Regeringen föreslår ny skatt på bland annat datorer, konsoler och hemmabiosystem.

Regeringen förslår en extra skatt på i princip all elektronik och och alla vitvaror. Det är en ny skatt på flamskyddsmedel som finns i så gott som alla dessa produkter. Utan flamskydd börjar dessa att brinna men flamskyddsmedlen, som finns i våra apparater för att de inte ska börja brinna, kommer inte försvinna för att svenska konsumenter tvingas betala mer i skatt. Produkterna tillverkas globalt, och där kan den svenska regeringen inte ta ut skatten. Inga pengar är öronmärkta för miljön.

Hela idén med en miljöskatt är uppmuntra till ett ändrat beteende hos tillverkare och/eller konsumenter. En miljöskatt är effektiv först när det finns mer miljövänliga alternativ. Svenska konsumenter är villiga att ändra sitt köpbeteende och köpa varor som är skonsamma för miljön. Men i fallet med kemikalieskatten finns det inga alternativa varor.

Det är inte troligt att världens elektroniktillverkare kommer att ändra materialvalet i sina mobiler eller tvättmaskiner bara för att det kommer nya regler i ett land med en dryg promille av världens konsumenter.

Detta är inget annat än en straffskatt på elektronik. Ett sätt för regeringen att samla in ett par extra miljarder till statskassan för att finansiera sina utspel. I utredningen föreslås inte heller en utfasning av skatten, som hade varit given om målet verkligen varit att förändra konsumenternas beteende.

Det bisarra med förslaget är hur det samtidigt går stick i stäv med regeringsbeslutet ”att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (dir. 2012:61)”

Hur detta ska fungera tillsammans är oklart och inget som kommenteras på regeringsnivå.

Elektronikbranschen slår huvudet på spiken med nedanstående bilder och sammanfattningen:

Vi är övertygade om att de butiker som överlever skattens införande blir showrooms. Det är alltså fullt möjligt att besöka din lokala handlare och spana in en ny apparat för att sedan beställa den över nätet och därmed slippa skatten. Resultatet blir att staten inte bara går miste om kemikalieskatten, utan i de flesta fall också momsen på hela varans pris. Samtidigt som den lokala handlaren går miste om en intäkt.” (GD.se 10/6 2016)

Även utredaren, Vilhelm Andersson, som föreslagit dessa skatter medger att konsumentpriserna kommer att öka och försäljningen sjunka. (Sveriges Radio, 2/4 2015)

”Naturligtvis kommer detta att driva upp priset”

För den som är intresserad av att fördjupa sig om dessa skatter finns utredningen att läsa i sin helhet här.

Datorskatten Hemmabioskatten Konsollskatten Tvättmaskinskatten

Smutskastning ger motsatt effekt.

Något alla politiskt intresserade har varit med om när de tittar på kampanjer, debatter eller insändare är den upplevda situationen att politikerna spenderar mer tid på att kritisera motståndares förslag och på personpåhopp.

Men något som inte tas upp är den motsatta situationen; när en politiker, istället för att angripa en motståndare, faktiskt smickrar och lämnar en positiv bild av personen.

Om det nu är så att en politiker som smutskastar en annan upplevs som negativ av båda sidor, kan inte ett positiv bild lämnad av en motståndare då leda till det motsatta?

Att erkänna att en motståndares positiva karaktärsdrag skulle förmodligen ge intrycket av att man själv är ärlig, rak och pålitlig av allmänheten. Anledningen till att detta inte sker är avsaknaden av studier som visar på detta förhållande. Det blir en spiral där fokus ligger på smutskastandet eftersom det saknas situationer där positiva utlåtanden tar plats.

En intressant studie genomfördes nyligen av Nicoletta Cavazza, där en påhittad politisk kandidat smickrar en rival för att få svar på frågorna (citerade på engelska för att inte tappa något i översättningen):

What are the effects that a political candidate would provoke on the audience if s/he addresses a flattery to the rival during a public speech? Might this “positive strategy” affect the evaluation of the source in terms of trustworthiness and competence by the audience? Might this influence the likelihood to vote for that candidate?

Resultatet visade att genom sina positiva uttalanden om sin motståndare så upplevdes denne, påhittade, politiker som mer trovärdig och pålitlig än vad en smutskastande politiker upplevs som. Detta är även fastställt med statistisk signifikans.

Det finns förstås vissa begränsningar med undersökningen, men det påvisade resultatet är mycket intressant. Tänk er om politikerna idag började fokusera på sin egen politik, samtidigt som de kunde erkänna de fördelar en motståndares förslag har – även om dessa förslag (naturligtvis) inte räcker hela vägen. Hur skulle denne politiker upplevas?

