsbyggnadsminister
Avgått: Ja
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Äter middag med högerextrema,
– Jämför jihadister med frivilliga till finska vinterkriget,
– Bjuder in islamister och antisemiter,
– Diskuterar utrikespolitik i Turkiet,
– Reser till Hong Kong via Istanbul


Namn: Sven-Erik Bucht (S)
Ministerroll: Landsbygdsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Köttkonsumtion inget miljöproblem,
– Bygger utan bygglov


Namn: Annika Strandhäll (S)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Bor i lägenhet från fackförbund


Namn: Gustav Fridolin (Mp)
Ministerroll: Utbildningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Talar nedlåtande till lärare,
– Ljuger om reformtid för skolan


Namn: Helene Hellmark (S)
Ministerroll: Högre utbildnings- och forskningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Drar tillbaka beslutade pengar


Namn: Margot Wallström (S)
Ministerroll: Utrikesminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 8
Skandal:
– Erkänner Palestina utan förankring,
– Får bostad från facket,
– Betalar 32 kr/mån i hyra,
– Blir portad från Israel


Namn: Isabella Lövin (Mp)
Ministerroll: Biståndsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Tar pengar ur biståndsbudgeten för att använda inrikes


Alla ministrar har inte listats, utan endast de som gjort anmärkningsvärda saker. Som man tydligt kan notera har endast en minister, Kaplan, tvingats avgå trots en stor mängd oegentligheter sedan tillträdet 2014.

Hur såg det ut under Reinfeldts tid? Nedanstående lista är mer kortfattad och fokuserar på de ministrar som fått avgå – och vad de gjorde för att tvingas lämna sin post.

REGERING REINFELDT


Namn: Sven Tolgfors (M)
Ministerroll: Försvarsminister
Orsak till avgång: Planer på en vapenfabrik i Saudiarabien


Namn: Cristina Husmark Pehrsson (M)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Orsak till avgång: Gavs skulden för problemen med sjukförsäkringsreglerna


Namn: Maria Borelius (M)
Ministerroll: Handelsminister
Orsak till avgång: Svart städhjälp, obetald tv-licens


Namn: Cecilia Stegö Chiló (M)
Ministerroll: Kulturminister
Orsak till avgång: Obetald tv-licens


Namn: Sven Otto Littorin (M)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Orsak till avgång: Konfronterad om att ha köpt sexuella tjänster


Namn: Mats Odell (Kd)
Ministerroll: Finansmarknadsminister
Orsak till avgång: Ville ta över efter Göran Hägglund


Med detta i bakhuvudet kan man ställa sig frågan hur det är möjligt att inte fler ministrar från regering Löfven har avgått. Döms man efter olika måttstockar beroende på blocktillhörighet?

Är det Löfven som är slapphänt mot sina ministrar, eller är det media som inte driver på sina granskningar? Det sistnämnda är inte lika självklart längre när nu Miljöpartiet (äntligen) granskas ordentligt.

Löfven borde ta en ordentlig titt på sina ministrar. Det enda rätta är en regeringsombildning med nya ministrar och utan Miljöpartiet.

Annons

I maj kan nyvalet vara ett faktum

Förtroendet för både Socialdemokraterna och Miljöpartiet – och regeringen överlag, har sjunkit stadigt den senaste tiden. Sifo visar att S får de sämsta siffrorna sedan mätningarna startades 1967 – 23,2 procent. Samtidigt är Stefan Löfvens förtroendesiffror de lägsta en statsminister haft på 10 år och är nu nere på 30%.

Miljöpartiet klarar sig inte bättre själva. Deras tillträde i regeringen har lett till ett chockartat uppvaknande där ideologi krockar med verkligheten.  Demoskops första väljarbarometer 2016 ger Mp 5,7 procent. Det lägsta på sju år.

