Något alla politiskt intresserade har varit med om när de tittar på kampanjer, debatter eller insändare är den upplevda situationen att politikerna spenderar mer tid på att kritisera motståndares förslag och på personpåhopp.

Men något som inte tas upp är den motsatta situationen; när en politiker, istället för att angripa en motståndare, faktiskt smickrar och lämnar en positiv bild av personen.

Om det nu är så att en politiker som smutskastar en annan upplevs som negativ av båda sidor, kan inte ett positiv bild lämnad av en motståndare då leda till det motsatta?

Att erkänna att en motståndares positiva karaktärsdrag skulle förmodligen ge intrycket av att man själv är ärlig, rak och pålitlig av allmänheten. Anledningen till att detta inte sker är avsaknaden av studier som visar på detta förhållande. Det blir en spiral där fokus ligger på smutskastandet eftersom det saknas situationer där positiva utlåtanden tar plats.

En intressant studie genomfördes nyligen av Nicoletta Cavazza, där en påhittad politisk kandidat smickrar en rival för att få svar på frågorna (citerade på engelska för att inte tappa något i översättningen):

”What are the effects that a political candidate would provoke on the audience if s/he addresses a flattery to the rival during a public speech? Might this “positive strategy” affect the evaluation of the source in terms of trustworthiness and competence by the audience? Might this influence the likelihood to vote for that candidate?”

Resultatet visade att genom sina positiva uttalanden om sin motståndare så upplevdes denne, påhittade, politiker som mer trovärdig och pålitlig än vad en smutskastande politiker upplevs som. Detta är även fastställt med statistisk signifikans.

Det finns förstås vissa begränsningar med undersökningen, men det påvisade resultatet är mycket intressant. Tänk er om politikerna idag började fokusera på sin egen politik, samtidigt som de kunde erkänna de fördelar en motståndares förslag har – även om dessa förslag (naturligtvis) inte räcker hela vägen. Hur skulle denne politiker upplevas?

Skulle denne politiker upplevas som trovärdigare och mer pålitlig om ett visst erkännande gavs motståndaren?

Det är dags att tänka om för politikerna. Politikerföraktet är idag stort och detta måste tas på allvar. Här finns en alternativ väg att gå, men vem vågar vara först?