Skulle denne politiker upplevas som trovärdigare och mer pålitlig om ett visst erkännande gavs motståndaren?

Det är dags att tänka om för politikerna. Politikerföraktet är idag stort och detta måste tas på allvar. Här finns en alternativ väg att gå, men vem vågar vara först?

Medborgardialog på olika villkor

Det är med intresse man kan läsa resultat från medborgardialoger. Allt som oftast plockar de som anordnat dialogen fram de svar som de helst vill se – eller ställer frågorna på ett sätt som lätt blir ledande.

Det skedde något mycket intressant i Upplands Väsbys kommun, norr om Stockholm, under förra valet. Det hade under en längre tid varit diskussion om att bygga 3 000 (!) nya bostäder i kommunen, men splittringen var stor eftersom det skulle innebära att man var tvungen att avverka 20% av en skog. Omröstningen var mycket jämn, även om själva valdeltagandet var lågt.

Folkomröstning

Sakfrågan var naturligtvis mer komplicerad än detta, men inlägget handlar inte om hur det politiska spelet ledde till 3 000 färre bostäder, vilket förstås i sig är anmärkningsvärt, utan mer om vad som hände efteråt.

Den nya majoriteten, som nu består av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och det lokala partiet Väsbys Bästa, anordnade en medborgardialog över området för att få se vad medborgarna ville ha istället.

Denna medborgardialog genomfördes på två sätt. Ett fysiskt med möte där de som var intresserade fick skriva på en lapp vad de tyckte, och ett digitalt – där de som önskade kunde registrera sig och skriva vad de tyckte.

Politikdelen begärde ut allt material om detta då det fanns flera frågetecken som uppstod under denna dialog.

  1. I den fysiska dialogen kunde man fylla i ett färdigifyllt papper helt anonymt.
  2. I den digitala dialogen var man tvungen att registrera sig med fullständigt namn och adress.
  3. I båda fall var det möjligt för en och samma person att lämna in hur många svar som helst.

Punkt 3 var problematisk. Hur kan man få till en rättvisande dialog om man kan lämna hur många svar som helst? Blir det inte då enkelt för de som är intresserade att få extra genomslag för just sina hjärtefrågor?

När materialet väl kom på posten uppstod ytterligare frågetecken.

Det material som kom var endast kopior på den fysiska dialogen där alla svar var anonyma, förutom en handfull där respondenten självmant lagt till sitt namn och sin adress. Den digitala dialogen saknades helt.

Några dagar senare dök en sammanställning upp på kommunens hemsida. Där skriver de:
Är du intresserad och vill ta del av inkomna synpunkter finns de här.
Det finns även en enklare sammanställning med exempel på inkomna synpunkter och kluster av dessa här.

Här fanns den digitala dialogen med men eftersom dokumentet innehöll flera hundra svar och den fysiska endast 68 st var det svårt att se vad som kom från vilken del.

Alla svar var även här helt anonymiserade. Det går därmed inte att kontrollera hur många svar som kommer från en och samma person.

Denna sammanställning, och det material som blev utskickat, pekar åt samma håll: kommunen vill visa det resultat som passar deras agenda. Denna agenda är inte att bygga bostäder, utan att bevara området som det är idag.

Det är även ytterst anmärkningsvärt hur de valt att ställa upp svaren de fått. De menar att det är ca 240 personer som svarat, men det finns närmare 10 ggr så många förslag.

Det saknas även ett system på uppställningen. Inget är i bokstavsordning eller i ämnes-ordning. Det är som om kommunen medvetet försvårar en granskning, vilket bryter mot offentlighetsprincipen. Mer om denna lag nedan.

Men intressant nog kan man utläsa av båda dialogerna att önskemålen som finns inte går stick i stäv med fler bostäder.

Nedan är ett ytterst begränsat axplock av de förslag som kom in genom den fysiska dialogen. Noterbart är att den absoluta majoriteten av förslagen handlade om att utveckla områden som endast minimalt hade påverkats negativt av Sjöstaden.

nordvästra Väsby

Bygg Väsby Sjöstad

Bygg Väsby Sjöstad

Förbättra belysning, bygg ut bad

Bygg Väsby Sjöstad

Bygg bostäder, förbättra motionsspår

Även i deras sammanställning är det tydligt att få av förslagen som medborgardialogen resulterade i står i direkt motsats till en Sjöstad i området.