Det är nu genom Miljöpartiet Sverige kommer att få sitt nyval. Många lokala företrädare för partiet har krävt språkrörens avgång. Redan i maj 2015 krävde t.ex. författaren och publicisten Bertil Torekull, som är nära vän till Fridolin, att Åsa Romson ska avgå efter sina misstag där hon jämförde krisen i Medelhavet med Auschwitz och blandade ihop romer och zigenare. (DN 12/5 2015)

Detta krav upprepas nu för båda språkrören. Både Torekull och Grön Ungdoms språkrör Lorentz Tovatt anser att de bör avgå. Att Miljöpartiet har förlorat sin själ och att måttet var rågat när de gick med på gränskontrollerna (Expressen 15/1 2016)

Dessa röster är långt ifrån ensamma och kraven om att språkrören ska avgå och att Miljöpartiet ska lämna regeringen hörs oftare och oftare. Värt att notera är valresultatet 2014 för Miljöpartiet, som redan då sågs som katastrofsiffror. Dessa har nu sjunkit ytterligare 1%. (Opinion.se)

Väljarbarometer val 2014 med jan 2016

Valresultatet 2014 mot undersökningen i januari 2016

Partier skillnad

Skillnaden från bilden ovan i siffror

I maj kommer regeringens ödesdag. 13–15 maj är Miljöpartiets årskongress och sannolikheten att partistyrelsen tvingas följa medlemmarnas beslut att lämna regeringen är högst reell och inte osannolik. Deras väljare, och många representanter, ser inte hur partiet kan vara i regeringsställning och ta de beslut de tvingats till.

Men besluten som Mp tvingats ge efter för är bara en del av problemet. Den borgerliga bloggaren Rebecca Uvell gjorde en mycket talande sammanställning av Åsa Romsons många klavertramp. Att övriga miljöpartister börjat tröttna förvånar nog inga andra än partistyrelsen. (Uvell.se)

57150227-3zpYc 57156380-IYfS4

Slutsatsen man kan dra av detta, med kongressen i åtanke, är att Sverige återigen kommer ställas inför ett mycket speciellt parlamentariskt läge. Miljöpartiet kommer att lämna regeringen och språkrören tvingas avgå. Det är vad som krävs för en nystart för ett parti som aldrig behövt ta ansvar i regeringsställning och nu tvingats till insikt om hur verkligheten fungerar.

13-15 maj 2016 kommer vara viktiga datum för Sverige. Speciellt när både S och Mp minskar och Alliansen ökar.

Ministrar får bo i kollektiv

En minister som har en beslutandefattning får aldrig hamna i den situation där dennes lojalitet ifrågasätts. Det som under den senaste tiden framkommit om utrikesminister Margot Wallström (S) och hennes kopplingar till fackförbundet Kommunal sätter detta på prov.

Först lite bakgrund.

Wallström har genom Kommunal fått en hyreslägenhet mitt i Stockholm. En 3a på 89 kvadratmeter som hon betalar 32 kronor i månaden för efter att ha fått bidrag för sina boendekostnader. Hon behövde aldrig stå i någon bostadskö eller söka lägenhet på egen hand.

Genom att ha tagit emot denna gåva från Kommunal, en privat intresseorganisation, kan man inte utesluta att hon kan utsättas för påverkan och fattar beslut som gynnar Kommunal på ett illojalt vis. Bostaden är dessutom knuten till Wallström som minister, vilket ökar misstankarna för korruption. (DN 18/1 2016)

Ett tankeexperiment: En bankdirektör får en bostad av ett investmentbolag. En kort tid därefter får denne direktör ett brev av investmentbolaget som ber direktören att tänka om en investering och satsa pengarna någon annanstans istället.

Hur ser det ut?

När det sedan framkommer att i princip samma sak har hänt Wallström ökar misstankarna. Kommunals ordförande Annelie Nordström skrev nämligen ett brev några månader efter att Wallström flyttat in i sin lägenhet och bad henne att tänka om de förändringar som FN rekommenderar för deras avdelning för personalärenden.

”Vi ber er därför att se över och föreslå ändringar i ICSC:s förslag så att inga anställda eller deras familjer får det sämre nästa år än vad de har i dag”. (SvD 22/1 2016)

Alltså har Wallström fått en förmån och sedan en begäran om en åtgärd. Det blir uppenbart att dessa hör samman.

En minister får aldrig sätta sig i en beroendesituation, även om den bara är upplevd. När detta sker minskar förtroendet för besluten och politikerföraktet ökar oavsett om ministern sköter sitt jobb efter bästa förmåga eller inte.

Det är mycket möjligt att Wallström är naivt godtrogen, men det räcker inte som ursäkt när man innehar en ministerpost. Detta ska inte få hända.

