Vet Löfven något vi andra har missat?

Nu har det snart gått en månad sedan valresultatet 2014 presenterades och dammet har börjat lägga sig. Under valrörelsen var det en tydlig uppdelning av blocken med S, Mp och V på ena sidan och M, KD, C och Fp på den andra – med SD någonstans i bakgrunden av de båda. Löfven gjorde det tydligt att de skulle bilda regering tillsammans med V och Mp vid en eventuell valseger, vilket även Sjöstedt räknade med.

Efter att resultatet presenterats gick Löfven ut med beskedet att han ämnar bilda en (svag) minoritetsregering med Mp utan V. Han såg i valresultatet ett tydligt mandat för förändring, som han uttryckte det. Detta trots att de tre rödgröna partierna hade fått exakt lika stor röstandel som i förra valet – 43,6% båda gångerna. (Val.se)

Detta ledde omedelbart till problem då S/Mp inte har det stöd de behöver för att få igenom sina förslag och Löfven sträckte många gånger ur handen för blocköverskridande överenskommelser genom att bland annat kalla sin regering för en samarbetsregering när han, av talmannen, fick i uppdrag att bilda en regering.

Tätt efter att regeringen hade bildats så kommer besluten att samarbeta med V i frågan om vinster i välfärden och att höja flertalet skatter, däribland inkomstskatten.

Båda dessa frågor är några som står flera oppositionspartier nära om hjärtat (C och Fp). Att ta dessa beslut i samarbete med V samtidigt som man, utåt, vill ha ett blocköverskridande samarbete är mycket märkligt. Genom dessa beslut har man de facto stängt dörrarna för samarbete mellan dessa partier. Båda ser valfrihet och låga skatter som viktiga frågor och en del av sin ideologi.

Det ska inte heller glömmas att Mp tidigare var för valfrihet och nu efter uppgörelsen med S och V bytt åsikt och är emot den.

Den slutsats man kan dra av dessa handlingar är att Löfven spelar ett spel för galleriet. Utåt sett vill han ses som en öppen statsminister som vill bryta upp blockgränserna och föra en bred politik, men hans handlingar visar på motsatsen. Att Löfven fortsätter att prata om samarbete kan vara ett sätt för honom att friskriva sig från ansvar vid ett eventuellt misslyckande då han kan påpeka att han haft en utsträckt hand hela tiden.

Men det kan även vara så att Löfven saknar en plan och en tydlig bild på hur han vill få i genom sin politik och med vem han ska föra samtal med. Som det ser ut nu finns bara Vänsterpartiet och Sjöstedt som alternativ, där det redan förhandlats inför den kommande budgeten.

Problemet är att det finns en överhängande risk att budgeten inte går igenom Riksdagen just på grund utav välfärdsfrågorna och skatterna som är ihoparbetade av en alltmer röd koalition. Alliansen kommer inte att rösta för den och det enda S och Mp kan hoppas på är att SD lägger ner sina röster och inte röstar för Alliansens alternativ istället.

Hur som helst har Löfven stora hinder att ta sig över och tiden står inte på hans sida.

Löfven och Alliansen

Under dagens partiledardebatt i Riksdagen var det tydligt att Löfven är mycket intresserad av att samarbeta över blockgränserna. Denna hållning är inte oväntad då han är helt beroende av ett blocköverskridande samarbete för att få igenom sin politik, vilket har visat sig genom de förhandlingar han tvingats till på grund av Sjöstedt och Vänsterpatiet.

Den skarpaste kritiken mot detta samarbete kom, inte oväntat, från Centerpartiet som S länge försökt sträcka ut sin hand mot – och denna gång utan att knuffa. Löfven pekar på att båda är folkrörelsepartiet men kritiken är hård:

”Medan Sverige nu är världsmästare på innovation försöker Stefan Löfven nu bli världsmästare på att hitta på nya ord på gamla lösningar. Ord som innovationskatapulter, statliga investeringsplaner, nyindustrialisering, industrikansler och innovationsråd ska fixa jobben.” (DN 9/10)

Det är osannolikt att det blir ett samarbete mellan C och Löfvens regering, speciellt när S tvingas förhandla med V som står väldigt långt från alliansens politik. Annie Lööf har mycket svårt att förstå Vänsterpartiets vinstmotstånd och vill se ett fokus på kvalitet, inte på driftsformen.

Budgetförslaget 2014

Nu har Löfven gjort sin regeringsförklaring och påbörjat nästa steg i att få till en hållbar regering. Han har ett par veckor på sig att presentera sin budget tillsammans med Miljöpartiet. Denna budget skall sedan ligga till grund för framtida reformer och spegla den politik som Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill föra – som de redan tagit upp tidigare i veckan.

Men i och med rådande parlamentariska läget där S och Mp har en historiskt svag regering så uppstår det svårlösta problem när det gäller att få igenom deras budget.