Synpunkter 1

Synpunkter 2

En intressant punkt i denna är ”Bilda naturreservat”. Om Sjöstaden hade byggts hade en stor del av naturområdet blivit just detta som en del av arbetet med att bevara naturen.
Synpunkter 3

Det som är problematiskt med denna medborgardialog är inte resultatet av densamme. Utan hur svaren har inkommit.

Kommunen skriver att det var ca 240 respondenter. Men hur många svarade flera gånger på samma fråga? Varför presenteras inte dessa uppgifter när det var obligatoriskt att fylla i dem innan man fick lämna en åsikt via den digitala dialogen?

Och varför lämnade inte kommunen ut den fullständiga dialogen när den efterfrågades. Detta är ett oroväckande brott mot offentlighetsprincipen. Närmare exakt Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Avdelning 2, kapitel 4 §1 som säger:

OSL

Den är inte heller fullständig via deras hemsida då, som tidigare nämnts, namn på respondenterna inte längre är synliga och man därmed inte kan kontrollera hur många personer som svarat flera gånger för att få övervikt för just sin åsikt.

Det finns inget som säger att de som starkast motsatte sig Sjöstaden inte utnyttjade detta faktum för att ge en bild av att bostäder är något som absolut inte är önskvärt i området.

”Dags att titta på snygga tjejer: de här ska du hålla ögonen på i grupp A och B”

Rubriken ovan är fabricerad. Men det är endast ett ord som är ändrat. Originalcitatet är:

”Dags att titta på snygga män: de här ska du hålla ögonen på i grupp A och B”

Detta citat kommer från SVT. Från Public Service. Snygga män

SVT finansieras med våra skattepengar. Är detta en rimlig användning?

Tänk om titeln hade varit som ovanstående och kommit under EM för kvinnor. Hade detta då gått alla förbi på samma sätt som det gör när det handlar om män?

Byt ut ”män” till ”tjejer” i bilden ovan. Reagerar du fortfarande med en axelryckning eller känns det plötsligt lite sexistiskt och nedvärderande?

Public Service borde skämmas. Våra skattepengar ska inte gå till sexistisk smörja. Vill vi ha jämlikhet och jämställdhet går det inte att skriva på det här viset.

Ett kort inlägg, men som visar att det är något som inte stämmer inne på redaktionerna. I dagarna har det framkommit att många andra bolag missköter sina uppdrag. Det är mångt och mycket Public Service som står bakom flera avslöjanden. Kanske borde de ta en titt i sina egna korridorer också.

Vem granskar granskarna?

En enkel lösning på ett svårt problem

Det finns få områden som måste planeras så långsiktigt som skolan. Det är ett område som borde stå utanför politisk klåfingrighet och populism. Men ändå ser man tydligt mellan valen hur båda sidor av blocket försöker påverka skolarbetet genom förslag som de tror att allmänheten skulle vilja se.

Dessa förslag bottnar alltid i vetenskap och statistik – men beroende på vilka som styr hittar man just den vetenskap och den statistik som passar ens agenda bäst. Titta bara på en sådan enkel sak som läxor.

läxor

Att det skiljer sig såpass mycket mellan partierna gör att skolorna, och i förlängningen lärarna, inte vet vad som kommer att förväntas av dem vid maktskiften.

Detta är bara ett exempel i mängden. Det finns fler frågor som är minst lika viktiga, t.ex. betyg. Där vill vissa partier ta bort betyg, eller inte ha dem i låga åldrar, medan andra vill precis tvärtom. Frågar man dessa partier har alla sina vetenskapliga studier som styrker just deras tes.

Med detta i beaktande är det inte så förvånande att skolresultaten försämras och lärarna känner vanmakt och hjälplöshet. De drunknar i administrativt arbete, har få rättigheter att styra upp sina klassrum och alldeles för låga löner med tanke på det enorma ansvar de har för vår framtid.

Vad finns det då för enkel lösning på detta, till synes, komplexa problem?

Lärarna.

Lärarna sitter på svaret, inte politikerna.

Ansvaret för skolorna måste i största möjliga mån läggas på lärarna själva. De som är på plats dag ut och dag in. De som vet hur det dagliga arbetet ser ut, vad som fungerar och vad som behöver förändras.

Vi har ett starkt lärarförbund. Om förbundet skriver de själva följande:lärarförbundet

Det viktigaste arbetet bedrivs på arbetsplatsen. Det är där man bedriver utvecklingsarbetet. Lärarförbundet har en fungerande organisation och denna bör utnyttjas mer än för arbetsmiljö och löneutveckling.