Men för att återgå till rubriken.

För det första är det självklart att en minister som inte bor i Stockholm men har staden som arbetsplats behöver någonstans att bo för att sköta sitt arbete.

För det andra är det samtidigt lika självklart att denne inte ska få förtur till stora lägenheter. Detta skulle innebära att dessa ministrar inte behöver påverkas av de beslut de fattar vilket lätt kan leda till att man inte förstår vad ens beslut får för resultat.

Därför skulle Politikdelen vilja föreslå en annan, enklare, lösning.

De ministrar som behöver boende i Stockholm för att kunna sköta sitt arbete får bo i kollektiv med andra ministrar under tiden de är i Stockholm – vilket sällan är mer än ett par dagar i veckan då familjen finns på annan ort. Dessa kollektiv skulle vara större än för studenter med högre standard eftersom en minister befinner sig i en helt annan ekonomisk situation.

Detta boende kan antingen vara små lägenheter med pentry, eller med delat kök och vardagsrum med alla bekvämligheter man kan förvänta sig som sedan lämnas efter avslutat uppdrag. Vill man ha med sin familj så får man leta bostad som alla andra, en minister tjänar såpass väl att ett andrahandskontrakt inte är en omöjlighet.

Genom att göra detta får ministrarna ett boende så de kan sköta sitt arbete, men bor såpass enkelt att det inte påverkar bostadssituationen mer än nödvändigt för andra.

Låt ministrar som behöver boende få bo kollektivt och eliminera risken för den korruption som nu tydligt föreligger.

Dålig kommunikation mellan Wallström och Löfven

Den 14e november säger Löfven att ”den som överväger något liknande [kränka det svenska territoriet] ska ha klart för sig vilka enorma risker det innebär. Vi kommer att försvara vårt territorium med alla till buds stående medel” och antyder med detta att försvaret är starkt och stabilt. (dagenssamhälle.se)

Två dagar senare, den 16e november går utrikesminister Margot Wallström (s) ut i en intervju och säger ”Här är svenskarna, för första gången, på allvar rädda. Rädda för Ryssland, för vad de ska ta sig till, och tycker att de är oförutsägbara och oberäkneliga och gör saker som är folkrättsvidriga”. (Svd.se)

Dessa två uttalanden blir motsägelsefulla och får Sverige att tappa pålitlighet i omvärlden.

För det första är det oklokt av Löfven att tillskriva försvaret förmågor de uppenbarligen saknar. Påståendet att den som kränker Sveriges territorier löper ”enorma risker” är oklart. Om man tittar på ubåts-jakten som nyligen avslutats är det tydligt att försvaret saknade resurser för att göra en insats som hade sannolikhet att upptäcka något. Idag är det t.ex. endast 2 ubåtar i Sverige som är bemannade på ett sätt att de anses fullt ut operativa. Detta vet omvärlden och tar nog inte Löfvens hot på något större allvar.

Löfven meddelade även att han tillsätter ett säkerhetspolitiskt råd, men detta kommer endast fungera som ett tecken på att han är handlingskraftig. Problemet är att rådet inte fyller någon egentlig funktion då medlemmarna där redan har samma arbetsuppgifter, fast på annat håll.

För det andra motsäger Wallström Löfven helt när hon går ut och säger hur rädda Sverige är för Ryssland. Men NATO vill hon inte att Sverige går med i. Det var hon tydlig med från första dagen som utrikesminister, vilket till en del bekräftade Moskvas kampanj om att NATO:s utvidgning efter det kalla krigets slut är aggressiv och skapar osäkerhet. I och med krisen i Ukraina har dessutom pendeln svängt och motståndet till NATO har krympt med 18 procentenheter sen senaste mätningen för ett halvår sedan, men med en socialdemokratisk regering är ett medlemskap ytterst osannolikt. Observera att denna mätning skedde innan ubåts-kränkningarna och opinionen för NATO förmodligen ökat ytterligare. (Svt.se)

Det är oklart varför dessa två uttalanden kommer så tätt efter varandra, med så spridda budskap. Att bägge påståenden inte stämmer gör det hela än mer brydsamt och spär på synen av en splittrad regering där den högra handen inte vet vad den vänstra gör.