1. Socialdemokraterna kan inte få igenom en ”ren” S:budget utan måste anpassa sig efter Miljöpartiet, och tvärtom. Båda måste ge eftergifter och förhandla, vilket i sig inte är ovanligt. Det som däremot är anseendeväckande är hur ett av Sveriges minsta partier får en såpass stor roll i hur Sverige skall styras. Miljöpartiet har dessutom fått ge vika i många av sina kärnfrågor, vilket antyder att deras vilja att regera är större än deras vilja att föra sin egen politik. Detta borde vara svårt för Miljöpartiets väljare att svälja.

2. Vänsterpartiet måste få ett reellt inflytande så att de inte lägger ner sin röst, vilket leder till att både Mp och S tvingas frångå sin politik till förmån av en vänsterinriktad sådan. Detta har redan skett i flera frågor, som tas upp tidigare i bloggen.

3. Om S och Mp ger V för mycket inflytande, kommer Alliansen att rösta för sitt eget förslag. Detta har de antytt redan från början. Det största frågetecknet är Sverigedemokraterna, som med större sannolikhet röstar för Alliansens skuggbudget om Löfvens budget är för vänsterinriktad och därmed ”mer skadligt för Sverige än alternativet”, enligt SD.

Och 4: om S och Mp anpassar sin budget efter den blåa planhalvan för att få igenom den så sviker de sina egna väljare och får det väldigt svårt att återvinna ett tillräckligt stort förtroende för att kunna vinna valet 2018.

Dessa fyra punkter visar toppen av det isberg som Löfven måste ta sig förbi utan att krascha in i. Hur han planerar att göra detta återstår att se. Risken är högst påtaglig att Sverige kan komma att få ett nyval.

Den nya skolpolitiken

Jag tog upp gymnasiet tidigare, men om vi backar och ser till grundskolan som helhet får vi en annan bild.

Det är viktigt att elever får en bra start redan i förskolan, att lärarna är kunniga och motiverade och att eleverna får studiero.
Det är även mycket viktigt att man tidigt kan snappa upp indikationer om någon elev har svårigheter med studierna. Detta görs enklast genom bland annat tidiga betyg, och att kunna ha ett frivilligt sidobetyg inom ordning.

Skolan har inte fungerat så väl som man kunde ha önskat. Många gånger hör man det sägas att Alliansen och Jan Björklund har haft 8 år på sig att göra sina förändringar men att ingenting har hänt. Vad man då missar är tiden det tar för en reform att visa resultat. Den största reformen gjordes 2011, och hur märker man då om den har fungerat eller inte?

Man låter eleverna gå igenom det hela. Detta tar ungefär 10 år då eleverna som är mitt i har hamnat mellan reformer som redan funnits och de som implementerats. Alliansen har ärvt problem från tidigare regering och under kommande mandatperiod kommer resultaten från reformerna att synas. Om reformerna visar sig vara lyckade kommer de rödgröna kunna ta åt sig äran för den och de reformer de vill genomföra nu.

Vad händer då med de reformer som S och Mp vill genomföra, och när kommer dessa att slå igenom? Det kommer att synas efter nästa val, eller valet därpå och det är med stor sannolikhet de som då regerar som skördar det som sås idag – oavsett om det är dåligt eller bra.

Något som det också pratas mycket om är att våra skolor behöver mer resurser. Detta är inte helt oproblematisk. Den svenska skolan är en av de dyraste i världen, men med högst medelmåttiga resultat. Är inte detta en indikation på att det som egentligen behövs är en resursomfördelning och ett annorlunda fokus?

  • Lärarnas löner måste ökas.
  • Lärarnas adminstrativa uppgifter måste minska
  • Läraren måste få större befogenheter i skolan, genom att t.ex. kunna beslagta mobiltelefoner eller fysiskt slänga ut en elev som stör studieron utan oro att anmälas.
  • Intagningskraven på lärarhögskolan måste höjas. Det får inte vara så att man kan komma in på lärarlinjen utan tillräckligt bra betyg. Detta leder till två saker: 1). Flera sökanden läser till lärare endast eftersom det inte finns något annat alternativ eller något bättre att göra och 2). De seriösa lärareleverna vet inte om personen bredvid sig är lika seriös som denne själv. Studiemotivationen blir lidande med vetskapen att flera klasskamrater läser samma saker men utan någon som helst passion eller egentlig vilja att bli lärare.
Mp säger att de ska öka lönerna med 10.000 kr, men med en närmare syn av deras vallöfte visar det sig att de vill öka lönen med ca 2000 kr och att resten ska komma genom ordinarie löneförhandlingar.