Låt landets lärare välja ut representanter. Låt sedan dessa lärare, med den fastställda läroplanen som grund, utarbeta en fungerande skola för våra barn och ungdomar. Politikernas syfte här är att säkerställa en fungerande läroplan, sedan är det lärarnas ansvar att få detta att fungera. Det är lärarna som vet detta, inte politikerna.

Våra lärare ska styra skolans utveckling. Inte de partier som för tillfället sitter vid makten. Detta är alldeles för viktigt för att riskera att förändras vart 4e år. Skolan behöver arbeta långsiktigt. Tänk på att varje förändring i skolan tar 9 år att utvärdera. Det är den tid det tar för en ny elev att gå igenom hela processen fram till gymnasiet.

Låt lärarna få makten över sina arbetsplatser. Lita på att de bästa lärarna vet hur man bygger den bästa skolan.

Vänsterkulturen överlever endast med skattepengar

När man tar en närmare titt på Kulturrådet och dess bidrag som delas ut till kulturtidskrifter märker man att många av dessa är tydligt vänstervridna. Att de skulle få bidrag är i sig ingenting konstigt, men går man igenom deras ekonomi ser man att ingen av dessa tidskrifter skulle överleva utan dessa pengar. Problemet är dock att få av dessa tidskrifter publicerar sina årsredovisningar öppet

Men några finner man med lite tålamod. Galago är ett exempel (årsredovisningen 2014) som visas nedan. Där ser man att Föreningen Ordfront, där Galago ingår, får ett totalt bidrag på över 3 000 000 kronor och endast går med 165 000 kronor i vinst. Skulle man då räkna bort det bidrag som endast går till Galago (250 000 kronor) skulle hela Föreningen gå med ca 85 000 kronor i förlust.

Galago ordfront redovisning

Från t.ex. socialdemokratiska Arena är det enkelt att hitta deras verksamhetsberättelse, men några ekonomiska siffror finns inte i samband med dessa.

Nedan är ett axplock av tidskrifter som lever på bidrag:

  • Vänstertidskriften Fronesis (500 000 kr)
  • Socialdemokratiska debattskriften Arena (325 000)
  • Den vänsterorienterade tidskriften Glänta (700 000)
  • Den av vänstern kapade och radikaliserade tidskriften Ord & Bild (575 000)
  • Vänsterserietidningen Galago. (250 000)
  • Feministiska tidsskriften Bang. (100 000)

Förtydligande av Ord & Bild: I slutet av 1930-talet var den en radikalt liberal röst.. På 1960- och 70-talen var Ord&Bild den intellektuella vänsterns ledande forum. Idag är Ord&Bild en oberoende radikal tidskrift – vilket tydligt framgår av deras programförklaring längre ner.

Alla beviljade stöd går att finna på här.

Det är intressant att se hur kulturstödet fördelas och den stora mängd som går till tidskrifter med vänsterlutning – som dessutom skulle ha det mycket svårt att klara sig utan detta stöd.

Man kan fråga sig om detta är en ansvarsfull fördelning av skattepengar, att lyfta tidskrifter som inte klarar att bära sina egna kostnader på en fri marknad.

Fronesis programförklaring:
http://fronesis.nu/om-fronesis/

Arenagruppen:
http://www.arenagruppen.se/om-oss/

Ord & Bilds programförklaring:
http://www.tidskriftenordobild.se/om-ord-bild/

Galago (Ordfront Förlag):
http://ordfrontforlag.se/about

Glänta Förlag:
http://glanta.org/

Bang, programförklaring:
http://www.bang.se/kontakt/

Ministrar döms efter olika måttstockar

Det har nog inte gått någon förbi att Kaplan tvingades avgå härom dagen. För regeringen Löfven var det ett svårt beslut och speglar tydligt det ojämlikhet som finns i hur man bedöms beroende på vilket parti man tillhör.

Nedan kommer en genomgång av Löfvens ministrar och om de fortfarande fått sitta kvar efter det som avslöjats. Efter denna kommer en liknande från regering Reinfeldt, men med fokus på just de ministrar som fått avgå – och varför.

REGERING LÖFVEN 2014-2016


Namn: Stefan Löfven (S)
Ministerroll: Statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 20
Skandal: Ansvarig för nedanstående


Namn: Kristina Persson (S)
Ministerroll: Strategi- och framtidsfrågor
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
Levt tidigare liv
Skattesmitning


Namn: Ylva Johansson (S)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förnekar LO + S = Sant


Namn: Magdalena Andersson (S)
Ministerroll: Finansminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Ljög om överskottsmål,
– Ljuger om inkomster för att höja skatter,
– Ljuger om Sveriges ekonomi


Namn: Ardalan Shekarabi (S)
Ministerroll: Civilminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Förskingrat SSU-pengar


Namn: Alice Bah Kuhnke (Mp)
Ministerroll: Kultur- och demokratiminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Hypotetiska frågor,
– Saknar helt erfarenhet,
– Läser barnbok för utskott


Namn: Åsa Romson (Mp)
Ministerroll: Klimat- och miljöminister. Vice statsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 5
Skandal:
– Målar med giftig färg,
– Dumpar avloppsvatten,
– Giftig oljepanna,
– Ej vise statsminister,
– Anställde knarksmugglare,
– Jämförde flyktingkatastrof med Auschwitz,
– Skickade restaurangnota till skattebetalarna,
– Oroas för inställt klimatmöte efter terrordåd i Paris,
– Vita män är inte människor,
– Lägger sig i vargjakten


Namn: Anna Johansson (S)
Ministerroll: Infrastruktur
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Kallar stoppet av Förbifarten « liten fördyring »,
– Ministerstyr Trafikverket,
– Köpte kläder på lunchkvitto


Namn: Mehemet Kaplan (Mp)
Ministerroll: Fd. Bostads- och stadsbyggnadsminister
Avgått: Ja
KU-anmälningar: 1
Skandal:
– Äter middag med högerextrema,
– Jämför jihadister med frivilliga till finska vinterkriget,
– Bjuder in islamister och antisemiter,
– Diskuterar utrikespolitik i Turkiet,
– Reser till Hong Kong via Istanbul


Namn: Sven-Erik Bucht (S)
Ministerroll: Landsbygdsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Köttkonsumtion inget miljöproblem,
– Bygger utan bygglov


Namn: Annika Strandhäll (S)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 2
Skandal:
– Bor i lägenhet från fackförbund


Namn: Gustav Fridolin (Mp)
Ministerroll: Utbildningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 3
Skandal:
– Talar nedlåtande till lärare,
– Ljuger om reformtid för skolan


Namn: Helene Hellmark (S)
Ministerroll: Högre utbildnings- och forskningsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Drar tillbaka beslutade pengar


Namn: Margot Wallström (S)
Ministerroll: Utrikesminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 8
Skandal:
– Erkänner Palestina utan förankring,
– Får bostad från facket,
– Betalar 32 kr/mån i hyra,
– Blir portad från Israel


Namn: Isabella Lövin (Mp)
Ministerroll: Biståndsminister
Avgått: Nej
KU-anmälningar: 0
Skandal:
– Tar pengar ur biståndsbudgeten för att använda inrikes


Alla ministrar har inte listats, utan endast de som gjort anmärkningsvärda saker. Som man tydligt kan notera har endast en minister, Kaplan, tvingats avgå trots en stor mängd oegentligheter sedan tillträdet 2014.

Hur såg det ut under Reinfeldts tid? Nedanstående lista är mer kortfattad och fokuserar på de ministrar som fått avgå – och vad de gjorde för att tvingas lämna sin post.

REGERING REINFELDT


Namn: Sven Tolgfors (M)
Ministerroll: Försvarsminister
Orsak till avgång: Planer på en vapenfabrik i Saudiarabien


Namn: Cristina Husmark Pehrsson (M)
Ministerroll: Socialförsäkringsminister
Orsak till avgång: Gavs skulden för problemen med sjukförsäkringsreglerna


Namn: Maria Borelius (M)
Ministerroll: Handelsminister
Orsak till avgång: Svart städhjälp, obetald tv-licens


Namn: Cecilia Stegö Chiló (M)
Ministerroll: Kulturminister
Orsak till avgång: Obetald tv-licens


Namn: Sven Otto Littorin (M)
Ministerroll: Arbetsmarknadsminister
Orsak till avgång: Konfronterad om att ha köpt sexuella tjänster


Namn: Mats Odell (Kd)
Ministerroll: Finansmarknadsminister
Orsak till avgång: Ville ta över efter Göran Hägglund


Med detta i bakhuvudet kan man ställa sig frågan hur det är möjligt att inte fler ministrar från regering Löfven har avgått. Döms man efter olika måttstockar beroende på blocktillhörighet?

Är det Löfven som är slapphänt mot sina ministrar, eller är det media som inte driver på sina granskningar? Det sistnämnda är inte lika självklart längre när nu Miljöpartiet (äntligen) granskas ordentligt.

Löfven borde ta en ordentlig titt på sina ministrar. Det enda rätta är en regeringsombildning med nya ministrar och utan Miljöpartiet.