De röda vill inte att en lärare ska ha några befogenheter över huvudtaget utöver att undervisa, för att inte göra rollen ”polisiär”. Att kunna beslagta mobiltelefoner anses vara teknikfientligt enligt Rossana Dinamarca som är Vänsterpartiets skolpolitiska talesperson. Det är för övrigt samma person som ansåg det vara lämpligt att ha på sig en t-shirt med texten ”SD = Rasister” i Riksdagen. Demonstrationer bör inte ske där och förvåningen över att talmannen tillät Dinamarca ha t-shirten har spridit sig.

Problemet med Vänsterpartiet

Detta är egentligen ett ganska komplext ämne där grundtanken är god men genomförandet inte är praktiskt möjligt.
 
I en vänstervärld är man ute efter solidaritet och lika människovärde, men man gör det genom att alla ska ha det lika dåligt. För någon till vänster ter det sig viktigare att bekämpa rikedom än fattigdom. För att ta ett exempel från Jan Björklund under valrörelsen:
Innan hade vi ännu högre skatter på både lön, realkapital och bolag (bolagsskatten). Detta ledde till att t.ex. Ingvar Kamprad flydde Sverige och skattade i ett annat land. Genom att få tillbaka honom så får Sverige in många fler miljoner i skatteintäkter. Klyftorna ökar lite, men alla får det lite bättre. Om Kamprad tvärtom lämnar Sverige så blir alla lite mer jämlika, men samtidigt fattigare.
 
Vänstern vill även sänka arbetstiden, vilket är nationalekonomiskt vansinne och skulle skuldsätta Sverige på mycket kort tid. Vi har inte en industri som kan ersättas med robotar eller skiftarbete. Sverige har blivit ett högutbildat land med många akademiska arbeten. Vill man gå ner i arbetstid med bibehållen lön så är frågan hur det ska kompenseras.
 
  • De vill bland annat höja bensinskatten och på så sätt slå ut landsbygden som är bilberoende.
  • De vill förbjuda bemanningsföretag och på det viset öka arbetslösheten, speciellt bland unga. Väldigt många unga får sina första arbeten genom bemanningsföretag, där det ofta inte behövs någon längre erfarenhet sedan tidigare. Genom att vara anställd på en bemanningsfirma har man fördelen i att få erfarenhet, möjlighet att knyta kontakter och får sina första löner. Nackdelen är att man ofta inte garanteras heltid och att man många gånger kan bli uppsagd med kort varsel.
  • De vill förbjuda läxor, dvs avråder från självstudier eftersom alla inte har samma möjlighet till att få hjälp med dem. De vill inte heller ha betyg vilket försvårar att se vilka elever som behöver få hjälp. Deras skola är relativt kravlös. De har givetvis planer på hur man ska nå fram till elever med problem, men utan betyg som grund blir det svårt att få en samlad och tydlig bild.
  • Rut och Rot är inte heller välkomna i en vänstervärld eftersom det bara gynnar de rika. Vad de missar är att 70% av de som nyttjar t.ex. Rut har en inkomst på under 32.000 kr och därmed inte klassas som ”rik”. Men enligt dem så ska ingen gynnas av det om inte alla får samma sak. Problemet med det tankesättet är att de ”rika” inte bryr sig om Rut eller Rot. De har råd med det ändå. Det kommer istället att slå på de som inte har så höga löner och på de småföretagare som är beroende av Rut och Rot för att hålla igång, vilket gäller många små städföretag. Tar man bort Rut gör man vita jobb svarta, på samma sätt som uppkomsten av Rut gjorde svarta jobb vita.
Det finns en anledning till varför inte ens Löfven vill ha med Sjöstedt i regeringen.

Svår situation för Miljöpartiet

När nu Miljöpartiet sitter i regering tillsammans med Socialdemokraterna har de ett ansvar att föra sin politik och inte dansa till S:s pipa. Men vad händer just nu egentligen?
    • Mp har vikt sig – försvaret stärks
    • Mp har vikt sig – Förbifarten kommer att byggas (men försenas)
    • Mp har vikt sig – pensionsöverenskommelsen gäller

Vad kommer att hända med Mp om detta fortgår? Energifrågorna har inte kommit upp ännu, men är nog inte långt borta. Att S skulle gå med på att stänga ner 2 reaktorer under mandatperioden känns avlägset.

  De har kommit överens om skolan. Gymnasiet ska bli obligatoriskt och alla program ska ge högskolebehörighet. Men detta är ett förslag som med största sannolikhet kommer att falla i riksdagen då en majoritet inte vill ha ett tvingande gymnasium. Sen kan man spekulera i det visa att göra alla program högskoleförberedande, det är en förändring som, om det går igenom, kommer att öka mängden ungdomar som inte får fullständiga betyg.

Är ett tvingande gymnasium helt enkelt ett sätt att få bort en del av ungdomsarbetslösheten för att statistiken ska se bra ut?